Herr talman! Det var intressant att lyssna på
replikskiftet mellan Johan Lönnroth och Gunnar
Hökmark. Jag noterade att på samtliga de områden
som Johan Lönnroth ska spara ihop de 60 miljarderna
ökar kostnaderna i dag. Tänk på det, Johan Lönnroth!
Herr talman! Ännu en mandatperiod med Social-
demokraterna vid makten går mot sitt slut. Sverige
har nu den högsta arbetslösheten i modern tid efter en
flera år lång högkonjunktur. Fler än någonsin saknar
arbete i en motsvarande situation. Sammanlagt hand-
lar det om ungefär 700 000 personer som antingen
saknar arbete eller som vill arbeta mer än vad de får
möjlighet till. Samtidigt, herr talman, är den svenska
löneinflationen den högsta bland våra konkurrentlän-
der. Ovanpå detta är 400 000 människor sjukskrivna,
och ungefär lika många är förtidspensionerade. Re-
geringen börjar, som Gunnar Hökmark mycket riktigt
har påpekat, låna till driften redan nästa år, samtidigt
som utgiftstaken hotar att sprängas. Så här kan det
helt enkelt inte få fortsätta. Svensk välfärd håller
tyvärr i all tysthet på att undermineras.
Regeringen är "stolt men inte nöjd" med vad den
uträttat. Vad är man stolt över? Ja, inte kan regering-
en vara stolt över den goda internationella konjunktu-
ren under merparten av mandatperioden. Den gåvan
utifrån är man i stället inte nöjd med. Är regeringen
stolt över att Sverige fortsätter att bli relativt sett
fattigare? Är man stolt över att antalet vårdplatser har
minskat med 30 % sedan Socialdemokraterna kom
tillbaka till makten 1994? Är den stolt när sjukskriv-
ningar och förtidspensioner ökar explosionsartat och i
år beräknas kosta fullständigt ofattbara 113 miljarder
kronor? Är det därför Göran Persson och hans mini-
stär står så totalt handfallna inför den ökande ohäl-
san? Man är alltså stolt. Den stoltheten har varat i fem
år nu. Sedan 1997 har ohälsokostnaden i princip stigit
med svindlande 25 miljoner kronor per dygn. Inte
nöjd? Nej, det är inte vi heller. Men en regering som
är så passiv så länge inför ett så stort samhällspro-
blem måste bytas ut!
Hur skulle man förresten kunna vara nöjd när
svenska låginkomsttagare fortfarande beskattas hår-
dast i världen? Hur skulle man kunna vara nöjd när
svenska industriarbetares och barnfamiljers köpkraft
är bland de lägsta i hela i-världen och när de fattiga
familjerna i Sverige blir fler och inte färre? Hur
skulle man kunna vara nöjd när vårdköerna växer och
när så många av våra äldre inte får en värdig vård och
omsorg? Hur skulle man kunna vara nöjd när företag
och kapital flyr landet medan "Trivsel-Torsten" Pers-
son gratulerar? Hur skulle man kunna vara nöjd när
valfrihet och dynamik bromsas och motarbetas i näs-
tan alla hörn? Hur skulle man kunna vara nöjd när
människor inte känner trygghet på gator och torg?
Hur skulle man kunna vara nöjd när Sverige inte ens
under goda år orkar ta igen den tillväxt vi förlorat
gentemot omvärlden, utan i stället fortsätter att halka
efter?
Jag noterade att Johan Lönnroth vände och vred
på statistiken. Läs Internationella valutafondens se-
naste uppgift. BNI-siffrorna visar Sverige egna in-
komster. BNP inkluderar en hel del annat, som vins-
ter som går till utvecklingen, med tanke på att det är
fler och fler utländska ägare till svenska företag.
Tittar vi på BNI-siffrorna, som beskriver vår verkliga
inhemska köpkraft, ser vi att Sverige ligger på 26:e
plats. Det är det som märks ute i de svenska äldrebo-
endena, som märks ute i den svenska skolan och som
märks i låginkomsttagarnas plånböcker.
Nej, det är inte särskilt mycket som står rätt till.
Nästa års underliggande underskott i statens finanser,
som Bosse Ringholm och Göran Persson har ansvar
för, går enligt ESV back med 60 miljarder. Hela
överskottet i de offentliga finanserna ligger i pen-
sionssystemet, som Ringholm och Persson inte har
ansvar för och inte kommer åt. Och tur är väl det!
