Herr talman! Exemplet Thailand befäster det som
jag säger. Om man ger u-länderna möjligheter att få i
gång sin ekonomi genom att handla med dem, då sker
det förbättringar för arbetsvillkoren och på miljöom-
rådet som en följd av detta. Thailand är ju ett av de
länder där tillväxten ökar mest i dag.
Stigande välstånd ger resurser för högre levnads-
standard. Att åstadkomma förbättringar på miljöom-
rådet och på arbetslivsområdet och lindra fattigdomen
i hela världen är en gemensam angelägenhet. Det
finns inget effektivare sätt att främja detta på än att
uppmuntra och förenkla för dessa länder att bedriva
handel. Att ta upp dessa frågor i WTO innebär en risk
för protektionistiska inslag.
Ett annat viktigt skäl för att inte föra upp frågan
till WTO är att det är en så konfliktartad fråga. U-
länderna är så starkt emot detta att skulle det bli en
sådan diskussion i WTO igen, skulle det förlama de
resurser som i stället kan läggas på arbetet för att få
till stånd gemensamma regler för investeringar och för
tjänsteområdet.
Både av sakskäl - att det finns risk för förtäckt
protektionism - och för att inte förlama WTO:s arbete
borde Sverige tänka om och i stället arbeta med dessa
viktiga frågor genom de organisationer som finns,
bl.a. ILO och Unicef, och genom bilaterala kontakter
mellan länderna.