Herr talman! Utbildningsutskottets betänkande
med anledning av budgetpropositionen handlar påfal-
lande mycket om skolans inre arbete. Det är naturligt
att det har blivit på det sättet. Såväl grundskolan som
gymnasiet och vuxenutbildningen genomgår nu stora
och omvälvande förändringar.
Grundskolan har fått en ny organisation med en
kraftig decentralisering. I kommunerna görs lokala
skolplaner, och på de enskilda skolorna arbetar man
fram lokala arbetsplaner. Regeringen har varit åter-
hållsam när det gäller förslag om ändringar i de nu
rådande förhållandena, och det är säkert klokt. Det
som skolan nu behöver mest av allt är arbetsro.
Vi måste emellertid uppmärksamma att skolans
förändringar har skett parallellt med att skolan har
drabbats av mycket stora nedskärningar, speciellt
under den förra mandatperioden. Antalet elever per
lärare har ökat och klasstorlekarna har ökat. Några
skolvärdinnor finns väl inte längre på skolorna. Fri-
tidspedagogerna och antalet speciallärare har minskat.
Detta medför naturligtvis ökade risker för att de barn
som behöver särskilt stöd inte kan få det. Barn med
speciella läs- och skrivsvårigheter lämnas utan till-
räcklig hjälp och tillräckligt stöd. Risken för mobb-
ning ökar osv.
Dyslexifrågan har drivits energiskt av Miljöpartiet
bl.a. i en rad motioner. Men vi är inte ensamma om
den frågan. Det finns ett stort intresse för dyslexifrå-
gan, och den kommer att behandlas senare här i kam-
maren, till hösten.
Mobbningsfrågan däremot är en fråga där samtliga
partier arbetar för en lösning. Och den frågan behand-
las också i dagens betänkande.
Kanske har Miljöpartiet varit det parti som har
gått längst i kraven på en planmässig ordnad lösning
av problemet i form av ett åtgärdsprogram mot
mobbning vid varje skola. Vi har krävt att ett sådant
program mot mobbning skall finnas vid varje skola,
ett program som engagerar personal, elever och för-
äldrar. Vi har framfört det kravet i en särskild motion
med anledning av den aktuella propositionen. Jag kan
nu med glädje konstatera att vi i denna fråga kan
ställa oss bakom utskottets betänkande där det står
skrivet: "Utskottet finner det därför naturligt att dessa
frågor behandlas i kommunernas skolplaner och för-
utsätter att varje skola i sin arbetsplan har ett åt-
gärdsprogram mot mobbning."
Ute i våra skolor finns upp emot 100 000 barn
som i dag är mobboffer. Det finns vetenskapligt ut-
prövade program mot mobbning, som har använts vid
några svenska skolor och vid många skolor utanför
Sverige. Vi får nu genom det beslut som riksdagen
fattar ett direkt uttalande att varje svensk skola för-
väntas ha ett dylikt program mot mobbning.
Det är vår förhoppning att vi inom en snar framtid
skall få rapporter som visar att den tid när barn är
mobboffer är ett passerat stadium i svenskt skolvä-
sende. Program mot mobbning har emellertid långt
vidare effekter än så. Diskussionen om mobbnings-
problemet i skolan kommer att ingå som ett naturligt
led i skolans strävan att låta barn utvecklas till demo-
kratisk medvetenhet med respekt för andra och sig
själva.
Det finns skäl att stanna vid demokratifrågan när
vi betraktar den andra delen av den grundläggande
utbildningen, gymnasieutbildningen. Gymnasierefor-
men gav oss en treårig gymnasieutbildning med yr-
kesförberedande och studieförberedande utbildningar
samlade under ett och samma tak och med delvis
gemensamma målsättningar. Den är delvis ett resultat
av den förra regeringens samlade tankar kring skolan
med en stark tonvikt på ökad kunskapsnivå, betygs-
styrd undervisning och med siktet inställt på avnä-
marnas behov av kvalificerad arbetskraft.
Den nya gymnasieskolan måste få en prövotid.
Först med ledning av lärarnas och elevernas erfaren-
heter kan vi ta nästa steg. En särskild kommitté,
Gymnasiekommittén, skall samla och sammanställa
erfarenheterna från den nya gymnasieskolan inför en
kommande utvärdering.
