Det nya försvaret

Fru talman! Försvarsutskottets betänkande nr 2,

Det nya försvaret, är omfattande inte bara till antalet

sidor utan framför allt till sitt sakinnehåll. Det berör

många människor - anställda, värnpliktiga, de verk-

samma inom frivilligorganisationerna, hela det civila

försvaret och försvarsindustrin.

Tiden från det att propositionen presenterades och

fram till nu har säkert inneburit tung ovisshet och en

svår omställning för många, mest naturligtvis för dem

som måste lämna sina jobb i Försvarsmakten. Samti-

digt är det min övertygelse att det beslut som riksda-

gen kommer att fatta är bra för försvaret och för dem

som ska fortsätta att jobba där och att vi egentligen

inte har råd att vänta en dag längre.

Ett försvarsbeslut består av många olika steg och

avvägningar, och det kan enkelt uttryckas så här: Hur

ser vårt lands säkerhetspolitiska situation ut? Vad ska

vi ha försvaret till? Vilken sorts personal och materiel

behövs för det? Hur mycket får det kosta? Hur stor

behöver utbildningsorganisationen vara för att klara

uppgifterna? Och slutligen: Var i landet ska de olika

militära förbanden ligga?

Hittills har den grundläggande utgångspunkten för

vårt försvar varit hotet om en invasion från Ryssland

- kanske är det riktigare att säga Sovjetunionen. Tio

år efter kalla krigets slut är en invasion av Sverige

inte trolig inom överskådlig tid och kan inte vara

styrande som förr för försvarets uppbyggnad.

I dag är det också andra hot som omger oss. De

kan benämnas terrorism, utpressning, ekonomisk

brottslighet och informationskrigföring. Samtidigt

finns det mycket av oro och instabilitet i omvärlden.

Det pågår krig inte så långt från våra gränser. Vi ska

kunna försvara oss mot angrepp och ingripa mot

kränkningar av vårt territorium, och det är viktigt för

Sveriges säkerhet att vi har stor beredskap att med-

verka internationellt för att avvärja och dämpa kriser.

Vi måste bli ännu bättre på att ta in, bearbeta och

analysera information om vad som händer och som

därmed hotar oss i vår omvärld.

Om detta komplicerade läge råder det egentligen

stor samstämmighet, och det gör det följaktligen

kring försvarets huvuduppgifter, som är dessa fyra:

försvara mot väpnat angrepp, hävda svensk territoriell

integritet, bidra till fred och säkerhet i omvärlden och

stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i

fred. För att klara detta behövs det ett allsidigt försvar

med stor kompetens hos personalen och mycket

flexibilitet i organisationen.

Ett förslag från Försvarsmakten den 19 maj ligger

till grund för det beslut som riksdagen nu inbjuds att

fatta. Det innebär att anpassa den organisation som

finns i dag till behoven i morgon. Det innebär att

försvaret snabbt ska kunna formera de insatser som

behövs i olika situationer, såväl i Sverige som inter-

nationellt. Det handlar om helt nya förband inom

Försvarsmakten, bl.a. IT-säkerhetsförband, insats-

styrka mot kemiska, biologiska och nukleära vapen

och en luftburen bataljon. Att det finns behov av

omstrukturering råder det också stor enighet om.

Jag vill stanna upp en liten stund vid begreppet

anpassning. Det är ett särskilt begrepp i försvarssam-

manhang. Man skulle kunna tro att det betyder vad

det säger, ungefär detsamma som flexibilitet. Efter

många diskussioner i utskottet trodde jag att vi hade

kommit fram till att det borde kunna betyda anpass-

ning uppåt och nedåt, dvs. upprustning eller nedrust-

ning i förhållande till omvärldsförändringarna, men

när jag läser reservation nr 7 av moderaterna och

kristdemokraterna förstår jag att vi är tillbaka vid en

gammal definition, att anpassning är lika med upp-

rustning. Det är inte den enda punkten där reservan-

terna tar ett steg tillbaka.

Riksdagens revisorer har i en rapport från våren

1999 granskat just anpassning och lämnat en del

kritiska synpunkter på hur man använder och redovi-

sar begreppet. Utskottet avvisar flera av de förslag

som revisorerna för fram med hänvisning till att kon-

trollstationspropositionen, som lades fram en vecka

efter revisorernas rapport samma vår, gör en grundlig

genomgång av hur man ser på anpassning och hur

man ska redogöra för den. Den genomgången ställer

utskottet sig bakom, och den ger svar på revisorernas

propåer.

