Herr talman! Nu har Centerpartiets representant gått härifrån. Jag har sagt under hela den här valrörelsen att jag uppfattar det här med smalare och vassare snarare som en bantningskur som är mer lämpad för mig än för Europeiska unionen eller för all del Sverige.
Jag är nämligen inte säker på att det är mindre politik som skapar större intresse för demokratin. Däremot håller jag gärna med om att vi ständigt måste diskutera demokratins, i det här fallet, räckvidd i det samhälleliga livet. Här kan jag mycket väl se att det finns en konflikt, och den har berörts i debatten tidigare, mellan individuella friheter och det som mer kanske skulle kunna uppfattas som kollektiva rättigheter eller någon sorts bild av ett rättfärdigt samhälle som räcker till för alla.
Jag tror att samspelet mellan de här två viktiga principerna, rättvisa och frihet, är oerhört angeläget, men jag är inte riktigt klar över om det finns någon enkel modell för att lösa det här.
Jag tror heller inte att Nils Fredrik Aurelius har rätt när han säger att det är ett bristande engagemang som gör att människor inte går och röstar. Det finns sådant också, men jag tror att en del faktiskt låter bli att gå och rösta för att de tycker att det är svårt. Det är svårt att välja mellan alternativen. Det är svårt att köpa hela paket, och man är mer inställd på att få göra sina egna val.
Det är lång rad olika frågor. Men att mindre politik skulle skapa större intresse tror jag är alldeles fel. Å andra sidan är det inte säkert att tvärtom är rätt heller, nämligen att om politiken bestämmer allt skulle det göra att fler går och röstar. Det gäller att hela tiden göra avvägningar.