Fru talman! Jag vill först av allt gå in på det som
utrikesministern nämnde i sitt senaste inlägg, och det
var just den breda enigheten i svensk Mellanöstern-
politik. Jag tycker att det är viktigt att i den här debat-
ten i dag säga att de hållningar som utrikesministern
har beskrivit är någonting som vi här i riksdagen står
mycket brett bakom. Det är också viktigt att det får
vara något som ger Sverige kraft, när vi nu skall och
måste agera mycket starkt internationellt för att göra
den insats vi kan som en del av världssamfundet.
Jag vill nämna en fråga som flera har tagit upp,
inte därför att det har varit något stort ämne men bara
för att göra positionen klar. Det är självklart att inte
förespråka någon bojkott eller några sanktioner mot
Israel. Jag tror att det skulle skada den process som
man nu är inne i. Men jag har inte heller uppfattat att
det är något stort ämne som nu är aktuellt eller som
därför skulle ha varit något stort hot.
Däremot kan det vara väsentligt från en annan
synpunkt, och det är att just en sådan åtgärd snarare
skulle riskera att sluta det israeliska samhället kring
sig självt, skulle ytterligare öka misstron mot omvärl-
den, skulle ytterligare göra det svårt med förtroendet
mellan Israel och omvärlden. Jag tror att det skulle
skada fredsprocessen.
Tvärtom tror jag att det är mycket viktigt att också
vi som svenska partier och förtroendevalda och andra
svenska organisationer i samhället har många och
intensiva kontakter i det israeliska samhället, för att vi
ytterligare skall förstå varandra men också göra det vi
kan för att skapa förtroende för att omvärlden inte vill
Israel illa. Det är tvärtom fråga om en självklar upp-
ställning internationellt för Israels rätt att leva inom
säkra och erkända gränser.
Sedan vill jag bara kort säga något om den PLO-
stadga som här har diskuterats. Ibland har jag råkat ut
för att Ingrid Näslund har ifrågasatt övriga delega-
tionsledamöters förmåga att ställa rätt frågor. Nu
måste jag säga att jag tycker att det är svårt att vara
säker på att Ingrid Näslund har uppfattat de svar som
vi mycket tydligt har fått.
Vi har av svenska diplomater informerats om att
detta inte längre är ett aktuellt ämne. Man är överens
om att PLO har verkställt det som förutsattes i Oslo-
avtalet. Det är numera ingenting som man ifrågasätter
från amerikansk sida. Därför finns det inget skäl att i
svenska riksdagen försöka ge intryck av något annat.
Det är också viktigt att vi som svenskar är mycket
klara i vår kritik av de övergrepp som sker från de
palestinska myndigheternas sida när det gäller de
mänskliga rättigheterna. Det är bra synpunkter som
Yvonne Ruwaida har framfört. Det är viktigt att vi har
den hållning som utrikesministern har visat i sitt in-
terpellationssvar.
Till sist: Det gäller att vi agerar kring det som nu
är allra mest förestående. Jag tror inte att det är möj-
ligt att uppnå en förtroendefull fred om det inte finns
möjligheter att öppna den palestinska ekonomin. I
Osloavtalet förutsattes att det skulle skapas en säker
passage mellan Gaza och Västbanken. Det har ännu
inte verkställts. Frågan är vilka ytterligare initiativ
den svenska regeringen kan ta för att det skall bli
möjligt.
Likadant måste man från palestinsk sida få möj-
lighet att öppna en internationell flygplats och en
exporthamn. Så länge man inte kan exportera sina
produkter kan man inte bygga upp en stark ekonomi,
och så länge kommer också biståndspengar från den
övriga världen att gå till spillo. Det är inte att lägga
sig i om man kräver att det måste ske en ändring så att
det bistånd som behöver komma fram också får ver-
kan.