Fru talman! Också jag har ställt en interpellation
med vissa frågor. Jag vill tacka så mycket för svaret
på interpellationerna. Jag förstår också svårigheterna
att svara på varenda enskild fråga. Jag anser att
fredsprocessen är oerhört viktig, och jag menar att det
för att den skall kunna återupptas igen och få ny kraft
är väldigt viktigt att vi har balans i kritiken. Politiken
får inte ensidigt rikta sig mot den ena parten. Det är
inte ägnat att skapa förtroende, och det som såvitt jag
har förstått har varit och är det största hotet mot
fredsprocessen är att förtroendet mellan parterna har
minskat. Jag tror att förutsättningen för att fredspro-
cessen skall ta fart igen är att detta förtroende på
något sätt byggs upp.
Enligt all erfarenhet som man har av relationer
mellan människor och också mellan grupper kan man
inte skapa ett förtroende, om man ensidigt ser till den
ena partens svårigheter och problem. Det är viktigt att
få möjlighet att tala med båda parterna och att försöka
sätta sig in i hur båda parterna upplever sin situation.
Jag upplevde detta som ett av de stora problemen
under vår delegationsresa i Israel. Jag hade då också
tillfälle att besöka Gaza. Det var både beklämmande
och intressant att jämföra med erfarenheter från valö-
vervakning i Gaza ett par år tidigare. Optimismen var
då mycket stor, och det var med sorg jag såg att denna
optimism hade förbytts i stor tveksamhet i frågan om
man verkligen skulle uppnå sina mål. Det beklagar jag
djupt.
En av de frågor jag ställt är vilka förtroendeska-
pande åtgärder utrikesministern tänker föreslå för att
blåsa liv i fredsprocessen. Det är naturligtvis en stor
uppgift att åta sig, något som inte ett enda land kan
göra, men jag skulle gärna vilja höra om utrikesminis-
tern har några åtgärder att komma med i det samman-
hanget.
När det gäller EU:s roll har det här från en del håll
efterlysts att EU snarare ännu mer skulle ta sida. Jag
tror inte att det är en lycklig utveckling. Jag skulle
inte vilja att Sverige bidrar till det. Om man tränger in
en part i ett hörn utan att kritisera båda parter för de
brott mot fredsprocessen som de har begått, tror jag
gör att man får svårare att komma till tals igen.
Attitydförändringar måste ske på båda sidor om
inte processen skall vara stendöd. Det skulle vara
högst beklagligt, för ingen har kunnat peka på ett
trovärdigt alternativ till denna fredsprocess.
De röster som vi lyssnade på under vår delega-
tionsresa uttalade i många fall brist på förtroende. De
uttalade från en del håll på palestinsk sida också en
övertygelse om att avtalet aldrig hade varit det man
egentligen önskade sig. Det var alltså inte bara en
förtvivlan över att det nu inte verkar gå framåt med
avtalet, utan man hade också synpunkter på vad som
skulle ha åstadkommits genom detta avtal.