Fru talman! I dag och i morgon fattas ett mycket
viktigt beslut i Sveriges riksdag. Det är ett beslut som
innebär att Sverige fullt ut accepterar den nya säker-
hetspolitiska situationen i Europa. Beslutet innebär
också en nödvändig modernisering av försvaret. Det
är ett beslut som innebär att Sverige tillsammans med
andra länder i Europa har ett ansvar för Europas sä-
kerhet. Det är också ett beslut som skapar förutsätt-
ningar för ökade resurser till vård och omsorg.
Sveriges främsta försvarslinje går inte längre vid
våra kuster och gränser, utan det handlar om att med-
verka i ett alleuropeiskt säkerhetsarbete. Att integrera
de forna öststaterna, speciellt Ryssland, i en europe-
isk gemenskap framstår som det viktigaste säkerhets-
politiska arbetet nu och de närmaste åren.
Försvarsberedningen har bedömt att Sveriges sä-
kerhetspolitiska situation är bättre än någon gång
tidigare under 1900-talet. Detta har skett på grundval
av analyser som gjorts av överbefälhavaren och den
militära underrättelsetjänsten men även av internatio-
nella analytiker. Dessutom är det viktigt att notera att
Sverige inte är det enda landet i Europa som moder-
niserar sitt försvar. Tvärtom görs denna säkerhetspo-
litiska bedömning, med motsvarande konsekvenser
för försvarspolitiken, av alltfler länder i Europa.
Hotbilden har dock inte försvunnit utan ändrat ka-
raktär. Det är således klokt att kombinera dessa förut-
sättningar - dels att invasionshotet är borta, dels att
nya och annorlunda hot finns - och använda dem till
att omstrukturera försvaret för att kunna möta de nya
hoten i krig såväl som i fred och dessutom samtidigt
förbättra vår förmåga att uppträda i internationell
fredsbevarande och fredsskapande verksamhet.
Centerpartiet har tillsammans med den socialde-
mokratiska regeringen vågat förvandla dessa förut-
sättningar till praktisk säkerhets- och försvarspolitik.
Kvar på en ålderdomlig barrikad - får jag säga så? -
finns moderaterna, som uppenbarligen inte accepterar
nytänkandet. Det är i och för sig alltid svårt att tänka
om och tänka nytt, inte minst inom ett så tradi-
tionstyngt område som det militära försvaret.
På 1680-talet kritiserades Karl XI:s idé om att
bygga upp en indelt yrkesarmé. Kritikerna trodde mer
på tillfälliga utskrivningar och legoknektar. Vid det
förra sekelskiftet, dvs. år 1900, ansåg de konservativa
krafterna att införandet av allmän värnplikt var sam-
hällsfarligt och omstörtande. Vad kunde inte hända
om folket beväpnades?
Nu år 2000 är de konservativa krafterna oförmög-
na att ta ansvar för de nödvändiga förändringarna
samtidigt som man påstår sig vara medveten om be-
hovet av detta. Ett sådant förhållningssätt leder till
handlingsförlamning.
Fru talman! I den försvarspolitiska debatten har
formuleringar som "att försvaret nu nedmonteras"
och t.o.m. "raseras" använts. Jag vill i stället karakte-
risera den pågående processen som att vi bygger upp
någonting helt nytt, ett nytt och modernt försvar an-
passat för den nya säkerhetspolitiska situationen och
den förändrade hotbilden.
Centerpartiet har alltid stått för principen att hela
landet ska försvaras. Det gör vi fortfarande, tvärtemot
vad som har påståtts i medierna. Där har Centerpartiet
kritiserats för att överge gamla värderingar, t.ex.
begreppet "bygderegementen". Men situationen är
radikalt förändrad, speciellt vad avser markstrids-
krafternas mekanisering och rörlighet. Ja, Centerpar-
tiet har övergett tanken på att det måste finnas ett
regemente i varje landskap och län. Den strukturen
skapades i en tid då armén marscherade till fots och
var tvungen att så att säga vara permanent utgångs-
grupperad. I dag kan militära förband förflyttas över
hela riket på några timmar. Då måste andra hänsyn
vägas in när det gäller lokalisering av militär verk-
samhet, såsom storleksrationell produktion, samord-
ningsmöjligheter, miljöhänsyn och konfliktfri öv-
ningsterräng. Men jag upprepar en självklarhet: Vi
har inte övergett principen att hela landet ska försva-
ras.
