Herr talman! Tjänstgörande talman hörde kanske inte Pär Axels inledning. När jag lyssnade undrade jag om det var Jesus eller Aristoteles som stod där utanför vallokalen. Att det inte var Churchill var ju uppenbart. Det var alltså den där palestiniern. Jag tycker att det var alldeles utmärkt av Pär Axel att påminna om vilken vikt valhandlingen har, eller borde ha.
Pär Axel hade en formulering som var ungefär så här: Ännu har vi inte insett hur EU är en del av vår vardag.
Det skulle vara ett slags förklaring till det låga valdeltagandet. Då borde ju rimligen valdeltagandet i den europeiska unionen öka med tiden. Det är faktiskt på motsatt sätt. I samtliga EU-länder, med något undantag i något val, sjunker valdeltagandet.
Hur lågt kan valdeltagandet bli innan Europaparlamentet inte längre har det minimum av demokratisk legitimitet som vi ändå måste kräva? 40 %, 30 %, 20 %, 10 %, 5 % eller 2 % - var går gränsen, och vad gör vi?
Jag ska ställa samma fråga till Pär Axel som jag ställde till Kerstin Lundgren. Om vi nu, inom kort eller längre tid, som riksdagsledamöter kommer att uppmanas att lämna ifrån oss ytterligare en liten bit av den makt som vi har lånat från våra väljare i det senaste valet, är det då inte rimligt att vi frågar dem, varifrån vi har fått vår makt, om lov innan vi gör detta? Alltså: Är det ändå inte rimligt att ha en folkomröstning om den kommande så kallade EU-konstitutionen?