Fru talman! I propositionen framgår det i klartext
hur kostnaden för EU-medlemskapet skall finansieras.
Det står klart och tydligt i propositionen. Det var
också viktigt att propositionen lades fram före
folkomröstningen.
Sedan var det Kjell Ericssons påstående om att
man går ifrån det framförhandlade avtalet. Jag förstår
inte den diskussionen över huvud taget. Avtalet gäller.
Det innebär stora fördelar för vårt samhälle. På kort
sikt är det exportindustrin som tjänar på avtalet. Men
även jordbruks- och skogsnäringen har före
folkomröstningen talat om de stora vinster som
medlemskapet kommer att innebära. Då är det väl inte
mer än rimligt att de näringar som kommer att göra de
stora vinsterna får bära en större börda i fråga om
avgiften? Det är väl en ganska rimlig princip? Det kan
inte vara de gamla och sjuka som skall bära den
bördan, Kjell Ericsson?