Fru talman! Också jag vill tacka utrikesministern
för svaret på interpellationen och för att utrikesminis-
tern är här och för den här debatten. Jag tycker att det
är mycket viktigt.
Jag hade tillfälle att resa med en grupp riksdagsle-
damöter redan i höstas och se den då häftigt uppblos-
sande oro som fanns. Vi reste runt och såg 60 strids-
vagnar utanför Nablus, spåren av skottlossning i Ra-
mallah, hur den här häftiga oron på olika sätt satte
spår bland människor som vi mötte.
När vi var där för några veckor sedan igen var det
en annan stämning som präglade landet och diskus-
sionerna - en mycket mindre häftigt uppblossande oro
men i stället, skulle jag vilja säga, en så mycket större
och djupare pessimism.
Jag tror att denna pessimism grundar sig dels på
att det är alltmer en kapplöpning med tiden, en fråga
om att Israel håller på att i rasande tempo etablera
faktum på marken. Vi nåddes bl.a. av besked från
amerikanska diplomatiska källor som bedömde att
Israel inom ett år - man sade t.o.m. före årets slut -
kommer att ha lyckats med att på detta sätt göra det
omöjligt för ett sammanhållet palestinskt samhälle att
existera på Västbanken och i Gaza.
Det är inför denna oerhörda jakt på tid som det
internationella samfundet måste reagera, liksom också
inför den misstro som bit för bit växer mellan parterna
och som i grunden undergräver det som var tanken
med Osloprocessen. Denna var ju inte ett färdigt
fredsavtal, men i den underströks att man skulle lyck-
as etablera ett förtroende mellan parterna, som sedan
skulle leda till framsteg.
Det är den här bakgrunden som gör att jag önskar
att Sverige skulle kunna vara en mycket starkare röst i
världen när det gäller Mellanösternfrågan och gång på
gång lyfta fram målet, dvs. fred och en självständig
palestinsk statsbildning vid sidan av Israels självklara
och starka rätt att leva inom säkra gränser. Att lyfta
fram det målet är också en förutsättning för fredspro-
cessen i sig.
Tre uppgifter är helt avgörande för att vi skall
lyckas. Den första är att EU kan spela en mycket mer
aktiv roll i den fredsprocess som förestår. När för-
handlingarna inleddes var tanken den att det interna-
tionella samfundet skulle vara med om att garantera
jämbördigheten mellan de två parterna. I dag med
enbart USA kvar som stark aktör är risken att den
jämbördigheten går förlorad. Det är därför viktigt att
EU får en starkare roll.
Jag skulle en gång till vilja fråga utrikesministern
vilka initiativ Sverige är berett för att ta för att stärka
den rollen.
Det andra är att bromsa Israels expansion av bo-
sättningar och säkerhetsvägar som nu snabbt riskerar
att trasa sönder områdena för ett palestinskt samhälle.
Jag vill fråga vad regeringen är beredd att göra för att
ytterligare förmå Israel att upphöra med expansionen
och upphäva avstängningen av Västbanken och Gaza
och restriktionerna för Jerusalem.
Den tredje viktiga uppgiften är att öppna den pa-
lestinska ekonomin. Man kan inte försörja ett folk när
apelsiner och exportprodukter ruttnar och inte kan
exporteras, och frågan blir: Vilka ytterligare initiativ
är regeringen beredd att ta för att ändra på detta?