Fru talman! Ett fotbollslag i Ouagadougou, Bur-
kina Faso, som tränar både för att bli bättre i fotboll
och i demokrati, hur man fattar beslut. Utbildning för
riksdagsförvaltningen i Vietnam för att den ska bli
effektiv, för att den ska fungera och nå ut med infor-
mation. Kvinnor kan-mässa och utbildning i jäm-
ställdhet och mänskliga rättigheter i Ukraina, Kazak-
stan och andra länder inom östbiståndet. Återupp-
byggda broar i Honduras m.fl. länder efter orkanen
Mitch. Allt detta är exempel på biståndsinsatser. Det
är exempel på hur man kan stärka demokratin, hur vi
kan stärka mänskliga rättigheter och ge katastrofbi-
stånd samt bidrag till återuppbyggnad och utveckling.
Det finns väldigt många fler.
Det är därför med glädje som jag i dag kan kon-
statera att utrikesutskottet äntligen har tagit ett stort
steg framåt vad gäller enprocentmålet, att vi har fast-
ställt detta till år 2005 och att vi äntligen har social-
demokraterna med oss för att kunna ta detta steg. Vi
ökar biståndet så att det för år 2004 blir 0,86 % av
BNI. Det är en bit kvar, men det måste gå fort. Nu
fattas bara Moderaterna, eftersom alla vi andra partier
länge har drivit denna fråga.
Från Vänsterpartiets sida är vi inte nöjda. Det kan
ju inget parti vara när vi ser situationen i världen i
dag. Vi har globala miljökatastrofer. Vi har miljoner
barn som lider av undernäring, brist på skolgång
m.m. Bertil Persson har beskrivit situationen väl. Den
grundläggande frågan är: Hur ska vi förverkliga våra
högtidliga löften? Det fattas ju inte sådana. Vi har
millenniemålen från föregående år, men också en rad
andra sammanhang, t.ex. FN-konferenser, där värl-
dens ledare har fattat beslut om vad som bör göras.
Det är inte insikten och kunskapen som saknas.
Nej, det som saknas är viljan att förverkliga de
mål som har satts upp. Därför kommer den konferens
för finansiering och utveckling som äger rum i Mexi-
ko att bli avgörande. Där kommer det också att visa
sig hur nödvändigt det är med samverkan mellan dels
olika utvecklingsinstitutioner och stater, dels det
privata kapitalet - hur illa en del av oss än kan tycka
om det i princip. Det finns ingen annan väg framåt.
Fru talman! Händelserna den 11 september kom-
mer nog alltid att påverka livet för oss som lever i
dag. Det kommer att finnas med, det förskräckliga
som hände som inte får hända. Men jag kan ändå se
att jag tror att det utvecklades något positivt efter
detta, nämligen insikten hos alla stater om att vi
måste samarbeta, att det måste till ett globalt samar-
bete och att klyftorna måste minska mellan fattiga
och rika och mellan nord och syd i vår värld.
Jag tror att vi alla är klara över att biståndet i sig
inte kan lösa världens problem. Det är en spillra av
det vi kan åstadkomma. Det är en rad andra saker
som måste till. Det är handel. Det är minskade tullar.
Det är näringslivets intresse för sunda investeringar
med miljöriktiga och arbetsmässigt bra betingelser.
Det är också att visa ett samband med flyktingar och
att ta ansvar för den frågan. Dessutom är det att sätta
stopp för krigsmaterielexport och att minska de mili-
tära satsningarna.
De här frågorna kommer fram i den utredning om
global utveckling, Globkom, som pågår och som
snart landar med sitt resultat. Där får vi förhopp-
ningsvis just det här sammanhanget klart för oss och
inte bara skilda delar. Vänsterpartiet säger ja till rätt-
viseperspektivet men nej till allmosor, ja till solidari-
tet men nej till kommersialisering och egenintresse.
Där har vår representant Ann Schlyter tagit upp idén
om hur man måste utveckla vänskapssamarbetet, ett
globalt samarbete, i en svensk fond för att stärka
partnerskapet mellan nord och syd.
Jag utgår också från att jämställdhet kommer att
bli en huvudfråga för framtiden, och också för Glob-
kom. Vi kan bara ta ett av de allra senaste exemplen,
där en rapport för matprogrammet i FN, UNFP, för
några månader sedan presenterades i Berlin. Där
framhöll man betydelsen på lång sikt av jämställdhet
mellan män och kvinnor. Man pekar på att jämställd-
het är den enda vägen för att bryta den onda cirkeln
av fattigdom, miljöförstöring och oönskade gravidi-
teter. Därför måste jämställdheten vara en av de ab-
solut viktigaste frågorna. Vi har ju ingen biståndsmi-
nister hos oss i dag, men en fråga vi diskuterade för
ett år sedan gällde ett institut för genderforskning i
Göteborg. Då lät det hoppfullt från biståndsministern,
men det har inte hänt något.
