Fru talman! Att fördjupa och värna den svenska folkstyrelsen är väl något som vi alla i den här kammaren och i många andra kammare är mycket engagerade för och intresserade av. Det handlar om den deltagande demokratin, som riksdagen för något år sedan lade fast var målet för vårt arbete. Det handlar inte om den forna tidens torg i antikens Grekland där de fria männen var de enda som deltog, utan det handlar om medborgarna, alla medborgare, och om samtal - en samtalande och deltagande demokrati, inte en tigande demokrati.
Den breda enighet som vi hade 2002 kring detta var naturligtvis välkommen. Men det är viktigt att våga fundera längre än så, fundera kring hur strukturerna ser ut och hur vi kan förtydliga och göra förutsättningarna för den deltagande, samtalande demokratin bättre.
KU uttalade då att regeringen borde fördjupa analysen. Så har regeringen också gjort, därav skrivelsen som nu ligger på vårt bord.
Det handlar om ökat valdeltagande. Där visar analyserna och forskningen att de konstitutionella ramarna har betydelse för nivån på valdeltagandet. Vi har en bild av vad som har hänt i de senaste valen. Vi såg vad som hände i folkomröstningen och i det nyss avslutade Europaparlamentsvalet. Vi såg ett engagemang hos många väljare i Europaparlamentsvalet för att utnyttja personvalets möjligheter, att kryssa, att vara med och verkligen styra och på så sätt delta och avgöra vilka kandidater som skulle finnas med.
Men vi såg också att förskräckande många valde att inte delta i valet. Då kan man återigen fundera över vad som ligger bakom detta.
Regeringen har i sin skrivelse i många stycken pekat på informationsinsatser och andra åtgärder som hanteras från ovan till medborgarna. Men har vi bjudit in medborgarna i ett verkligt samtal om vad som är meningen med till exempel den europeiska unionen?
Vår bedömning är att den valrörelse som nyss har avslutats kanske var första gången det samtalet verkligen började föras på gator och torg. Det fanns ett stort intresse. Även om många här vittnar om att det var svalt och att det var svårt fanns det också ett stort intresse, en stor nyfikenhet och en stor öppenhet för att få delta i ett sådant samtal. Det är ett samtal som inte minst vi i den här kammaren inte säkerställt medborgarnas möjligheter att delta i därför att vi har stängt dörren.
EU har varit utrikespolitik. EU har varit regeringarnas fögderi. EU har varit bilder på kommissionärer, bilder på regeringschefer som samlas för att bestämma. I ett sådant mönster, i en sådan konstitutionell ram är naturligtvis deltagandet inte det mest tydliga. Det är snarare tillbaka till antikens gamla torg som den konstitutionella ramen speglat.
Jag tror att det är viktigt att vi vågar analysera och fundera kring de frågorna. Det är angeläget för legitimitetens skull att det finns ett valdeltagande, ett förtroende och ett samtal som grund för det förtroendet, en respekt mellan väljare och valda. Det handlar då inte om att få ett ja eller ett nej i olika sammanhang. Det är inte där det avgörande sker utan i det respektfulla samtalet.
Det handlar naturligtvis också om att vi förtroendevalda finns på olika ställen. Vi var överens om fler förtroendevalda, att det var viktigt och angeläget, därför att det då finns fler deltagare i de politiska beslutsfora som vi har i vårt land. Av den skrivelse som ligger på regeringens bord nu kan man bara få ut att om utvecklingen fortsätter så här torde vi när vi når målsnöret 2010 ha minskat antalet förtroendevalda med 10 000 i stället för att öka med den siffran. Utvecklingen pekar i fel riktning.
Då måste man också fundera: Finns det ett reellt utrymme att påverka för de förtroendevalda, eller upplever alltfler att de faktiskt är någon form av statliga tjänstemän och då hellre väljer att ta anställning som sådana än att ha ett förtroendeuppdrag med åtföljande ansvar för någonting som man inte kan påverka? Utvecklas en möjlighet att tycka för många, men makt för allt färre till följd av den pågående utvecklingen inom de fält som vi gemensamt sagt ska skötas?
Det är frågor som är angelägna att analysera. I reservation 3 under punkt 4 pekar vi tillsammans med Folkpartiet på behovet av en fördjupad analys av politiska utanförskap. Håller samhällskontraktet på att lösas upp? Vad behöver vi i sådant fall göra för att stärka det?
Vi behöver också en ökad och starkare forskning kring valdeltagandet. Det pekar vi på i reservation 8.
Det finns som sagt var en viktig del som vi måste våga se. Det är det civila samhällets behov av ökad kraft. Vi har de senaste årtiondena sugit ur livsluften, kraften och engagemanget ur det civila samhället, mellan medborgare som lika värda tar ansvar för det gemensamma, som lika värda får möjligheten att växa, som ser att den egna nyttan måste kombineras med den gemensamma nyttan i det lokala samhället.
Vi vill underlätta för det civila samhället och pekar på frågor kring detta i reservation 25. Det civila samhället ska då kompletteras med det gemensamma, med marknaden. I det gemensamt styrda rummet, det offentliga rummet, behöver vi tydliga strukturer. Vi har talat om ett smalare men vassare EU, och frågan är om vi inte behöver ha ett smalare men vassare Sverige också i det folkstyrda rummet, på flera nivåer.
Här behövs en maktdelning, inte bara en flernivådemokrati till ordet utan en tydlig maktdelning till innehållet mellan flera nivåer för att skapa just tydlighet för medborgarna att delta, påverka och utkräva ansvar - en flernivådemokrati, inte en flernivåstyrning.
I det här sammanhanget ser vi möjligheterna att komma vidare i den översyn av regeringsformen som är nödvändig och som är på gång. Här finns frågor att ta upp som vi pekar på i särskilda yttranden om personval, skilda valdagar etcetera, som vi inte följt upp här.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag också uttala vikten av att verkligen hävda respekten för varandra och de gemensamma reglerna, att vara tydliga och inte acceptera odemokratiska metoder, men samtidigt hävda de mänskliga rättigheterna, något som vi framhåller i reservationerna 15 och 16.
Men för sparande av tid kommer jag inte att yrka bifall i några delar.