Herr talman! Exemplet Thailand befäster slutsat-
sen att öppna marknader leder till tillväxt och högre
levnadsstandard. Javisst, men det visar också hur man
på grund av diskussionerna i Singapore har fått länder
som annars inte skulle vara intresserade att nu med
stor kraft ägna sig åt att försöka leva upp till ILO:s
krav, skriva under fler och fler konventioner och göra
om sin lagstiftning så att det hela fungerar. Det hade
nog inte varit troligt om diskussionen i Singapore inte
hade ägt rum.
ILO är en bra organisation för att hantera detta.
Där sitter fackliga representanter - inte minst från
Sverige - i styrelsen och kan hålla ett öga på hur
arbetet bedrivs. De kan ställa krav och de kan fästa
världens uppmärksamhet på de brister som finns. Jag
är ganska optimistisk om att det nu kommer att göras
framsteg på det här området, men jag vill inte stänga
dörren för att ta upp frågan igen i andra sammanhang
som har med världshandeln att göra, om min spådom
skulle slå fel.
Risken för protektionism är ju ett av skälen till
tvekan från u-ländernas sida, men också från vår sida.
Därför är det naturligtvis viktigt hur sådana här regler
skrivs och hur de tillämpas. Vi tänker nog inte med-
verka till regler som kan missbrukas. De skall vara ett
stöd och en hjälp till social utveckling på arbetsplat-
serna i u-världen. De skall inte vara ett stöd till pro-
ducenter och fabrikörer i Europa.