Herr talman! Jag ser med tillfredsställelse på att Pär Axel Sahlberg mer och mer nyanserar sin inställning, det lite mer formalistiska att man har hållit sig till spelreglerna och att vi är nöjda. Jag välkomnar det.
Vi är naturligtvis inte redo att ge upp demokratin därför att vi nu helt naturligt debatterar ett historiskt bottenrekord när det gäller valdeltagande. Något annat än att göra det vore omöjligt.
Jag vill gå vidare och ta upp en tråd i Sahlbergs anförande, nämligen polariseringen som livsluft. Vi vet ju att Socialdemokraterna prövade det här med höger-vänster-val, och Vänsterpartiet hörde vi tidigare tala om klasskamp. Könskampen låg också nära.
Jag skulle i stället vilja säga att livsluften för demokratin inte är polariseringen - inte de och vi, inte att ställa människor mot varandra - utan att skapa en förståelse för att det här gör vi tillsammans. Ordet "samhälle" går ju tillbaka till ett ord som talar om gemenskap, om att vi har en gemensam uppgift och hör samman. Jag skulle välkomna att Pär Axel Sahlberg nyanserade sig där och sade: Ja, det primära är att vi gör det här ihop, inte att ställa människor mot varandra.