Fru talman! Jag tror att det är viktigt att understry-
ka att vi från riksdagens partier i stort sett står bakom
regeringens politik. Vad vi önskar är naturligtvis
kraftfullare åtgärder och mer initiativ. Men grundva-
larna för den svenska Mellanösternpolitiken är vi
överens om.
De förtroendefulla samtal som utrikesministern tar
upp är väsentliga. Jag tror att de kan utvecklas ytter-
ligare.
Jag kan nämna att vi i Vänsterpartiet med demo-
kratipengarna i biståndsbudgeten bl.a. vill ge stöd till
något som heter Jerusalem Link, där kvinnor från det
palestinska samhället och det israeliska samhället
faktiskt samarbetar med varandra. Detta ser vi som ett
exempel på en möjlighet och att de förtroendefulla
relationerna måste byggas underifrån.
Många av de samtal som utrikesministern refererar
till måste naturligtvis föras utan insyn från omvärlden
medan de pågår. Men det minskar inte möjligheten till
kraftfulla politiska åtgärder via EU. Med tanke på att
läget är så desperat och tiden håller på att rinna ut för
fredliga lösningar, måste också frågan om sanktioner
övervägas och diskuteras. Det behöver inte handla om
handelssanktioner. Det kan vara fråga om kultursank-
tioner och andra typer av åtgärder för att tydliggöra
för Israel att vi inte accepterar ockupation och brott
mot folkrätten. Man måste lyfta fram jämförelsen med
den situation som rådde i Sydafrika med apartheid,
eftersom palestinierna som bor inom Israels område
inte har samma rättigheter som israelerna. Likaså är
de palestinska områdena utsatta för diskriminering. På
grund av handelspolitik och avspärrningar är det en
omöjlighet att genomföra handel och få sin ekonomi
att fungera. Jag menar inte att vi direkt skall föresprå-
ka sanktioner, men vi måste tydliggöra för Israel att
de i en framtid inte kan uteslutas, om man inte får i
gång fredsprocessen och får till stånd en förändring.