I utredningen utgår vi också, liksom i det här be-
tänkandet, från att barnperspektivet finns integrerat.
Detsamma gäller insatser för funktionshindrade och
deras rättigheter. Där är vi ännu bara i början och
pekar på exempel. Men strukturer för att just bevaka
deras rättigheter och få detta integrerat i olika bi-
ståndsprogram fattas ännu. Detsamma gäller att byg-
ga upp en fungerande lagstiftning för funktionshind-
rades rättigheter världen över.
Fru talman! Biståndet, det internationella samar-
betet, har ju två viktiga delar. Det ena är det multila-
terala. Där var Bertil Persson inne på skuldfrågan. Jag
är glad över att Moderaterna visar ett så starkt intres-
se för att på kort tid lösa skuldfrågan och eliminera
skulderna för att komma en bit på väg i fattigdoms-
bekämpningen. Men jag tycker ändå, måste jag säga,
att vi har tagit ett bra steg framåt.
Fr.o.m. nästa år, 2002, kommer satsningen att bli
över 600 miljoner, närmare 700 miljoner, och den
kommer att öka. Jag tror att det är svårt att satsa mer
just nu, men jag vill också ställa en fråga, för jag
tycker inte att ekvationen från Moderaternas sida går
ihop. Hur ska man kunna minska biståndet totalt om
man ska öka skuldavskrivningen så kraftigt? Vad är
det då som får stryka på foten?
På det bilaterala området är det självklart Afrika
som får största delen. Det är väldigt motiverat med
tanke på den stora fattigdomen och ökningen av
hiv/aids. I Latinamerika sker det också en ökning,
framför allt på områden som demokrati och mänskli-
ga rättigheter. Enskilda organisationer spelar också en
väldigt central roll, också för att stärka det civila
samhället.
Jag vill också peka på satsningen vad gäller IT,
som inte ska bli något privilegium för den rika värl-
den. Likaså ser vi en nystart i Indien. Där är det vik-
tigt att se hur Sverige kan spela en specifik roll med
projekt som är väldigt preciserade vad gäller jäm-
ställdhet, barnarbete, mänskliga rättigheter m.m. Det
sker också en utökad nysatsning på Afghanistan med
tanke på den situation som nu kommer, när förhopp-
ningsvis kriget är avslutat.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets
reservation 9, där vi tar upp frågan om EU. Murad
Artin kommer att gå in närmare på de uppenbara
problem som vi har med EU-biståndet, men också en
rad andra faktorer. Tiden räcker inte till för att mer
beskriva de frågorna.
Även jag vill passa på att tacka Viola Furubjelke,
utrikesutskottets ordförande, för den tid då jag har
haft förmånen att samarbeta med henne. Det har varit
en väldigt givande tid, det är min uppfattning. Jag vill
helt instämma i Bertil Perssons ord, där är vi helt
överens, om vilken betydelse Viola Furubjelke har
haft för den svenska riksdagen men också i det inter-
nationella arbetet. Jag och många andra har lärt
mycket av Viola. Tack för det och lycka till i framti-
den!
Jag hade också velat hälsa Urban Ahlin välkom-
men som ny ordförande i utrikesutskottet i dag, men
det får anstå. Detsamma gäller den nya biståndsmi-
nistern Jan O Karlsson.
Till slut, fru talman, skulle jag vilja berätta om ett
julkort som jag, och säkert många andra, fick härom-
dagen. Det börjar med olika bilder: Om du har mat i
kylen, kläder att ta på dig, tak över huvudet, en säng
att sova i - då är du rikare än 75 % av världens folk.
Det var också flera andra texter med ungefär liknande
innehåll. Det var en bra tankeställare, tycker jag, för
att inse att Sveriges ökade ansträngningar för att höja
anslaget till internationellt bistånd är självklara, men
också för att vi inte kan stanna här.
Vi måste fortsätta för att förverkliga enprocents-
målet senast år 2005 och på allvar ställa upp bakom
millenniemålen till år 2015. Och vi måste driva på för
att få en samordnad politik där biståndet ingår som en
del, tillsammans med handel, tullar, avveckling av
krigsmateriel m.m.
Fru talman! Till sist vill jag citera Leonardo Boff,
som vi nyligen hade som gäst här i riksdagen. Han är
befrielseteolog från Brasilien och en av pristagarna
till Right Livelihood Award detta år. I sitt tacktal till
riksdagen sade han:
"Den här gången har vi ingen Noaks Ark för att
rädda några och låta de andra dö. Vi vill rädda oss
själva tillsammans."