Herr talman! Vi är här i dag i slutet av mandatpe-
rioden. En sak som kan konstateras mycket enkelt är
att det är så mycket i Sverige som hade kunnat göras
bättre under de gångna åren. Det är så mycket som
kan göras bättre under de kommande.
Vi kan föra en politik som innebär att vi får fart på
företagandet, en inflyttning av företagande till Sveri-
ge, en arbetsmarknad som fungerar, en välfärd där de
enskilda människorna kan bestämma och ett stopp på
utflyttningen av forskning. Vi kan föra en politik som
stärker de enskilda människornas trygghet och som
pressar ned den sjukfrånvaro som i dag urholkar det
svenska samhällets ekonomi och arbetsmarknad.
Herr talman! Ingela Thalén, biträdande socialmi-
nister, sade i går angående politiken och sjukfrånva-
ron: Jag kan inte se någon större skillnad på det för-
slag vi kommer att presentera om några veckor och
det som de borgerliga partierna har enats om.
Nej, det kan hon inte göra. Det kan ingen annan
heller. Regeringens förslag finns inte. Det är frånva-
rande, precis som regeringen är det i varje viktig
fråga. På samma sätt kan Björn Rosengren hävda att
han inte ser någon större skillnad mellan den politik
som vi företräder när det gäller att få fart på företa-
gandet och den som han kanske ska föreslå någon
gång. Hans politik finns ju inte. Bosse Ringholm kan
säga samma sak, att han inte ser någon större skillnad
mot den skattepolitik som han kanske någon gång ska
föreslå. Den finns ju inte. Den finns inte företrädd
och representerad i den proposition som ligger till
grund för riksdagens bearbetning här. Den har över
huvud taget inte presenterats någon gång under denna
mandatperiod.
När det gäller sjukfrånvaron, herr talman, är det
en utveckling som har pågått i fem års tid. Regering-
en har varit frånvarande, lika frånvarande som man är
när det gäller debatterna om företagens utflyttning,
arbetsmarknaden och valfrihet i välfärden
I problemområde efter problemområde är man
frånvarande. Jag skulle gärna vända mig till finans-
minister Bosse Ringholm, men han är inte här. Han är
också frånvarande, som om det är något slags ideolo-
gi i socialdemokratisk politik att vara frånvarande.
Ni har svartmålat in er i ett hörn när ni fördömer
alla de förslag till förändringar som skulle kunna ge
det svenska samhället lyftkraft och tillväxtkraft. Ni
har från början varit emot privata daghem, föräldra-
kooperativ, personalkooperativ, behandlingsföretag,
rekryteringsföretag, avreglering av telemarknaden
och fri radio och TV.
Inom område efter område har ni varit emot det
som ger människor ökad växtkraft och ökade möjlig-
heter. Ni är det i dag också. Därför har ni svartmålat
in er i ett hörn av passivitet tillsammans med Miljö-
partiet och Vänsterpartiet och är frånvarande.
Därför har vi också under de senaste sex åren haft
den närapå sämsta utvecklingen av sysselsättning
inom Europeiska unionen. Därför har vi ett rekordlågt
nyföretagande som är lägre än i alla andra jämförbara
länder, en rekordartad utflyttning av investeringar och
företagsägande och en utveckling av sjukfrånvaron
som saknar motstycke i något annat land. Vi har fått
en eftersläpning som drabbar enskilda människors
hushåll.
Under den tid som Göran Persson har varit stats-
minister har Sverige förlorat tillväxt. Jämfört med
Finland är det 200 miljarder. Jämfört med OECD är
det över 20 miljarder. För enskilda hushåll har detta
inneburit förlorad välfärd och förlorade möjligheter.
Det allvarliga är att denna eftersläpning fortsätter.
Om man läser regeringens proposition ser man att den
kommer att fortsätta. Det kommer att röra sig om
mellan 40 och 100 miljarder under den kommande
mandatperioden om samma politik får fortsätta.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Jan Bergqvist
och till Bosse Ringholm som är den som har det yt-
tersta ansvaret men som inte är här. På vilket sätt kan
ni vara stolta över detta när ni inte ens vågar tala om
problemen? När vi borgerliga och vi moderater lyfter
fram dessa problem gör vi det för att vi ser en möjlig-
het att göra något åt dem. Problemen ligger inom vår
politiks räckvidd. Hur ser det ut i de delar av Sverige,
där ni har genomfört er politik exakt såsom ni själva
vill, där ni under mandatperiod efter mandatperiod
varit ostörda?
