Herr talman! Vi pratar ofta i debatten om hur Sve-
rige ligger till i olika statistiska sammanhang och hur
Sverige ligger i jämförelse med andra. Men jag tycker
att vi borde börja med att byta ut ordet Sverige mot
svenskarna, för det är ju det som det handlar om. Det
handlar om de människor som bor och lever i det här
landet. Jag tror att om vi bytte ut "Sverige" mot be-
greppet "svenskarna" så skulle vi också kanske byta
perspektiv.
Jag skulle vilja påminna er om några saker - fi-
nansministern kanske kan få det refererat senare.
Svenskarna har fallit i den internationella välståndsli-
gan. När Göran Persson blev statsminister var vi på
15:e plats - nu är vi på 17:e. Svenskarnas viktigaste
företag har flyttat utomlands ett efter ett under de
senaste åren. Svenskarna har i allt mindre utsträck-
ning möjlighet att välja att vara företagare, så de små
och medelstora företag som skulle kunna ersätta dem
som försvann kommer inte alls till i så stor utsträck-
ning som skulle behövas. Svenskarnas räntor börjar
stiga så fort man någonstans vid horisonten kan
skönja en konjunkturförbättring, och slår i taket. Det
här är ett väldigt viktigt bevis på den bristande växt-
kraft som finns i det här landet.
Men regeringens fokus i den ekonomiska politi-
ken är på något sätt bara att fördela befintliga resur-
ser, och väldigt lite ligger fokus på hur Sverige ska
kunna växa. Om Sverige ska växa måste människor
kunna växa.
Vi får intrycket av att den regering som gärna vill
sitta kvar - dock inte just här och nu - vill göra det
för maktens egen skull. Vi vill ha makten för att ge
människor makt över sitt liv.
Det pratas en hel del om att alla har blivit liberaler
och att liberalismen på något sätt skulle vara genom-
förd. Vi i Folkpartiet ser inte alls att det är på det
viset - tvärtom. Vi ser att ett liberalt parti även i
framtiden kommer att göra mycket stor skillnad. Det
är fortfarande så att Socialdemokraterna sitter som
fastmurade i armerad betong i sitt motstånd mot alla
reformer som kan öka människors möjligheter att
förverkliga sina egna drömmar och idéer, exempelvis
som entreprenörer. Det gäller i alldeles särskilt hög
grad kvinnor. Sverige är fortfarande ett manssamhäl-
le, och de olika brister som vi ser på många områden
drabbar därför kvinnor i extra stor utsträckning, t.ex.
med toppstyrda arbetsorganisationer, framför allt i
offentliga sektorn. Löneskillnaderna ökar. Segrega-
tionen krymper inte; den växer. Högkonjunkturen
passerade tyvärr obemärkt när det gällde att radikalt
göra förändringar som skulle hjälpa människor att
komma ur bidragsberoende, arbetslöshet och utanför-
skap. Barnfattigdomen ökar i stället för att minska.
Det är också så, herr talman, att vi visserligen har
ett överskott i de offentliga finanserna, och det pratas
mycket om att vi nu gör saker och ting för egna peng-
ar i stället för lånade. Sanningen är dock att över-
skottet i stort sett enbart finns i vårt pensionssparande
- i mina och herr talmans pensionspengar. Statsfinan-
serna har redan nu ett underliggande underskott som
räddas enbart genom det som man hämtar i Riksban-
ken. Framöver kommer vi att ha underskott i statsfi-
nanserna varje år. Men det beskedet får inte männi-
skorna i vårt land, utan de får hela tiden beskedet att
det nu står bra till med statsfinanserna.
Regeringen och det socialdemokratiska partiet har
inte särskilt mycket konkretion i riktlinjerna för den
ekonomiska politiken. Däremot lovar de väldigt
mycket som de ska återkomma med i höst. Då ska allt
förverkligas. Ersättningsnivåerna ska höjas, och mer
pengar ska ges till vården, skolan och omsorgen. Man
räknar med att klara de offentliga finanserna. Hur går
det ihop? Ja, svaret är att det inte gör det.
Ekonomistyrningsverket har också punkterat den
här bilden och menar att med nuvarande politik bryts
utgiftstaket igenom ordentligt. Jag tror inte att det
kommer att ske. Regeringen kommer, om den får sitta
kvar, att ta till sina vanliga panikåtgärder av olika
slag.
I vårpropositionens prognoser ligger regeringen i
många bemärkelser lågt. Det handlar inte bara om att
mörka hur man har tänkt lösa saker och ting, utan
man skriver också att de offentliga utgifterna ska
minska som andel av ekonomin motsvarande 14 mil-
jarder kronor. Detta intryck ger man människor när
man går ut och talar om allt som ska göras.
När det gäller den ökning i kommunsektorn som
man räknar med motsvarar det ungefär 5 000 perso-
ner per år av en arbetsstyrka på ungefär 1 miljon
människor. Jag tror inte att de som lyssnar på Social-
demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för-
väntar sig detta.
Ni ställer ut många verbala löften, men de mot-
svaras inte av era officiella kalkyler. Där visar man
upp en bild att ekonomin går ihop. Jag tror att risken
är överhängande att ni, om ni får sitta kvar, kommer
att svika både vallöftena och Sveriges ekonomi. Där-
för tycker vi att det är dags för en ny regering. Det
behövs en helt annan ekonomisk politik.