Hur mycket ska försvaret kosta? Det finns ca 40

miljarder kronor om året i den ekonomiska ramen för

försvarsändamål fördelat ungefär hälften-hälften

mellan personal och materiel. Överenskommelsen

mellan Socialdemokraterna och Centern innebär en

minskning av den ramen med 10 % från år 2002. Det

är 4 miljarder. Moderaterna ensamma vill satsa hela 5

miljarder mer än regeringen, huvudparten på materiel,

Kristdemokraterna 1 miljard mer och övriga partier

har samma uppfattning som Socialdemokraterna och

Centern om de ekonomiska ramarna.

De moderata 5 miljarderna är en inte oväntad pri-

oritering. De säger tillsammans med sakinnehållet i

reservationerna att moderaterna är fast i kalla krigets

tänkande och inte klarar eller vågar ta till sig att Sve-

riges säkerhetspolitiska situation är annorlunda. Vi

ser hellre, när säkerhetssituationen tillåter det, en

avvägning mot andra viktiga samhällsfunktioner och

menar att det är rimligt att det går 8 nya miljarder till

vården, som är vad s-c-överenskommelsen ger de

närmaste åren.

Så till grundorganisationen och utbildningsorgani-

sationen. Hit hör frågan om hur många värnpliktiga

och anställda som behövs liksom arbetsförhållanden

för anställda i försvaret. Frivilliga i försvarsorganisa-

tionen, hemvärnet och civila försvaret påverkas av

hur grundorganisationen utformas. Utskottet välkom-

nar regeringens ambition att ta in fler värnpliktiga än

vad som var utgångsbudet från Försvarsmakten.

Av de många olika delarna i försvarsbeslutet är

detta det som tilldrar sig det stora intresset. Vilka

förband ska ligga var? Därför har naturligtvis både

regeringen och partierna ett stort ansvar för att kom-

ma fram till samlade och samlande lösningar. Erfa-

renheterna från försvarsbeslutet 1996/97 har lett till

att man denna gång har arbetat på ett annorlunda sätt.

Proceduren har varit snabbare, och Försvarsmakten

har arbetat i nära samarbete med Försvarsdeparte-

mentet för att ta fram förslaget till grundorganisation.

Detta tillvägagångssätt har naturligtvis inte heller

undgått kritik. Man har menat att det har gått för fort

och att andra hänsyn än de rent militära har spelat en

roll. Ett år är för fort, och två år är alldeles för lång-

samt. Vi får försöka att hitta någon medelväg nästa

gång. Sedan undrar jag ibland vad "rent militära hän-

syn" egentligen betyder. Är det ett synsätt som helt

bortser från ekonomi, geografi, miljö och andra förut-

sättningar?

Propositionen redovisar regeringens riktlinjer,

som är försvarspolitiska, ekonomiska, regionalpoli-

tiska och miljöpolitiska. Den redovisar utförligt vilka

avvägningar som har gjorts. Ingen har väntat sig att

alla ska vara överens med regeringen om bedömning-

arna. Därför tycker jag att det är viktigt att i den här

debatten framhålla att ÖB som den främste företräda-

ren för Försvarsmakten är överens och står bakom

den presenterade helhetslösningen för grundorganisa-

tionen.

På frågan: Vilka förband och var? finns det annars

lika många svar som det finns riksdagsledamöter. Det

finns inget bra recept på hur man på bästa sätt ska

väga samman detta. Det är en svår procedur att kom-

ma fram till ett samlat grundorganisationsförslag.

Den är så svår att på frågan: Finns det motförslag?

har detta betänkande ingenting att ge. Inget parti

redovisar ett samlat motförslag. Det finns kritik mot

regeringsförslaget, men det finns inte alternativ.

Försvarsutskottets beslut tisdagen den 14 mars in-

nebär två förändringar i förhållande till det förslag

som regeringen presenterade i propositionen när det

gäller grundorganisationen. Förändringarna berör

flygstridskrafterna och innebär för det första att Vig-

gendivisionerna vid F 16 läggs ned ett år tidigare än

vad regeringen föreslagit. För det andra föreslås att

flygutbildningen vid F 10 inte flyttas till F 16. Detta

beslut hade stöd av Socialdemokraterna, Centern och

Vänsterpartiet.

Vid utskottets näst sista sammanträde i detta ären-

de formerades en majoritet av Moderaterna, Kristde-

mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att

utskottet inte skulle fatta något beslut alls om flyget.

Förslaget var att bevara F 10, vilket dessa partier

kunde enas om, och att i övrigt lyfta ut hela frågan

om flygstridskrafterna ur beslutet, eftersom man inte

kunde eller ville enas om vad som skulle ske. Det

hade varit detsamma som att lägga en kall hand över

hela organisationen, med allt vad det innebär av yt-

terligare plågsam osäkerhet för alla inblandade samt

tidsutdräkt och kostnader.

