Herr talman! Det finns mycket som jag kan hålla
med Lena Klevenås om i det hon säger om de fattigas-
te ländernas roll i världshandeln.
Handelsliberaliseringarna har i första hand gynnat
dem som handlar mycket. Det ligger litet grand i
sakens natur att om man sänker tullarna, så är den
som har stor export en större vinnare än den som har
liten export. Jag tycker för min del att det hade varit
mycket bättre om liberaliseringarna hade haft en
profil som var bättre för de fattigaste länderna. Jag
har redan nämnt vad jag tycker om i-ländernas tullar
från de fattigaste länderna. Jag tycker att de bör av-
skaffas helt och hållet, till alla i-länder. Det gäller
också vissa varuområden som jordbruksprodukter
samt textil och kläder.
Men bara för att handelsliberalisering är bra för de
rika länderna blir den ju inte just av det skälet dålig
för de fattiga. Jag tror att det har varit bra också för de
fattiga länderna, men det hade behövt vara mycket
bättre och det jobbar vi för från svensk sida.
Lena Klevenås ställer frågan: Hur kan tillgång till
världsmarknaden gynna de fattigaste? Jag skulle vilja
svara genom att påminna om hur det var för hundra år
sedan i vårt partis barndom. Då slogs man ju inte bara
för demokrati, lika rösträtt och bättre förhållanden på
olika områden. Man slogs också mot de tullar som
man uppfattade som fördyrande i vardagslivet, som
något som försvårade vardagen för vanliga fattiga
människor. Tullarna var i själva verket en av huvud-
måltavlorna för den tidiga arbetarrörelsens samhälls-
engagemang.
Vad gäller protektionism säger Lena Klevenås att
det ibland kan vara bra, för annars blir de fattiga län-
dernas industrier ihjälslagna av de stora jättarna. Det
kan vara sant i enskilda fall. Men för mig är för
mycket protektionism ett större problem i världen än
för litet protektionism. De fall där det är för mycket
protektionism är för mig många fler än de där det är
för litet protektionism.