Herr talman! Det är riktigt att Vänstern och Mil-
jöpartiet har en gemensam reservation som går ut på
att man egentligen - som jag förstår det - skulle låta
de nationella parlamenten och regeringarna ta hand
om biståndet i större utsträckning.
EU är en jättelik organisation. Utrikesutskottet har
flera gånger skrivit om att det finns brister i EU:s
bistånd. Det har varit ett tema i vårt engagemang för
att försöka påverka och korrigera EU:s biståndspoli-
tik. Jag skulle vilja påstå att Sverige har varit väldigt
lyckosamt på regeringsnivå, och riksdagens utrikesut-
skott har också haft en roll att spela i Sveriges kon-
takter med kommissionen.
Jag tycker att det är helt fel att göra som Miljö-
partiet och Vänsterpartiet önskar. I dag talar vi om att
vi måste ha en samverkan och en samordning över
politikområden. Som jag sade i mitt anförande har
unionen en mycket stor kapacitet just därför att den
besitter alla de verktyg som behövs i ett långsiktigt
arbete för utveckling och för fred. Vi ska fortsätta att
driva på så att vi får en hållbar och reformerad jord-
brukspolitik. Jag tror att det är det mest väsentliga,
inte minst med hänsyn till det som Marianne Anders-
son här tidigare talade om. Det gäller självfallet också
frihandeln och ett effektivt bistånd. Till detta kommer
också en ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik där
man kan arbeta konfliktförebyggande.
Alla dessa verktyg behövs. Det är riktigt att vi för-
fogar över dem nationellt, men de blir långt mer verk-
samma om vi kan få EU att verka i den riktningen.
Jag vill inte ge upp hoppet om att EU ska kunna
ha ett effektivt bistånd. Får vi det därhän så kommer
det att bli oerhört verkningsfullt i världen.