Fru talman! Jag håller också för sannolikt att Tuve Skånberg inte är feminist - dock inte av det skäl som han tror. Det finns ju en vulgärbild av feminism som något slags manshat. Om man ser lite grann bortanför den vulgärbilden ser man ganska snart att feminism inte handlar om detta. Det handlar ungefär om det som Tuve Skånberg själv pratar om, alltså insikten att det finns strukturella - det är viktigt - skillnader och orättvisor mellan kvinnor som grupp och män som grupp. Dessutom får man väl ställa det kravet på en feminist att han eller hon också vill göra någonting åt detta.
Vi kan väl fortsätta diskussionen någon annan gång om Tuve Skånbergs ideologiska hemhörighet när det gäller könsaspekterna.
Men återigen finns det en skillnad här. Tuve Skånberg argumenterar att jag och mitt parti alltid har exploaterat den här typen av orättvisor, polariserat och så vidare. Det är naturligt att se det så utifrån en borgerligt idealistisk-filosofisk utgångspunkt. Från en materialistisk utgångspunkt blir förhållandet det omvända just därför att det finns faktiska motsättningar i samhället, både könsmässigt och klassmässigt och även etniskt i vissa sammanhang. Just därför att dessa motsättningar finns tar de sig politiska uttryck och utkämpas delvis i politiska former.
Det är också en stor vinst att vi kan utkämpa dessa konflikter i politiska, demokratiska och fredliga former. Däri ligger en av demokratins stora förtjänster som gör det extra viktigt för Vänstern och arbetarrörelsen att försvara demokratin också i dess formella politiska - liberala, om man så vill - former.