Fru talman! Centern hade chansen att bli tungan
på vågen för att åstadkomma en bred enighet kring
grunderna för ett nytt försvarsbeslut, men valde att i
oträngt mål göra upp med Socialdemokraterna för att
själva kunna diktera villkoren, framför allt för sitt
stöd vad gäller förändringar i grundorganisationen.
Om Centern anser att det var värt priset eller inte kan
inte jag svara på. Det är upp till TV-tittare och cen-
terpartister runt om i landet att göra bedömningen om
det var värt priset att gå till riksdagen med ett sådant
extremt svagt stöd, ett stöd som enbart är några man-
dat större än det folkpartister, kristdemokrater och
moderater kan samla tillsammans. Det var bara av
den anledningen som Centern behövdes i den här
försvarsuppgörelsen. Och Centern ställde upp mycket
billigt.
Jag vill ge Erik Arthur Egervärn rätt i ett avseen-
de. 1925 års försvarsbeslut var framsynt jämfört med
det som kommer att fattas här i morgon. Det grund-
läggande problemet med det här beslutet är inte bara
halveringen av svensk försvarsförmåga, utan den
osäkerhet vi kastar in försvaret i under de närmaste
åren. Den förstörelseprocess som vi nu går in i, och
som är fullständigt oöverblickbar, gör att alla utsagor
om försvarets framtida förmåga i grunden är osäkra.
För mig är det märkligt att ett traditionellt försvars-
vänligt parti som Centern har kunnat ställa upp som
hjälpgumma i en sådan här destruktiv process.