Herr talman! I dessa dagar är väl liknelsen med fjällvandringen inte så enkel eftersom vår statsminister har legat på operationsbordet. Men nu har vi börjat på ny kula och får se vad som händer.
Jag tycker annars att det är klädsamt att få den här beskrivningen av att det är ett delat ansvar. Jag tycker verkligen det. Men det är naturligtvis alldeles överdrivet att påstå att en absolut majoritet inte har röstat. Att vi här har vissa kvalificeringsregler kan möjligen förklaras av att vi har rätt så bra betalt för att gå hit och trycka på knappen. Om väljarna också skulle få det kanske vi skulle få ett större valdeltagande, eller om vi skulle införa det belgiska systemet med röstplikt.
Men jag menar inte att det inte är oroväckande att valdeltagandet i Sverige och i andra länder ser ut att sjunka när det gäller val till Europaparlamentet. Det är djupt oroande. Men jag tycker att det är angeläget att vi inte nu klär oss i säck och aska och är redo att ge upp demokratin eller slopa ett sådant val till ett representativt system utan att vi snarare ser det som en utmaning till oss alla att utöka detta ansvar.
Det är onekligen så att det också ingår i demokratin som en medborgerlig rättighet att inte rösta. Däremot tror jag att vi nu gör oss själva en liten otjänst som talar om vad de som valde att inte rösta egentligen anser. Det vet vi faktiskt inte alls. Vad vi däremot vet är att intresset inte var tillräckligt stort för att gå till Svensk Kassaservice eller till vallokalen i söndags och avge sin röst. Där är vi utmanade av att se till att vi får fler människor med oss. Om detta visar sig omöjligt i juni, då borde det vara ett enkelt problem att lösa. Men låt oss fortsätta den diskussionen.
Hitintills kan man väl säga att den tendens som vi har sett är att när folket får gå till vallokalen den tredje söndagen i september går man i något större omfattning utom möjligen när det gäller att utse sina ledare i kyrkan. Men det är möjligen en annan fråga, inte minst nu.