Fru talman! Jag är inte säker på att jag formellt
kan tacka utrikesministern för svaret eftersom jag inte
är interpellant, vilket i sin tur hänger samman med att
jag inte har deltagit i den resa som har nämnts. Den
som gjorde det från Folkpartiets sida var Ola Ström,
som inte har möjlighet att vara närvarande vid det här
tillfället.
Däremot vill jag gärna ta tillfället i akt att instäm-
ma i utrikesministerns allmänna deklaration och kon-
statera - vilket naturligtvis inte är någon stor över-
raskning - att för Folkpartiet är Israels rätt att existera
inom säkra och erkända gränser fundamental för varje
resonemang om hur denna konflikt skall kunna lösas.
Lika väsentligt är att en palestinsk stat kan upprättas
vid sidan av Israel och att den kan fungera, både eko-
nomiskt och i andra avseenden, på ett normalt och
rimligt sätt. Det måste också i och för sig, så små-
ningom när vi är där, innebära lösningar på bosätt-
ningsproblem och sådant. Judar måste ha rätt att leva
på palestinskt område precis som palestinier har rätt
att leva i Israel, precis som mellan vilka normala
grannstater som helst. Men vi är ju inte där än.
Mycket av det som skulle kunna sägas här har ut-
tryckts i en motion som vi skrev i höstas under djup
oro över den blockering som fredsprocessen redan då
föreföll vara på väg in i. Det finns en rad orsaker till
detta: terrordåden förra våren, uppenbar tveksamhet
eller ovilja från Israels nya regering inför Osloavtalet
osv. Ändå tror jag att det finns en överväldigande
majoritet av både israeler och palestinier som vill ha
fred och normal samexistens mellan Israel och Pales-
tina. Tanken på en palestinsk stat är mer kontrover-
siell i Israel, men jag tror att även den tanken skulle
kunna accepteras av betydligt fler israeler än i dag om
andra problem blev lösta.
All kritik mot Israel är naturligtvis inte lika berät-
tigad, men mycket kritik är berättigad. All israelisk
kritik mot PLO är inte heller berättigad. Vad det
handlar om i dag är nog inte att förlora sig i juridiska
utläggningar om saker och ting långt tillbaka utan att
visa politisk vilja att komma framåt i processen. Den
nu aktuella bosättningen utanför Jerusalem, Har
Haoma, är väl kanske inte värre eller mer värd att
kritisera i och för sig än andra bosättningar, även om
det ibland framställs så. Men det grundläggande är ju
att bosättningspolitiken som sådan är felaktig och inte
kan accepteras. Det är naturligtvis politiskt mycket
okänsligt av den nuvarande israeliska regeringen att
driva fram denna bosättning.
Som Yvonne Ruwaida påpekade finns det befogad
kritik att rikta mot också den palestinska myndighe-
ten. Det är naturligtvis fundamentalt för möjligheten
att på längre sikt kunna etablera en förtroendefull
samexistens mellan två folk att rimliga elementära
krav på demokrati och mänskliga rättigheter respekte-
ras både i Israel och det jag hoppas blir en palestinsk
stat. Här finns uppenbarligen ett område också för
Sverige att ställa krav på den palestinska sidan.
Jag vill dessutom uppmärksamma en av de saker
som under hela konfliktens historia har varit central,
nämligen den paragraf i PLO-stadgan som har talat
om att Israels rätt att existera skall upphävas och
landet avskaffas. Den utlovade strykningen av denna
paragraf är ju inte verkställd ännu, och jag skulle nog
tycka att det vore en rimlig åtgärd även från svensk
sida att vid kontakter med den palestinska sidan ak-
tualisera detta. Jag vill alltså till övriga frågor lägga
frågan: Hur vill utrikesministern driva krav av den
typen?