Fru talman! Eva Zetterberg, Berndt Ekholm, Lars
Hjertén, Ingrid Näslund, Andreas Carlgren och
Yvonne Ruwaida har med anledning av krisen i
fredsprocessen i Mellanöstern frågat mig om hur
regeringens Mellanösternpolitik är utformad i olika
avseenden.
Först vill jag tacka talman och kammarkansli som,
genom att ändra i sin planering, gjorde det möjligt för
mig att besvara dessa sex interpellationer i dag.
Sveriges övergripande intresse för den arabisk-
israeliska konflikten är att främja fred och säkerhet i
regionen. Fred i Mellanöstern har stor betydelse för
hela Europas säkerhet.
Målet är att uppnå en rättvis, varaktig och allom-
fattande fred mellan Israel och dess grannar, inklusive
det palestinska folket. Det förutsätter Israels rätt till
fortsatt existens inom säkra och erkända gränser och
självbestämmande för palestinierna. Regeringen stö-
der tanken på en palestinsk statsbildning. FN:s säker-
hetsråds resolutioner 242, 338 samt 425 är grundpela-
re i den svenska inställningen. Sverige anser att Israel
skall dra sig tillbaka från de ockuperade områdena.
Den israeliska regeringens beslut att påbörja arbe-
ten för bosättningen Har Haoma på den palestinska
höjden Jabal Abu Ghneim utlöste ännu en allvarlig
kris i förhandlingarna mellan Israel och palestinierna.
Två av konfliktens kärnfrågor ställdes i fokus, nämli-
gen Jerusalemfrågan och den israeliska bosättnings-
politiken.
Av praktiska och realpolitiska skäl har världssam-
fundet valt att de facto godta Israels närvaro i västra
Jerusalem. Den israeliska annekteringen av östra
Jerusalem är olaglig och accepteras inte av omvärl-
den. Härav följer också att den israeliska lagstiftning-
en om medborgarskap och uppehållstillstånd, enligt
folkrätten, inte är tillämplig i östra Jerusalem. Israels
praxis beträffande palestiniers uppehållstillstånd i
Jerusalem måste därför förkastas.
Fjärde Genèvekonventionen tillåter inte en ocku-
pationsmakt att överflytta delar av sin civilbefolkning
till ockuperat område. I dag finns drygt 300 000 ju-
diska bosättare på Västbanken, inklusive östra Jerusa-
lem, samt i Gaza. Alla dessa bosättningar är olagliga
enligt folkrätten.
Flera av interpellanterna tar upp de israeliska av-
stängningarna av palestinska områden. Den israeliska,
av säkerhetsskäl motiverade, politiken att spärra av
palestinska områden undergräver förutsättningarna för
en fungerande palestinsk ekonomi. Det är ett själv-
klart krav från det internationella samfundet att Israels
avspärrningspolitik skall upphöra. Detta skulle under-
lättas av att den palestinska blockeringen av parternas
säkerhetssamarbete för att förhindra terrordåd upp-
hörde.
Fru talman! Att främja respekten för de mänskliga
rättigheterna och entydigt fördöma terrorism är vikti-
ga element i svensk utrikespolitik. Detta gäller även
svensk Mellanösternpolitik.
Regeringen har framfört kritik till den palestinska
myndigheten för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Palestinska och internationella organisationer som
verkar för respekt för de mänskliga rättigheterna får
svenskt ekonomiskt stöd.
Sverige påtalar också israeliska kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. Det gäller t.ex. olika former
av tortyr.
De internationella ansträngningarna för att åter-
uppliva fredsprocessen är intensiva. Sverige bedriver
en aktiv Mellanösternpolitik inom EU:s ram. Det
särskilda sändebud för fredsprocessen, som EU utsåg
mot slutet av 1996, har fått en allt större roll att spela.
Även om FN har ett historiskt ansvar i Palesti-
nafrågan styrs inte fredsprocessen av FN. Säkerhets-
rådets ansvar för internationell fred och säkerhet
omfattar däremot naturligtvis också denna viktiga
region. Regeringen avser att fortsatt arbeta för positi-
va beslut i FN som stöder fredsprocessen.
Fru talman! Sammanfattningsvis kan man konsta-
tera att fredsprocessen är blockerad sedan ett par
månader tillbaka. Trots alla låsningar måste parterna
inse att förhandlingarna behöver fortsätta. Mycket står
på spel, och problemen förvärras så länge låsningarna
består. Ett stort ansvar åvilar parterna i detta läge.