Fru talman! I just den frågan är det utan tvekan så
att Vänsterpartiets eget agerande, eller byte av fot
som Berit Jóhannesson uttrycker det, hade en avgö-
rande betydelse för utgången i det enskilda fallet.
Nu kommer Vänsterpartiet att hamna på en linje
tillsammans med Centern och Socialdemokraterna
som innebär att ett förslag som inte är berett, där det
inte finns underlag för att fatta beslut, kommer att bli
riksdagens beslut, precis som när det gäller det de-
taljpetande i fråga om utbildningen på Kungsholmen
som man har fattat beslut om. Det tycker jag är en
ovärdig hantering från ett riksdagsutskotts sida, även
om jag väl kan förstå de regionalpolitiska skälen för
att göra både det ena och det andra.
Det förslag som fanns i försvarsutskottet och som
handlade om att i det här läget avstyrka regeringens
förslag att lägga ned F 10 till förmån för en tydlig
fyraflottiljslösning i enlighet med ÖB:s underlag från
maj förra året hade varit avsevärt bättre än den halv-
mesyr som nu läggs fram på riksdagens bord. Det
förslag till beslut som finns i försvarsutskottets be-
tänkande är ju om möjligt ännu sämre än det förslag
som fanns i regeringens proposition. Och det har
Vänsterpartiet medverkat till. Att vi inte var beredda
att på sittande stjärt bestämma vilka flottiljer som ska
bestämmas när beror på att det underlaget helt enkelt
saknas.
Men det mest anmärkningsvärda i den här frågan
är hur oerhört lite Vänsterpartiet har fått i försäkring-
ar vad gäller de egna förhoppningarna om F 16:s
framtid. Sanningen är ju att det beslut som försvarsut-
skottets majoritet har fattat enbart berör den flygande
verksamheten vid F 16 och sätter ett stort frågetecken
när det gäller hur det ska bli med den framtida flygut-
bildningen. Från Vänsterpartiets utgångspunkt måste
det vara en stor nackdel att man inte har en aning om
vad som kommer att hända på F 16 i framtiden.