Fru talman! Det är naturligt att det palestinska rå-
det, efter det att rådet förklarat sig villigt att ställa upp
på en stadgeändring, uttrycker sig positivt om en
sådan. Det som måste ifrågasättas är att någon stadge-
ändring inte har skett. Det är alldeles fel att det inte
skulle vara en levande fråga, Andreas Carlgren. Wa-
shington Post skrev om det nyligen och uppmärk-
sammade att ändringen inte hade skett i själva stad-
garna. Detta har uppmärksammats och ifrågasatts från
flera olika håll. Jag tycker inte att det är fel att nämna
det. Det är någonting man kan kräva i sammanhanget.
Jag nämnde förut att det i Osloavtalet krävs att
parterna avstår från våld. Det är viktigt att inte uttala
sig på ett våldsframkallande sätt inför det egna folket,
för att bygga upp ett förtroende igen. Man måste
använda samma språk inför det egna folket som när
man talar med motparten. Jag förstår att det kan stöta
på svårigheter, därför att rollen inför det egna folket
delvis är en annan. Men det är viktigt att förtroendet
inte bryts ned på grund av sådant.
Utrikesministern i den palestinska myndigheten
uttalade sig, efter det att Osloavtalet ingåtts, om att
utplåna Israel. Det är viktigt att vi verkar för att såda-
na uttalanden inte görs.
Jag vill tacka utrikesministern för att hon också
har efterlyst balans, att vi inte bara stöder den ena
parten. Det finns goda förutsättningar för att Sverige
skall kunna spela den roll visavi båda parterna som vi
har gjort under många år.