Fru talman! När Gunnar Hökmark efterlyste fi-
nansministern här i kammaren svarade Jan Bergqvist
med att tala om hur många moderater som hade lyss-
nat på Gunnar Hökmark. Jag har under tiden tagit
reda på att detta lär vara första gången i modern tid
som en finansminister har uteblivit från i stort sett
hela finansdebatten. Det har nu gått två och en halv
timme av den debatten. Senast det hände var när
Gösta Bohman var ungefär en halvtimme försenad.
Då blev han utskälld av den socialdemokratiska
gruppen för detta. Jan Bergqvist inskränker sig till att
tala om att det inte var så många som lyssnade på
Gunnar Hökmark. Jag säger detta för att ge en relief
till det hela.
För övrigt hälsar jag nu finansministern välkom-
men till vår debatt här.
Jan Bergqvist är både stolt och nöjd, att döma av
hans inlägg här. Vi fyra borgerliga partier har både i
vår gemensamma reservation och i våra separata
redovisat ett alternativ till den politik som har lett
landet till de problem vi nu har. Dessa problem kan
avläsas ute i den svenska äldrevården, de kan avläsas
i den svenska skolan och de kan avläsas i den resurs-
brist vi har trots de mycket höga skatterna. Den kritik
vi nu får höra av finansutskottets ordförande är att vi
inte på ett tillfredsställande sätt har kunnat redovisa
hur det hål ska fyllas som utgör skillnaden mellan
avkastningen på 40 miljarder hos Riksbanken och
40 miljarder hos Riksgäldskontoret. Det, fru talman,
tycker jag är ganska belysande.