Fru talman! Det är en allvarsdag i dag, direkt efter det val i historisk tid som har haft lägst valdeltagande i Sverige.
Vi har från vart och ett av våra partier anledning att grunna på och utvärdera detta. Låt mig ta mitt eget parti som exempel; det är mest klädsamt så. 250 000 människor i runda tal röstade på Kristdemokraterna i förra valet. Nu var det ca 140 000. Vi kristdemokrater misslyckades med att mobilisera drygt 100 000 av våra sympatisörer. Även om man kan säga att det var ett anständigt val i relativa termer och att vi bara förlorade en av två representanter i EU-parlamentet så måste man säga att sett till den bit av ansvarstagande som vi kristdemokrater har för våra väljare så har vi misslyckats. Det skapar anledning att ordentligt utvärdera hur man når fram och hur man kan vitalisera demokratin. Jag räknar med att övriga partier också har sin läxa att lära.
Det som skakade mig mest var när man i valrörelsen stod utanför ICA till exempel och delade ut broschyrer och valmaterial och människor slår ifrån sig och säger: EU - nej inte den skiten! Ursäkta uttrycket, fru talman. Man slår ifrån sig möjligheten att påverka vilka 19 som ska åka ned. Någon sade: Jag ska rösta nej! Det är ju inte alldeles enkelt att göra det när det handlar om att sända 19 personer. Detta tycker jag är oerhört allvarligt, speciellt när man tänker på att demokratin är skör. Så länge har vi inte haft demokrati i Sverige och västvärlden. Sett i ett historiskt perspektiv - som historiker är jag van att se saker så - måste man säga att den här perioden med demokrati är mycket kort bland alla tänkbara regimer och sätt att styra samvaron.
Jag vill citera Sir Winston Churchill i ett tal den 11 november 1947, där han sade: "Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allvetande. I själva verket har det sagts att demokratin är den sämsta styrelseformen, om man undantar alla andra styrelseformer som prövats tid efter annan."
Efter andra världskriget, när Europa låg upprivet av krig och den stora, gigantiska kampen mellan kommunismen, nazismen, fascismen och demokratin hade avslutats i och med freden skrevs det böcker som sedan har varit vägledande för demokratins utveckling. En sådan är skriven av dansken, statsvetaren och teologiprofessorn Hal Koch, som i sin numera klassiska bok
Hvad er demokrati
1945 skriver: "Demokratins väsen är bestämt av samtalet, förhandlingen, av den ömsesidiga respekten och förståelsen och av det härav framväxande intresset för helheten."
Hal Koch beskriver demokratin som en livsform, och skriver: "Demokratin är inte något i sig själv avslutat. Det är inte en seger som är vunnen, utan en kamp som ständigt pågår. Det är inte ett en gång uppnått resultat, utan en uppgift som ständigt på nytt ska lösas. Framför allt är det inte en lära som man i en handvändning kan tillägna sig eller byta till. Det är ett sätt att tänka, en livsform, som man först tillägnar sig genom att man lever den i det personliga privata livet i förhållande till familjen och grannar, därefter i förhållande till en större krets, i förhållande till landsmän och slutligen i förhållandet till andra nationer." Han avslutar med att säga: "Demokratin är inte självklar. Den måste återerövras av varje generation."
Fru talman! Nu är det en ny generation. Nu är det dags att återerövra demokratin, med valresultatet i färskt minne.
Därför, fru talman, vill jag med anledning av regeringsskrivelsen och vårt betänkande om demokratifrågor redogöra för hur kristdemokratin ser på den demokratipolitik som är nödvändig. Vi bygger på idén om alla människors lika värde och att deras värdighet inte får kränkas. Den moderna demokratin är, som jag återgav i citaten, den bästa styrelseformen eftersom den utgår från denna värdegrund. Denna värdegrund bör redan prägla beteendet medborgare emellan. Den innebär att medborgarna måste visa tolerans mot varandra och respekt för de människor som man inte är överens med. Värderingen ger skäl för empati och solidaritet, för ett engagemang och ett ansvar som sträcker sig utöver egenintresse, familjeband, kön, etnicitet, religion och så vidare. På denna värdegrund byggs den mellanmänskliga tillit som i sin tur är en förutsättning för att konflikter ska kunna lösas på ett fredligt sätt. Om inte denna värdegrund ständigt poängteras, prövas och vårdas riskerar den att undergrävas och förtvina. Därmed bereds plats för maktmissbruk, elitism och i förlängningen någon form av diktatur.
Vi lever i en ofullkomlig värld - en värld där människan ständigt finns i ett spänningsfält mellan ont och gott. Tanken om människans ofullkomlighet pekar därför på något typiskt mänskligt. Alla människor begår misstag. Vi kallar detta för ofullkomlighetstanken. Insikten om människans ofullkomlighet klargör behovet av medborgerlig samverkan och maktdelning och lägger en viktig grund för en utvecklad och realistisk syn på demokratin. Enligt Kristdemokraternas syn saknas denna insikt i regeringens demokratiskrivelse.
