Herr talman! På ett sätt tror jag att det finns en gräns under vilken vi får stora problem med en vald församling som bara representerar ett fåtal. Amerikanerna har tydligen inte nått den gränsen än när det gäller sitt presidentval. Där väljer ju till slut en ganska liten del av befolkningen president. Går det inte med val kan det gå via domstolen, som vi såg i förra valet.
Jag är dock orolig för att sätta en gräns. Kallar jag i min förening till ett årsmöte och har uppfyllt stadgarnas krav på hur den kallelsen ser ut har jag ett årsmöte även om det bara är några få som kommer. Det ingår i spelreglerna.
Ur den synpunkten bygger själva legitimiteten i huvudsak på att man följer spelreglerna, tror jag. Det innebär inte att jag bortser från det problem som det rymmer om det blir för få som går och röstar. Men någon gräns skulle jag inte vilja sätta.
Så till frågan om folkomröstning. Det är ganska intressant att det här i kammaren finns två partier som vill folkomrösta om EU:s nya grundlag. De två partierna skulle ha varit ytterst trovärdiga om det samtidigt var de två partierna som ställde upp på resultaten från de folkomröstningar som vi har gjort. Det är de två partier, som underkänner resultatet av en folkomröstning när det gäller EU-medlemskapet, som nu kräver en ny folkomröstning.
Jag tror inte ett ögonblick på att du värnar folkomröstningsinstitutet, Mats Einarsson. Du är angelägen att hitta en form för att Sverige ska säga nej till den nya gemensamma grundlagen. Det är ditt legitimitetsproblem. Jag debatterar gärna innehållet i såväl folkomröstning som EU i den här frågan. Men det är du och ditt parti som ställer till bekymmer för mig i min egen argumentering i mitt parti i fråga om folkomröstningen.