Annars hade det väl gått med pensionsfonderna som
med Riksbanken, att man hade tullat på de fonderna.
Utan de 40 miljarderna från Riksbanken hade statens
underskott varit ytterligare 40 miljarder stort - aggre-
gerat, Johan Lönnroth. Listan kan göras mycket läng-
re.
Frågan är: Vad är det egentligen som kvarstår för
regeringen att vara stolt över? Att dela ut pengar när
konjunkturen är god, herr talman, är ingen större
konst, inte minst med den höga skattekvot som vi har
i Sverige. Det är baksidan av det myntet som är det
stora problemet: konjunkturkänsligheten i finanserna
när konjunkturen viker.
Socialdemokraternas kompakta brist på långsiktig
tillväxtpolitik är grundorsaken till i stort sett alla de
resurs- och välfärdsbrister som vi ser runtomkring oss
i dag, inte minst i vården, skolan och äldreomsorgen.
Därför är ett regeringsskifte mer angeläget än någon-
sin. Utan tillväxt finns bara nedskärningar att fördela.
Och utan ett regeringsskifte kommer tillväxtpolitiken
också i fortsättningen att utebli.
Men, herr talman, vi kristdemokrater tror inte att
Sverige för alltid är dömt att utvecklas sämre än om-
världen. Därför har vi utformat en politik som stärker
tillväxtkraften och därmed resurserna för de viktiga
gemensamma välfärdstjänsterna. Det finns också
goda exempel på att det i länder som liknar Sverige
går att byta inriktning till en annan och framgångsrik
politik om man bara bestämmer sig och samtidigt har
större delen av samhället med sig. Irland, Nederlän-
derna och på senare år också Danmark har visat att
inget land egentligen är dömt att fortsätta en ekono-
misk kräftgång.
Vi kristdemokrater lägger i vårt alternativ till re-
geringens vårproposition fram förslag om en inrikt-
ning av den ekonomiska politiken för en bättre väl-
färdsutveckling, en utveckling som bryter Sveriges
30-åriga period av eftersläpning och bristande växt-
kraft. Det här gör vi genom att underlätta för företa-
gande, reformer av arbetsmarknaden, strategiska
skattesänkningar på arbete, sparande och företagande.
Men vi inser också att det krävs en kvalitetsinriktad
skola, gymnasie- och högskoleutbildning. Tillsam-
mans med de andra borgerliga partierna vill vi lägga
grunden för en politik som ger Sverige förutsättningar
för en uthållig ekonomisk tillväxt på åtminstone 3 %
per år. Detta är helt enkelt nödvändigt om vi ska klara
utmaningen med en åldrande befolkning i en globali-
serad ekonomi.
En framgångsrik tillväxtpolitik handlar inte i för-
sta hand om "piskor", som den nuvarande "låt-gå-
koalitionen" så ofta vill låta påskina. Det handlar
främst om att uppmuntra och ge människor chansen
att utvecklas och ta initiativ och bli mer aktiva, alltså
fler "morötter" i stället för "piskor": Det måste vara
mödan värt att starta och driva ett företag. Det måste
vara lönt att arbeta mer. Det måste löna sig med bätt-
re utbildning. Men det handlar också om att öka män-
niskors möjligheter att påverka och känna trygghet i
sin vardag: att få tiden att räcka till, också för barnen,
att kunna leva på sin lön och slippa bidragsberoende,
att kunna påverka sin arbetssituation, att känna att
man behövs, att sjukvården fungerar när man behöver
den, att man får det självklara förtroendet att välja
barnomsorg, skola eller äldreomsorg efter egna öns-
kemål.
När det gäller frågan om företagande kan jag säga
att jag blev ganska förvånad under remissdebatten om
vårpropositionen med finansministern. De borgerliga
partierna har lagt fram ett 53-punktsprogram för ett
bättre företagande. Finansminister Bosse Ringholm
sade så här: Jag tror att småföretagarna ska vara glada
för att dessa 53 punkter inte genomförs.
Det skulle vara intressant att höra vad finansmi-
nistern säger om detta. Men det är alldeles uppenbart
att småföretagarna med Ringholm och Persson kvar
vid makten inte har någonting att hoppas på.
Herr talman! Sverige ska bli ekonomiskt starkare,
men också ett mycket tryggare och bättre land att leva
i - inte för några få, utan för alla.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3.