Herr talman! Då får jag nog göra Tuve Skånberg besviken. Jag tror nämligen att förutsättningen för demokratin och politiken just är att det finns olika uppfattningar. Där finns naturligtvis ett problem för Tuve Skånberg, som ju i det europeiska parlamentet delar partigrupp med ett annat parti men ändå inte kan se att det är dags att göra en gemensam valrörelse.
Jag medger gärna att vi har samma problem. I den här valrörelsen hade jag velat se, liksom jag vill se om fem år, att det är det europeiska socialdemokratiska partiet som i huvudsak för valkampen. Därigenom skulle vi kunna skapa den europeiska bilden av en gemensam demokratisk plattform. Då tror jag att förutsättningen just är att vi talar om olika bilder av vårt samhälle. Men det innebär inte att vi ska slåss eller att vi på varje punkt ska ha olika uppfattningar.
Vi ser ju här i kammaren att en majoritet av besluten är gemensamma för oss - de bara rasslar igenom och märks inte en gång. Men det som väcker uppmärksamhet och det som skapar själva dynamiken för den demokratiska processen är att vi i grunden har olika uppfattningar om vad samhället är. Jag tror att det här vänskapstalet egentligen är någonting farligt, för en sådan konsensus i en gemenskap av människor finns inte. Däremot har vi lärt oss att hantera såväl polariseringen och konflikten som samarbetet. Också där tror jag att vi har en del att redovisa för våra väljare och medborgare, nämligen att vi klarar av både att vara oeniga i sak och att ändå kunna hantera saker och ting tillsammans som människor och vänner.