I det här sammanhanget, fru talman, är det kanske
ändå viktigt att betona betydelsen av de gamla land-
skapsregementenas roll för att förankra försvarsviljan
och skapa delaktighet i försvaret. Det är viktigt att
denna bygdeförankring och folkförankring bibehålls
på annat sätt. Det kan t.ex. ske genom att traditioner-
na från dessa förband övertas och förs vidare av hem-
värnet. Det är på sätt och vis en renässans för de
gamla landskapsregementenas ursprungliga upp-
byggnad, dvs. att den indelte soldaten fanns på sin
rote där han hade både vapen och uniform. Det
stämmer med hemvärnets struktur och princip - detta
sagt utan jämförelse i övrigt.
Fru talman! I debatten har det också hävdats att vi
är på väg att överge den allmänna värnplikten. Detta
är fel. Vi har inte övergett värnplikten som idé, dvs.
det faktum att samhället med pliktlagens hjälp kan
kalla in medborgare till tjänstgöring i Försvarsmak-
ten. Det gäller framgent. Våra krigsförband kommer
även i framtiden att bestå av värnpliktig personal.
Men "värnplikt" behöver inte nödvändigtvis betyda
att alla kallas in till utbildning i ett läge då yttre inva-
sionshot, eller för all del andra motiv, ej föreligger.
För övrigt är det helt uppenbart att Försvarsmak-
ten behöver ett nytt personalförsörjningssystem med
en kombination av fast anställda och pliktpersonal.
Jag tror dessutom att folkförankringen av försvaret,
vilken förvisso är mycket viktig, fortfarande är be-
tryggande genom 70 000-80 000 personer i hemvär-
net samt ytterligare en halv miljon medlemmar i de
övriga frivilligorganisationerna. I det avseendet är
Sverige fortfarande i en helt unik situation i Europa.
Dessutom ökar betydelsen av hemvärnet i den nya
försvarsstrukturen liksom även de övriga frivilligor-
ganisationernas roll.
Fru talman! Givetvis kan det finnas enskildheter i
den nya strukturen som kan diskuteras. Dimensione-
ringen av markstridskrafterna har t.ex. ifrågasatts. Jag
ska erkänna att jag för min personliga del i inledning-
en av processen var tveksam till reduceringen av
armén. Men efter ett studiebesök i högkvarteret i
Försvarsmaktens krigsspelscentrum - som lite popu-
lärt brukar kallas spelhålan - med information om de
bakomliggande operativa analyserna har jag förståel-
se för högkvarterets bedömning i detta avseende.
Ett annat område som har ifrågasatts är organisa-
tionen av specialtruppslagen, dvs. de s.k. funktions-
plattformarna. Det kan bara konstateras att det tidiga-
re har rått oenighet inom det militära etablissemanget
om detta. En del menar att dessa funktioner, dvs.
artilleri, luftvärn, ingenjörs- och underhållsförband,
borde integreras i de mekaniserade brigaderna. Andra
menar att dessa funktioner är så specifika att kompe-
tenserna upprätthålls bäst i s.k. truppslagscenter.
Jag konstaterar att högkvarteret och Försvar-
smakten själva har valt den senare lösningen och ser
därför ingen anledning att ifrågasätta detta. Center-
partiet litar på överbefälhavarens bedömning. Det gör
uppenbarligen inte kristdemokraterna, eftersom de
föreslår en brigadintegrering, om jag har förstått rätt.
På vilka grunder har kristdemokraterna en helt annan
uppfattning än den militära expertisen i detta avseen-
de?