Vårt främsta mål är att öka växtkraften från ca
2 % till 3 %, och vi lägger fram en lång rad förslag.
Vi törs se alla de problem och svårigheter som finns,
därför att vi har idéer och förslag om hur man ska
kunna göra någonting åt problemen och svårigheter-
na. Vi har många idéer och förslag om hur vi kan
förbättra situationen.
Folkpartiet anser att det viktigaste är att på något
sätt hålla fast vid individperspektivet, underifrånpers-
pektivet. Om Sverige ska växa måste människor
växa. Det finns ingenting som tyder på att ett sam-
hälle där man stressar mycket skulle vara ett effektivt
samhälle. Tvärtom sänker stressen produktiviteten.
Därför lägger vi fram många förslag som kan för-
ändra den situationen. Vi vill ha en kraftig satsning på
barnfamiljerna genom ett enhetligt stöd som ger
människor större möjlighet att själva bestämma hur
de vill forma sina liv. Vi vill ha en storsatsning på
bättre folkhälsa. Vi hade en lång debatt om folkhälsan
i går kväll, och vi ska i dag rösta om förslagen.
Jag förstår inte hur man från regeringens och
stödpartiernas sida kan vara så långsam och senfär-
dig. Dessutom visar man irritation över att vi lägger
fram konkreta förslag. Jag tycker att det är ett hån
mot alla de människor som drabbas av dåliga arbets-
organisationer, långtidssjukskrivningar och dålig
ekonomi. Det är också ett hån mot politiken och de
människor som har röstat.
Vi lägger fram förslag med många olika reformer
för att främja entreprenörskap. Det handlar inte bara
om att höja det samlade välståndet, det är också vik-
tigt för oss att enskilda människor ska kunna förverk-
liga sina drömmar om sin livsstil.
Vi lägger fram många förslag för att stärka Sveri-
ge som kunskapssamhälle. Kunskap och arbetsro i
skolan är mycket viktigt. Det vi ser från Socialdemo-
kraternas sida är återigen en reträtt. Nu ska man kun-
na börja på gymnasiet utan att ha klarat förkunskaps-
kraven i stället för att satsa på att barn och ungdomar
verkligen ska uppfylla kunskapskraven.
Vi behöver större insatser för global solidaritet
med kraftigt höjt bistånd, skuldavskrivningar, frihan-
del och en snabb avveckling av handelshindren.
Vi redovisar, till skillnad från regeringen, en in-
riktning på skattepolitiken. Vi föreslår en skattere-
form. Det måste löna sig att arbeta, spara och ta ris-
ker.
Vi befinner oss i en ny tid med nya utmaningar
och gamla som vi inte har mött, men framför allt har
vi nya utmaningar framför oss. Vi föreslår därför en
skattereform som inriktar sig på att förändra och
sänka de mest skadliga skatterna för jobb och företa-
gande.
Socialdemokraterna är helt utan riktlinjer för
skattepolitiken. Dessutom är de ytterst senfärdiga, för
att inte säga stillastående, när det gäller att lägga fram
konkreta förslag.
Jag tycker att ett viktigt argument för att genom-
föra en ny stor skattereform är att vi måste få in ett
jämställdhetsperspektiv också i skattepolitiken. Som
Lena Ek tidigare nämnde anser inte finansministern
att det finns tillräckligt många kvinnor, eller knappt
några kvinnor alls, med rätt sorts kompetens för att
hålla på med detta. Man kan verkligen undra vilka
kroppsdelar man på Finansdepartementet anser be-
hövs för att det ska vara fråga om rätt sorts kompe-
tens.
Sanningen är ju att när länsrätten förnekar en
kvinnlig sjuksköterska att få ut F-skattsedel för att
kunna bedriva sitt eget företagande svarar finansmi-
nistern på min fråga vad han tänker göra åt detta:
Ingenting. Jag kan tala om att det just nu finns allde-
les för mycket av fel sorts kompetens på Finansde-
partementet.
Det är också en fråga om jämställdhet att kunna
räkna in resorna till och från dagis när man beräknar
reseavdrag. Man måste avskaffa sambeskattningen så
att folk får betala sin skatt själv, och man ska kunna
få ut en F-skattsedel.
Dessa frågor är självklart grundläggande, men det
stora jämställdhetsproblemet med skattesystemet är
ändå den mycket höga skatten på arbete. Det hindrar
många kvinnor från att kunna utveckla sina verksam-
heter, men det hindrar också det svenska välståndet
från att växa.
Herr talman! Om man inte har några lösningar är
det bättre att säga att det inte finns några problem.
Om man inte är överens är det bättre att inte låtsas om
det. Vi har en regering som saknar probleminsikt. Vi
har en regering som egentligen inte har något reger-
ingsalternativ. Ni är inte ens överens med varandra
om vem som ska regera med vem.
Mot detta står vårt alternativ. Det är ett entydigt
alternativ om vilka vi är, det är entydigt att vi har en
problembild, och vi levererar i det här betänkandet
riktlinjer för hur vi vill lösa problemen. Det handlar
om riktlinjer för hur den ekonomiska politiken ska
utformas. Jag vill ha makten för att kunna ge männi-
skor makten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 5.