Fru talman! Den reservation som antogs i general-
församlingen i april skall följas upp av generalsekre-
teraren. Det ingår i resolutionen. Vad jag förstår
kommer Sverige att vara ordförande i säkerhetsrådet
när rapporten skall avlämnas. Därför är det väldigt
viktigt att vi då har beredskap för hur vi skall agera.
Även om den främsta spelplanen är det bilaterala
arbetet och det som görs via USA och EU, måste FN
finnas med som en effektiv påtryckningsorganisation
för att vi verkligen skall få i gång fredsprocessen igen.
Min erfarenhet efter de resor jag har gjort nyligen
är att det finns en ganska stark folklig uppbackning
för fredsprocessen från alla sidor. När man pratar med
taxichaufförer och andra människor säger de att de
vill ha fred. De diskussioner som jag har haft med
palestinska rådsledamöter avspeglar i stor utsträck-
ning känslorna hos palestinierna - stor frustration och
uppgivenhet. Jag är mer orolig över den attityd som
jag möter hos israeliska politiker, särskilt i de två
stora partierna Likud och Labour. Även i Labour
finns många frågetecken. Det märktes inte minst un-
der den senaste kongressen. Inom Likud ifrågasätts
nästan allt.
Jag har haft överläggningar med Likudföreträdare.
Jag tror att det är viktigt att regeringen också tar upp
överläggningar med dem, så att de också dras in i
dessa samtal.
Det största värdet av vår debatt och vår resa är att
alla partier i riksdagen har deltagit. Det råder en stor
samstämmighet, och det finns en stor uppbackning av
fredsprocessen även om vi kan ha olika syn på detal-
jer. Det tycker jag att utrikesministern skall ta med
sig.