Herr talman! Jag tror inte att det var någon i den-
na kammare som inte mycket tydligt kunde notera att
Johan Lönnroth inte hade ett svar på någon av mina
frågor.
Först och främst vet Lönnroth mycket väl att den
utveckling vi hamnade i i Sverige i början av 90-talet
berodde på en skenande utgiftsökning som skedde
under slutet av 80-talet. Den vände under 1993. Det
är därför ni kan säga att det var som värst då. Det var
1993 den vände med hjälp av utgiftsminskningar och
en offensiv politik inom andra områden.
Nu är frågan hur vi ska hantera den situation ni på
nytt driver fram. Ni har skapat nya utgiftsökningar.
Ni har drivit igenom utgiftsökningar, och ni har fi-
nansierat dem med höga skatter. Det har lett till ett
lågt nyföretagande och lägre sysselsättningsutveck-
ling än i andra europeiska länder. Det kan man från
Johan Lönnroths perspektiv vara stolt över.
Nu är situationen sådan att vi har ett växande stat-
ligt underskott. Det blir ännu större. Utgiftstaken
sprängs enligt ESV:s prognos med 16 miljarder. Men
om man genomför bara hälften av det ni vill ha ge-
nomfört sprängs utgiftstaken med 60 miljarder.
Jag ställer frågan just av det skälet att ni beskriver
ekonomin som att allt är väl och att det går bra att
genomföra nya utgifter: Vad ska ni spara på? Enligt
de bästa av scenarier måste ni ta tag i 16 miljarder.
Men med den utveckling som nu råder handlar det
om åtminstone 20-25 miljarder under 2003. Det un-
derliggande statliga underskottet närmar sig kanske
100 miljarder om en fjärdedel av er politik genom-
förs.
Som företrädare för regeringskoalitionen måste
man kunna ge ett lite bättre svar än att skylla allt på
Carl Bildt. Ta ansvar och ge besked! Ni går till val
tillsammans, och ni ska svara tillsammans.