Jag har gjort en undersökning, Jan Bergqvist och
den frånvarande Bosse Ringholm. Jag frågade mig
hur det ser ut i det perfekta socialdemokratiska sam-
hället, där man har haft makten sedan så långt tillbaka
som 1920 kanske. I undersökningen har vi utgått från
den nya kommunindelningen och de kommuner där
Socialdemokraterna i obruten följd haft makten sedan
1973. Där måste det socialdemokratiska skyltfönstret
finnas. Där borde socialdemokrater kunna vara stolta
över den politik som finns, och även vänsterpartister.
Men i dessa kommuner är det högre arbetslöshet
än rikssnittet, mindre företagande och mindre mång-
fald i välfärden. Där fungerar skolorna sämre, i alla
fall om vi mäter med avseende på betygen. Som en
liten kompensation för att välfärden fungerar sämre,
arbetslösheten är högre och sysselsättningen lägre får
medborgarna betala en högre skatt.
Så går det när man för en politik som svartmålar
förändringar och håller allt kvar i kommunens och det
offentligas makt. Det drabbar människorna. Om jag
jämför med de borgerliga kommuner som under den-
na tid har varit borgerliga och nu är moderatledda är
skillnaden i skatt 2½ skattekrona. Det är 7 000 kr om
året. Arbetslösheten är dubbelt så hög i de socialde-
mokratiska kommunerna. Mångfalden är hälften och
ännu mindre än i de borgerliga kommunerna.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Jan Bergqvist:
Hur kan det komma sig att socialdemokratiska kom-
muner, där ni har haft makten så länge, så genomgå-
ende är så misskötta?
Jag såg att Göran Persson, Bosse Ringholm och
Annika Billström skrev en artikel om Stockholm
häromdagen. De kunde knappt komma på någonting.
Det är klart att de hade problem. I Stockholm är ar-
betslösheten lägre, mångfalden större, skatterna lägre
och tillväxten bättre.
Jag vill ställa en fråga till Bosse Ringholm. Hans
medarbetare kanske kan skriva upp den. Han har 15
minuter på sig att svara, efter att ha varit frånvarande
i denna kammare. Varför skriver ni och attackerar
Stockholm när det finns en lång rad - nästan hundra -
kommuner i landet som så i grunden är misskötta
eftersom ni har bromsat, stoppat och sagt nej på
samma sätt som ni gör i svensk politik i dess helhet?
Herr talman! Konsekvenserna av att alltid säga nej
är eftersläpning, utflyttning och en lång rad andra
problem. Ni har låtit strukturproblemen bränna sig
fast i det svenska samhället. Det blir en allt mindre
andel privatanställda, mindre investeringar, mindre
nyföretagande och mindre nytänkande. Det får också
konsekvenser för den offentliga och statliga ekono-
min.
År 2003 kommer, enligt Ekonomistyrningsverket,
det underliggande budgetunderskottet att vara 60
miljarder. Då utgår verket från den ekonomiska ut-
veckling som regeringen har räknat med som basal-
ternativ. Om det blir ett sämre alternativ i fråga om
sysselsättning och arbetsmarknad, som vi nu ser att vi
är på väg in i, blir det underliggande underskottet 70
miljarder. Då sprängs utgiftstaken med 19 miljarder
2003.
Om ni dessutom börjar använda de 100 miljarder
som Vänsterpartiet har krävt för nya utgiftsreformer
och de 50 miljarder som ni själva har lovat kommer
det statliga underliggande underskottet att närma sig
100 miljarder åren 2003 och 2004.
Visan börjar återupprepas. Bosse Ringholm håller
på att ansluta sig till den rad av finansministrar som
likt Kjell-Olof Feldt och Allan Larsson talat om en
vändpunkt som inte finns och underminerat de statli-
ga finanserna samtidigt som man låtit tillväxtkraften
urholkas.
Det är vi som kommer att ta tag i detta efter er.
Socialdemokrater brukar ibland ironisera över att
borgerliga har otur. Det är sant. Vi har otur, för vi får
alltid ta över efter er.
Men den goda saken är att vi har en politik för att
ge Sveriges företagare en renässans, för att ta tag i de
offentliga finanserna, för att skapa valfrihet, för att
sänka skatterna och för att ge Sverige en tillväxtkraft
som ligger över 3 %, men som framför allt ger män-
niskor mycket större möjligheter än köerna, de höga
skatterna och bristen på mångfald.
Vi ska ge Sverige tillväxtkraft, och vi kan gärna ta
över efter er därför att vi ser nu att ni får underkänt.
Ni har varit frånvarande i de viktiga frågorna. Ni har
inte klarat jobbet. Vi ska göra det.
(Applåder)