Herr talman! En blomma i Afrikas öken heter en
liten bok som handlar om en somalisk kvinna som
beskriver sitt liv från sin födelse och framåt. Jag läste
den nyligen och fascinerades av hennes beskrivning
av hur livet var för henne.
Hon beskrev när hon som sexåring omskars av en
kvinna med ett utslitet rakblad, hur hon lades under
ett träd i lite skugga och lämnades i sin ensamhet med
feber, infektion och nära-döden-upplevelse.
Sedan berättar hon hur hon med hårt arbete fick ta
hand om djuren och sina syskon och om sin flykt från
Somalia när pappan meddelade att han skulle gifta
bort henne med en gammal man. Hon var då tolv år.
Hon hamnade i England och försökte där utan
pass och uppehållstillstånd klara sig. Hon blev en
känd modell och fick många bilder publicerade inter-
nationellt, och då vågade hon ta upp och berätta om
sin barndom.
Hon har även hjälpt FN på många sätt genom att
beskriva hur kvinnor omskärs och kampen för att
slippa detta.
Men beskrivningen är också intressant därför att
den visar i-ländernas ansvar, hur svårt det är att
komma in i ett i-land och över huvud taget försörja
sig och leva där och hur totalt omöjligt det är att få ett
uppehållstillstånd. Hon berättar hur hon tvingades
söka upp en skumraskadvokat som tog rejält betalt för
att gifta ihop henne med någon nedsupen engelsman
som därmed kunde ge henne sitt namn och ett pass.
Bilden som ges i boken är en så tydlig beskrivning
av hur orättvis vår värld är i dag. I-länderna bygger
skyddsmurar runt sig själva för att slippa vara med
och hjälpa till på ett solidariskt sätt. Detta är något
som vi måste se till att förändra. Vi måste se till att vi
får en öppnare värld där vi visar en större solidaritet
med dem som har det svårt och dem som behöver
stöd och hjälp.
I dag debatterar vi Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd och de förslag som ligger inom den budgeten.
Enprocentsmålet har varit uppe till diskussion ti-
digare i dag. Jag tycker att det är bra att vi i Miljö-
partiet har varit med och sett till att det har blivit en
budget som också innebär att vi får mer pengar. Na-
turligtvis hade jag önskat att vi hade kunnat öka på
just biståndssidan ytterligare. Men i ett samarbete får
man ge och ta. Därmed kanske det inte blev riktigt
som vi hade tänkt oss när det gäller biståndet. Därav
har jag skrivit ett särskilt yttrande som beskriver
Miljöpartiets politik på biståndssidan och vårt lång-
siktiga mål om att få 2 % till bistånd. Vi tror på att vi
skulle kunna öka biståndet och minska de militära
rustningarna här hemma och i världen och att Sverige
skulle kunna vara ett föregångsland.
Jag är dock förvånad över att Moderaterna inte
ens klarar att nå upp till 0,7 % i bistånd. Moderaterna
satt med i den regering som på Riokonferensen skrev
under klimatkonventionen. Där gav Sverige ett inter-
nationellt löfte om att bidra med 0,7 %. Det är ganska
skamligt att u-länderna har blivit så totalt svikna i
0,7-procentsmålet som de har blivit efter Riokonfe-
rensen.
Jag var med på konferensen, och jag vet att det
var oerhört svårt att få de länder där en stor del av
regnskogen finns att vilja vara med på klimatkonven-
tionen. Vi var då alla medvetna om att regnskogen är
oerhört viktig för allas vårt klimat. Det gällde att
försöka få till en konvention där det gick att bevara en
del av regnskogen. I förhandlingarna gick i-länderna
med på att 0,7 % av BNI skulle gå till bistånd. Hur
ser det ut i dag? Det är väl bara fyra eller fem länder
som har klarat att leva upp till detta. Det är en inter-
nationell skam för i-länderna.
Det talas ofta och mycket om i-ländernas ekono-
mi, börsnytt osv. Det talas lite om behovet av att satsa
på u-länderna och hur i-länderna hanterar u-länderna
ekonomiskt.
Sverige måste vara mycket mer pådrivande i frå-
gorna. Det hade varit bra om vi hade kunnat visa på
att vi hade kommit upp till 1 %. Då hade vi med ännu
större stolthet kunnat gå in i den debatten. Vi ligger i
varje fall i nivå med det vi har lovat - och något till.
Det innebär att Sverige måste vid internationella
konferenser och inom EU kunna kräva att alla i-
länder ska leva upp till 0,7-procentslöftet. Det skulle
innebära en något förbättrad ekonomisk situation för
många av biståndsländerna.
Världen i dag ser inte särskilt bra ut. Det är många
som har hiv/aids. Detta har varit en stor fråga sedan
FN-konferensen. 36 miljoner är smittade. 22 miljoner
har dött i hiv/aids. Hiv/aids hotar många av de fattiga
ländernas utveckling på grund av att de som man har
satsat utbildning på ofta är de som har drabbats av
hiv/aids.
Det är naturligtvis jätteviktigt att vi tar ansvar för
den här frågan. Det är inte bara hiv/aids som männi-
skor dör av. 30 000 barn dör varje dag i sjukdomar,
och de flesta av dessa sjukdomar har vi sedan länge
botemedel för - och skulle kunna rädda barn. En stor
andel barn dör i sjukdomar som i-länderna har lös-
ningar för och som vi slipper därför att vi har medici-
ner, och vi har råd att ge mediciner.
Handelsfrågorna är en av de stora, viktiga frågor-
na för att komma till rätta med dessa problem. Det är
naturligtvis inte rättvist att u-länderna inte ska kunna
använda sig av mediciner som vi har råd att använda
men som de inte klarar att betala därför att det finns
patentregelsystem som innebär att de inte kommer åt
medicinerna. Dessa frågor har bärighet på den inter-
nationella solidariteten och samarbetet.
Handelsfrågorna är viktiga, inte bara för att län-
derna ska komma åt att få sälja produkter till oss men
också för att de ska kunna ta del av det som vi har
nytta av på ett rättvist och bra sätt. Därav blir andra
delar, inte bara biståndet utan också de internationella
samarbetsformerna med handelsfrågorna, viktiga i
vårt internationella samarbete. Jag hoppas på att Sve-
rige kan vara pådrivande vid de internationella möten
som ska komma framöver. Mötet i Mexiko. Mötet i
Sydafrika. Där kommer frågor som berör vår gemen-
samma framtid att komma upp. Där bör Sverige föra
en tuff kamp för att våga ställa upp för de fattiga
länderna.
Jag tycker naturligtvis inte heller riktigt om den
lilla passusen om att det inte är självklart att vi ska nå
upp till enprocentsmålet 2005. Det borde gå snabbare,
och det borde vara ett självklart löfte oavsett hur
ekonomin ser ut framöver. De signaler som hörs nu
om att ekonomin börjar darra, lågkonjunktur osv., är
oerhört farliga om de leder till att man säger att man
inte har råd att ge bistånd. Biståndet är en del i att
generera en bättre ekonomisk situation i hela världen.
Därav bör vi se till att vi verkligen når upp till 1 %.
Om Karl-Göran Biörsmark, Folkpartiet, och Mil-
jöpartiet hade haft ett bättre väljarstöd hade vi kunnat
driva denna fråga på ett tuffare och hårdare sätt. Vi
får hoppas att vi får det efter valet så att vi verkligen
kan se till att det blir 1 %.
Jag vill instämma i hyllningskören och tacka Vi-
ola för din insats i utskottet, och jag önskar utskottet
och utskottets kansli en god jul.