Herr talman! Jag tror att jag svarade på detta och sade att jag inte skulle vilja sätta en nedre lägre gräns. Jag tror att det i sig skapar stora bekymmer. I formell mening skulle jag kunna tänka mig att gå så långt som att säga att det inte finns någon nedre gräns, om valet är sjyst skött och alla har fått möjlighet att rösta. Men i någon sorts moralisk mening finns det naturligtvis en gräns som inte skulle kunna gå att sätta i procenttal, men som skapar bekymmer för oss. Det var då som jag hänvisade till det amerikanska presidentvalet som, enligt många av oss, har passerat en gräns där för få är engagerade i ett så viktigt val.
Sedan återkommer Liselott Hagberg till frågan om regeringen. Det är klart att det är oppositionens uppdrag att ställa frågan om vad regeringen gör. Men när det gäller demokratifrågan finns det nog inte någon mamma eller pappa att gå och fråga, utan här har vi tillsammans ansvaret. Och jag erkänner gärna att jag anser att mitt parti tillsammans med alla de andra partierna har varit för dåliga på att ge människor en bild av till exempel det samarbete som vi har i Europeiska unionen.
Egentligen kan jag inte förstå att medborgarna skickar i väg så mycket av sina pengar och inflytande över sin vardag i kommuner, landsting, nation och Europeiska unionen utan att vara lite mer angelägna om att ha kontroll. Detta är vårt medborgerliga ansvar som vi bär tillsammans.