Jag anser att den kommunala kompetensen bör regleras tydligare än vad som är fallet för att ge kommunerna en vidsträckt bestämmanderätt på sitt kompetensområde och för att stödja och stärka den kommunala självstyrelsen. I linje med detta bör subsidiaritetsprincipen skrivas in i svensk grundlag som riktlinje för den vertikala maktdelningen.
Den moraliska grunden för demokratin bildas och formas i de sociala sammanhang som formar ett samhälle. Jag vill peka på hemmet och familjen, skolan, kyrkor, föreningar, organisationer och folkrörelser som viktiga delar i detta. En demokratisk stat är beroende av att det finns ett värdevitalt samhälle med en levande och medvetandegjord moraluppfattning hos enskilda och grupper samt att de moraluppfattningar som finns ger grund och stöd för demokratin. Jag tycker att regeringen förbiser dessa sociala institutioners betydelse för demokratin. Det är av största vikt att uppmuntra och förstärka medborgarnas egna demokratiska ansvarstaganden. Stat och kommun måste främja det engagemang som finns i olika medborgarsammanslutningar. Jag nämnde till exempel föreningar, folkrörelser, kyrkor, samfund, lokala utvecklingsgrupper och nya sociala rörelser.
Jag ska gå vidare och bara i all korthet nämna ett antal reservationer som vi kristdemokrater har skrivit. Det finns en stor samsyn i utskottet; det ska sägas först och främst. Men vi kan ju inte vara nöjda. Vi vill gå vidare. Kristdemokraterna vill ge sitt bidrag till att vitalisera demokratin. Därför, fru talman, börjar jag med att yrka bifall till reservation 24.
Bland våra reservationer, som jag inte i detalj kommenterar, kan nämnas nr 2. Den handlar om politiskt utanförskap. Där noterar vi att stora grupper av befolkningen i dag inte bara är underrepresenterade i politiska församlingar utan faktiskt mer eller mindre utestängda från att delta i politiskt arbete. Det här måste motverkas. Det förutsätter en rad angreppssätt och en rad innovativa sätt att angripa problematiken på flera politikområden. Där efterlyser vi kristdemokrater en analys av vilka åtgärder som skulle stimulera fler medborgare att delta och åta sig förtroendeuppdrag.
När det handlar om deltagande och inflytande mellan valen menar vi kristdemokrater att det är ett hot mot demokratin när en folkopinion har skapats ute i folkhavet som trots den inbyggda tröghet som finns i själva organiserandet av en opinion har lyckats formulera och framföra demokratiska krav som har vunnit stort bifall och den sittande regeringen ändå, gång efter annan, avfärdar den. Om man hanterar det hela på det här sättet, med förakt för folkopinioner, så är det på sikt ett hot mot demokratin.
Flera har redan kommenterat kunskapen om den politiska processen. Jag instämmer i synpunkten att många helt enkelt inte visste vad valet handlade om. En del visste inte en vecka innan om att det var val till EU. Detta är ett stort problem i sig. Bara information kan hjälpa mot bristande kunskaper.
Förtroendeuppdragets utformning kan vara värt några ord. Vi vet att många, inte minst unga kvinnor och företagare, klagar på det sätt varpå demokratin på ett lokalt plan är utformad. Det är ineffektiv tidsplanering och sammanträden lagda på tider när inte alla kan vara närvarande och engagera sig. Detta är ett problem som vi pekar på i reservation 15.
Vi vill också lyfta fram de odemokratiska metoderna och peka på hur oerhört angeläget det är att inte använda våld och olagliga arbetsmetoder för att befrämja demokratin.
Det går inte. Det är kontraproduktivt.
De mänskliga rättigheterna måste respekteras. I reservation 17 utvecklar vi detta. Vi delar regeringens uppfattning i demokratiskrivelsen om kopplingen mellan demokratipolitiken och mänskliga rättigheter, men tyvärr är innehållet i skrivelsen vagt och saknar konkreta förslag.
I reservation 23 nämner Kristdemokraterna vikten av en demokratisk professionalism i förvaltningen. Demokratiutredningen poängterar de offentliga tjänstemännens centrala roll för att värna demokratin. Här finns mer att göra.
IT är viktigt. Det är ett nytt arbetsredskap som jag inte utvecklar här, fru talman, men det finns nämnt i den reservation 24 jag yrkade bifall till. Det handlar om den demokratiska infrastrukturen, där man måste minska det geografiska och kulturella avståndet i politiken och den politiska processen.
Sist vill jag också nämna reservation 27 om att vi vill lyfta fram den ideella sektorn som är viktig liksom en medborgarbok. Alltsammans är idéer för att vitalisera den svenska demokratin.