Herr talman! Mats Einarssons argumentering går nu ut på att skälet till en folkomröstning, som han säger inte ger honom skäl att byta åsikt, är att vi lämnar ifrån oss makt. Det är det som ni redan har bestämt. Det finns egentligen inte något förslag att folkomrösta om. Enligt många av oss är det det liggande förslaget. Vi får se om man löser det i slutet av veckan eller om det senare kommer fram en ny gemensam framförhandlad ståndpunkt och om det i realiteten kommer att innebära en sådan förändring.
Vår argumentering bygger på att det inte gör det. Den maktöverlåtelse vi har gjort gjorde vi 1994 när vi folkomröstade inför EU-valet - ett val som jag menar att ni underkänner eftersom ni inte respekterar det. Du har själv varit med i ditt partis programskrivningskommitté och är ansvarig för den och har alltså fortsatt att framföra en ståndpunkt som är tvärtemot den som folkviljan visade i folkomröstningen.
Ni har alltså använt folkomröstningen för en argumentering kring en fråga. När ni får stryk passar det inte. När ni vinner i folkomröstningen är det det yttersta uttrycket för den folkliga viljan.
Jag menar därför att om ni skulle göra en folkomröstningsfråga om en ny konstitution rättvisa skulle ni behöva vara de första som säger: Vi respekterar utfallet. Vi inser att när det väl har kommit ska vi inte vara de som kräver en ny folkomröstning för att ändra resultatet.
Det är ert stora problem. Men, tyvärr, Mats Einarsson, är det inte bara ert problem. Det är också mitt problem när jag vill argumentera om demokratifrågan i det här avseendet.