Vid beslutssammanträdet valde Vänsterpartiet att

aktivt stödja Socialdemokraterna och Centern i det

nyss nämnda avsteget från propositionen medan

Folkpartiet och till sist även Kristdemokraterna lade

ned sina röster. Inte minst med tanke på alla anställda

och övriga berörda vill jag när det gäller alla dessa tre

partier uttrycka uppskattning över att vart och ett på

sitt sätt tar ansvar och medverkar till att vi i dag, eller

rättare sagt i morgon, kan fatta ett beslut som innebär

att den viktiga omstruktureringen kan påbörjas utan

onödigt dröjsmål.

Regeringen får i uppdrag att återkomma till riks-

dagen med frågan om flygutbildningens organisation

och lokalisering och hur man kan lösa exportstödet

till JAS 39 Gripen. Förhoppningsvis kan det ske

snabbt. I detta sammanhang vill jag passa på att yrka

avslag på den moderata reservationen 16 i den del

som rör flygstridskrafterna och Miljöpartiets reserva-

tion 24. På samma beredningsunderlag - som inne-

fattar försvarspolitiska skäl, miljö, bullerfrågor, luft-

rumsfrågor, ekonomi och regionalpolitik - drar ut-

skottsmajoriteten en annan slutsats än Miljöpartiet

och menar att det är F 10 som ska läggas ned och att

F 17 ska bevaras.

I vissa frågor lämnar propositionen inga förslag.

Det är i linje med en ny insikt som utskottet vunnit,

nämligen att det är slut med de alltomfattande fem-

åriga försvarsbesluten. Det gäller pliktfrågor, perso-

nalförsörjning, frivilligorganisationernas roll och

vissa frågor som rör militär och civil samverkan. De

återfinns i särskilda utredningar. En av dem, nämli-

gen Pliktutredningen, som Folkpartiets representant

uppehöll sig mycket vid, presenterades för en vecka

sedan och kommer säkert att leda till omfattande

diskussioner, och frågan återkommer till riksdagen.

Detsamma gäller personalförsörjningen, som var ett

viktigt inslag i det moderata inlägget.

Till betänkandet har fogats en utskrift av den hea-

ring om sexuella trakasserier i Försvarsmakten som

utskottet anordnade i höstas på initiativ av Eva Fly-

borg, som är folkpartistisk ersättare i utskottet. Re-

sultatet av den hearingen visar att det finns både be-

redskap och handlingsprogram för dessa problem.

Utskottet ber regeringen återkomma till riksdagen

med nytt eller fördjupat underlag i några fall. Ett har

jag redan nämnt. Därutöver vill jag särskilt framhålla

det som handlar om försöksverksamhet på Gotland.

Försöksverksamheten avser civil och militär samver-

kan och kommer att följas med stort intresse, efter-

som förhoppningen är att den ska lösa upp en del

knutar i denna samverkan. I övrigt handlar frågorna

om ledningsorganisationen, dess lokalisering,

tilläggsdirektiv till Personalförsörjningsutredningen,

verksamhet på Kungsholms fort, informationskrigfö-

ring och Säves helikoptrar.

Till betänkandet har fogats sex särskilda yttran-

den. Ett yttrande är s-märkt och utgör ett exempel på

när det lokala intresset tagit över på bekostnad av ett

nationellt helhetsperspektiv. I ett antal motioner och

reservationer förs fram krav på parlamentariskt sam-

mansatta utredningar i olika frågor. Typiskt nog är

dessa underteckande av kristdemokrater och mode-

rater, som båda valt att inte delta i Försvarsbered-

ningens arbete. Tills regeringen bestämmer något

annat är Försvarsberedningen det samråds- och refe-

rensorgan i försvarsfrågor som finns.

Av det totala antalet reservationer, som är 34, står

moderaterna bakom 18. De är i sin tur fördelade på

32 av 50 hemställanspunkter. Bara fem reservationer

har lyckats samla fler än ett parti. De många m-

reservationerna bekräftar bilden av ett parti som stäl-

ler sig vid sidan av i försvarsfrågorna.

Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reserva-

tioner och bifall till utskottets hemställan i betänkan-

det. Innan jag slutar vill jag avslutningsvis rikta ett

stort tack till utskottskansliet. Det har som vanligt

gjort ett fantastiskt jobb och ibland t.o.m. hjälpt oss

att sortera i vad vi själva tycker.