Herr talman! Det är Nils Fredrik Aurelius karakteristik av den här regeringsskrivelsen som resulterar i de här tre i hans mening lite tunna förslagen från regeringen. Jag menar att hela anslaget med skrivelsen är mycket bredare och svarar mot många fler behov i den här komplicerade frågan som handlar om samspelet mellan väljare och valda och de valda demokratiska systemen och för all del den principiellt oerhört viktiga frågan om politikens räckvidd. Hur formar vi ett samhälle tillsammans på bästa sätt?
Jag tycker därför att valdeltagandet är ett mycket bra mått på den demokratiska kvaliteten men naturligtvis inte det enda måttet. De som nu försöker dra slutsatsen av att det 37-procentiga röstdeltagandet i valet till Europaparlamentet borde resultera i att vi flyttar valet hit är naturligtvis ute på hal is eller längs ett sluttande plan. Om vi skulle sätta upp sådana gränser för ett legitimt val kan vi mycket väl tänka oss en situation, även om vi inte önskar den, där också valdeltagandet till riksdagen går ned och skulle passera en sådan legitimitetsgräns. Hur ska vi då hantera de här tillsättningsfrågorna?
Demokratin förutsätter ett högt valdeltagande. Vår samhällsmodell förutsätter i ännu högre grad att många känner sig delaktiga. Det lite gammalmodiga som jag tycker är så fint, att jag får ta på mig mina finaste kläder och gå till vallokalen och avlägga min röst, är naturligtvis någonting som vi också måste sprida kunskap om och känsla för. Det kanske inte räcker med en hederlig demokratisyn. Det kanske ska vara en cirkus utanför vallokalen - vad vet jag? Men då får vi diskutera det också.