Värnpliktsfrågan och folkförankringen är av stor
betydelse, som jag har anfört tidigare. Men personal-
försörjningen måste balanseras mot det reella behovet
av pliktpersonal. Regeringen har därvidlag bedömt att
ca 17 000 personer behöver utbildas varje år för att
försörja den framtida krigsorganisationen och som
underlag för kontinuerliga internationella insatser.
Det bör också noteras att det även i framtiden kan
vara möjligt att göra en frivillig kortare värnplikt för
att kunna ansöka om placering i hemvärnet. I varje
fall föreslås detta i den nyligen presenterade Pliktut-
redningen. Dessutom har alla intresserade möjlighet
att ansluta sig till någon frivillig försvarsorganisation
och delta i kurser och utbildningar.
Det finns således goda möjligheter att på olika sätt
engagera sig i försvaret även om ett begränsat antal
genomgår formell värnpliktsutbildning.
Fru talman! Eftersom Centerpartiet har apostrofe-
rats i tidigare inlägg i kammaren vill jag passa på att
kommentera några av de inläggen.
Moderaterna pekade genom Henrik Landerholm
på 1925 års försvarsbeslut. Det skulle ha varit ett
katastrofalt beslut för Sveriges vidkommande, och
man jämför med det beslut som vi är beredda att fatta
i dag.
Det stämmer inte. Det stämmer i något avseende;
1925 års försvarsbeslut var naturligtvis ett nedrust-
ningsbeslut. Det vore naivt att försöka förneka det.
Men jag vill påstå att det i än större grad var ett omin-
riktningsbeslut. 1925 avskaffade vi kavalleriet, i varje
fall i den meningen att det var ett beridet truppslag,
och vi införde flygvapnet, pansartrupperna och luft-
värnet. Det visade sig att det var en ganska framsynt
förändring av Försvarsmakten vid det tillfället.
Kristdemokraternas Åke Carnerö har bl.a. efter-
lyst en bredare politisk överenskommelse. Det är väl
ingen som motsätter sig en sådan. En sådan hade vi
alla önskat. Varför valde då kristdemokraterna att inte
delta i Försvarsberedningens arbete? Det hade varit
det mest logiska förhållningssättet om man hade velat
ha en bred politisk uppgörelse. Sedan säger Åke Car-
nerö att historien lär oss att det inte finns någon evig
fred. Nej, förvisso. Jag instämmer gärna i den histo-
riska värderingen, men jag vill också tillägga en sak.
Historien lär oss också att det kan vara katastrofalt att
inte ha förmåga att förnya försvaret i ett läge när det
är möjligt att göra det. Det finns många nationer som
bittert har fått erfara problemet med att inte i tid för-
nya sitt försvar.
Folkpartiet pekar på behovet av materiell förnyel-
se. Jag vill bara notera att en av huvudpunkterna i det
här försvarsbeslutet just är att man ska skapa förut-
sättningar och budgetutrymme för den materiella
förnyelse som vi alla tycks vara överens om.
Slutligen talar Miljöpartiet om miljöaspekterna.
Jag kan försäkra Lars Ångström om att just miljöas-
pekterna har varit ett av de väsentligare inslagen i
Centerns medverkan i det här försvarsbeslutet i olika
avseenden. Låt mig bara peka på en sak som Lars
Ångström själv tog upp. Valet mellan F 10 och F 17
handlade bl.a. om ett miljötänkande. Såvitt jag förstår
var det en tämligen enig uppfattning om att de fram-
tida förutsättningarna när det gäller luftrummet var
mycket bättre på F 17. Förutsättningarna när det gäl-
ler luftrummet är en del i ett miljötänkande. Detta
sagt som ett exempel.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla att Center-
partiet har tagit konsekvenserna av förändringarna i
vår tid och i vår omvärld. Vi har också tagit konsek-
venserna av det uppenbara behovet av att omstruktu-
rera och förnya försvaret, ett behov som dessutom
bejakas av överbefälhavaren och stora delar av För-
svarsmakten. Vi har tagit konsekvensen för svenskt
vidkommande av att motsvarande förändringar görs
på andra håll i Europa.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på reservationerna.