Herr talman! I fråga om pengarna, än en gång, sä-
ger Marianne Samuelsson nu att det beror på att man
hade en skuld att betala. Men regeringen skryter ju
över att man sedan länge har fått ordning på svensk
ekonomi och till viss del har tagit det till intäkt för att
kunna öka biståndet lite. Jag tycker inte att det argu-
mentet håller riktigt nu. Som Marianne Samuelsson
sade tidigare, skulle 1 % ligga över tiden oberoende
av detta. Det skulle så att säga vara en prioriterad sak
i budgetsammanhang. Därför haltar argumentet.
Marianne Samuelsson kanske ska läsa texten i
betänkandet en gång till mer noggrant och se vad som
står där om effektiv biståndsadministration när det
gäller enskilda organisationer och den förtäckta kritik
som där finns. Jag tycker att detta andas att enskilda
organisationer kanske inte är så effektiva trots allt.
Jag menar att de är det.
Om man jämför kostnadsbilderna över det offent-
liga biståndet och enskilda organisationer ser man att
de har en helt annan kostnadsbild och får mycket mer
uträttat, i många fall till lägre kostnader. Det finns så
mycket av frivilliga insatser som inte räknas om i
pengar utan bara finns där och arbetar. Därför gäller
det för oss som tror på de enskilda organisationerna
att vara vaksamma så att sådant här inte smyger sig in
bakvägen, för att tona ned de enskilda organisationer-
nas roll. Det är A och O i detta sammanhang som
finns ute i landet för internationellt solidaritetsarbete i
dessa olika grupper, var de nu än finns, som jobbar
med de här frågorna genom enskilda organisationer.