Fru talman! Jag tycker att sammanfattningen av
debatten är att det är en väldigt stor uppslutning om-
kring den samlade Mellanösternpolitik som vi driver
från svensk sida. Det är inte bara en regeringspolitik.
Det är en samlad politik för riksdagens partier.
I dag har vi talat om palestinska frågor och israe-
liska frågor, men Mellanösternfredsprocessen är stör-
re än så. Det gäller också länderna runt omkring.
Krutdurken är på det viset ännu större än vad vi har
tagit upp.
Vi är överens om processen. Det handlar om Isra-
els rätt till fortsatt existens inom säkra och enskilda
gränser, men också självbestämmande för palestinier-
na. Det handlar självfallet om att Israel skall dra sig
tillbaka från ockuperade områden.
Vi har riktat kritik såväl mot Israels agerande som
mot det palestinska agerandet. Det måste vi göra
samtidigt som vi trycker på.
EU kan göra mera. EU gör mycket vad gäller bi-
stånd. Vi var värd för ett sammanträffande mellan
palestinska och israeliska ledare, senast när vi träffa-
des på Malta. Det är en viktig sak. Det finns mycket
mer att säga.
Jag tror inte att det finns någon realism i sanktio-
ner. Just av det skälet tycker jag att man skall föra
bort dem som ett sidospår. Det är onödigt att slåss
mot väderkvarnar.
Det jag tycker är bra och det som borde komma ut
från denna debatt är det starka engagemanget från
riksdagens ledamöter. Det är väldigt många som har
deltagit i denna diskussion. Det är en engagerad riks-
dag. Jag tror också att de resor som har gjorts och
görs - det är många resor - innebär att många samtal
förs. Man skall inte bara samtala med de palestinska
och israeliska ledarna. Man måste också föra ett brett
samtal med många, så att de berörda inser att vi som
är långt borta bryr oss. De kan genom oss känna en
tilltro till framtiden. Det är viktigt. Vi påverkar när vi
gör detta.