Direktiven till denna kommittés arbete återspeglar
emellertid fokuseringen på kunskapsnivån och de
målrelaterade betygen, och det är olyckligt. Gymna-
sieskolan löper stor risk att bli ett instrument för öka-
de klassklyftor, vilket naturligtvis inte var tänkt från
början. Det kommer redan signaler om besvärande
skillnader i elevernas studiemotivation, självkänsla
etc. mellan de yrkesinriktade programmen och kur-
serna, de individuella programmen och de studieför-
beredande utbildningarna.
Vi borde ha lärt av tidigare erfarenheter. Vi minns
när realskolan och folkskolan byttes ut mot enhetssko-
lan och senare grundskolan. Målet var då lika värde
och likvärdig utbildning åt alla, oavsett om man gick
en yrkesinriktad, praktisk utbildning eller en teoretisk.
Misstaget var att man efterhärmade realskolan och
inte yrkesskolan när skolan stöptes om.
En grupp kände främlingskap inför skolan. Den
som hörde till denna grupp hade som regel lägre mo-
tivation och lämnade skolan med en tydlig bild av sig
själv som misslyckad eller utanför i en mängd avse-
enden. Den andra gruppen gick vidare till högre ut-
bildning vid gymnasiets teoretiska linjer. Samma typ
av misslyckande gjorde man för övrigt när man bygg-
de ut och demokratiserade universiteten. Den sociala
snedrekryteringen består än i dag.
Herr talman! Den skola som Miljöpartiet vill se är
en skola där eleverna får utvecklas till trygga, öppna
människor med god självtillit, människor som finner
en glädje i att söka ny kunskap. Och de skall natur-
ligtvis ha goda baskunskaper i läsning, skrivning och
räkning tillägnade i takt efter förmåga och utan värde-
rande konkurrens med sina kamrater.
Miljöpartiet vill därför att dessa aspekter speciellt
uppmärksammas i den kommitté som skall följa och
utvärdera den nya gymnasieskolan. Vi har därför
föreslagit tilläggsdirektiv i denna riktning i en särskild
motion. Jag yrkar bifall till reservation 12 vid mom.
15 om tilläggsdirektiv till Gymnasiekommittén.
Herr talman! Så till sist något om vuxenutbild-
ningen. Med den höga arbetslöshet som råder befin-
ner sig vuxenutbildningen i en alldeles speciell situa-
tion. Pengar för utbildning av arbetslösa utgör en
mycket stor förstärkning av vuxenutbildningen i lan-
det.
För att dessa medel skall kunna användas så ef-
fektivt som möjligt föreslår Miljöpartiet att de inte
skall ligga och flyta som en resurs som vid olika till-
fällen med kort varsel delas ut för olika tillfälliga
utbildningar utan i stället direkt skall styras över till
t.ex. komvux och vissa folkhögskolor, så att de kan
ingå i den långsiktiga planeringen av deras verksam-
heter. Det ger bättre kvalitet och mer för pengarna
samt hindrar att dessa skolors verksamhet bryts sön-
der genom alltför ryckiga snabbåtgärder. Vi anser
också att det nu är rätt tidpunkt att styra in Sverige
mot en hållbar utveckling. Därför bör fler utbildningar
ta sikte på det genom olika miljöinriktade utbildning-
ar.
Jag yrkar bifall till reservationerna 45, 46 och 48
under mom. 56, 57 och 59.
Till sist: Frågor om invandrarutbildning och
hemspråksundervisning kommer att tas upp i ett sena-
re sammanhang, varför jag nu kan lämna dem därhän.
Lärarutbildningen däremot uppmärksammas i betän-
kandet. Vi vill starkt understryka, som också står i
betänkandet, att behovet av en anpassning av lärar-
utbildningen till den nya skolan är mycket stort. Lä-
rarutbildningen har sackat efter. Flera av de nya vikti-
ga momenten bör få en framskjuten plats i den nya
lärarutbildningen, t.ex. kunskap om dyslexi, kunskap
om organiserade elevobservationer och deras an-
vändning vid utvecklingssamtal med föräldrarna,
teknik vid utformande av åtgärdsprogram för enskilda
elever etc.
Handikappfrågorna är en annan viktig del, som
behandlats relativt väl i regeringens förslag men som
också bör få plats i lärarutbildningen, inte minst när
det gäller kunskap om olika hjälpmedel för handikap-
pade.