Herr talman! I en fråga hamnar jag på samma linje
som Per Westerberg. Det är inte varje dag. Det kan
kännas nytt och fräscht.
Jag måste ändå börja med att ta upp ett sidospår
som Per Westerberg tog upp. Han sade någonting
ganska fult, och jag tycker inte att man skall säga
sådana smått vulgära saker i denna kammare utan att
bli rättad eller åtminstone emotsagd.
Karensdagar infördes och folket blev friskt, sade
Per Westerberg, och drog paralleller med bankväsen-
det. Det är intressant. Han kanske glömmer att arbets-
lösheten först drabbade människor som hade problem.
Han kanske glömmer att rädslan för att vara hemma
när man är sjuk har ökat i kommuner och landsting.
Han glömmer naturligtvis att en del faktiskt inte har
råd att vara hemma när de är sjuka. Det var nog inte
så att folket bara blev friskt. Tänk om det var så en-
kelt!
Jag tror inte på privatisering som ideologi. Jag tror
att det i vissa verksamheter kan behövas mångfald i
ägandet.
Lena Klevenås, socialdemokratisk riksdagskvinna,
skriver i sin motion om Nordbanken att det är viktigt
att staten behåller Nordbanken. Hon ser det statliga
ägandet som en möjlighet att styra mot lägre räntor.
Carl Hamilton, välkänd "absolut" ekonom, skriver
den 1 februari i Aftonbladet: Sälj inte statens bank!
Använd den!
Jag skulle tro att han är socialliberal. Hamilton
menar att Nordbanken bör utmana de gamla bankerna
och skriver: Reklam som går hem gör Nordbanken
först när den utmanar bankgänget. Om Nordbankens
ledning ryggar för uppgiften befinner den sig på fel
ställe. Näst Riksbankens bravader är medborgarnas
och skattebetalarnas värsta gissel bankgängens ränte-
gap. Sälj inte statens bank! Använd den!
Willy Bergström, som just lämnat jobbet som chef
för Fackföreningsrörelsens forskningsinstitut, sade i
en intervju för några veckor sedan följande: Jag tyck-
er att det är förhastat att vräka i väg Nordbanken. Jag
inser inte nödvändigheten i att sälja ut. Ett bankvä-
sende som innehåller privata banker, kooperativa,
som Sparbanken delvis kan beskrivas som, och statli-
ga ger enligt min mening en bra blandning. Det är
viktigt att det finns öar av kollektivt ägande i ekono-
min. Det finns argument för statligt ägande på en del
områden. Bankerna har en central roll i ekonomin.
Med fortsatt statligt ägande i Nordbanken skulle man
kunna använda banken till att pressa räntorna.
Det finns alltså ett ganska brett spektrum av ideo-
logiska ingångsvinklar för åsikten att det finns förde-
lar med en statlig bank, vilket jag tycker är intressant.
Miljöpartiet är som sagt inte tillskyndare av stat-
ligt ägande av något slags ideologisk princip. Det
finns kanske andra partier som är det. Det finns skäl
för statligt ägande om det gynnar miljön eller om det
handlar om naturliga monopol. I övrigt skall man vara
väldigt försiktig. Just inom bankväsendet finns det
nog anledning att värna mångfalden i ägandet.
Som medlem i EU med dess fria inre marknad
som baseras på frihet för kapital och frihet för tjänster
riskerar vi att se hur några av de större bankerna
kommer att växa och så småningom dominera hela
marknaden. Den risken är uppenbar. Det är en natur-
lig strävan på en totalt oreglerad fri marknad. Det är
en ganska naturlig process.
I det läget tror jag att det finns synnerliga skäl att
faktiskt behålla en statligt ägd bank som ett rimligt
alternativ. Det är dessutom inte unikt inom EU på
något sätt.
Mångfald är en nödvändighet för dynamik och
nytänkande, tror vi i Miljöpartiet. I ett sådant per-
spektiv är det bra att behålla Nordbanken i statlig ägo.
Det tycker vi inte därför att man på Nordbanken un-
der 80- och 90-talet var speciellt förnuftig eller age-
rande klokt eller nytänkande, utan för vad Nordban-
ken möjligtvis skulle kunna utvecklas till.
Vi vill att staten under en överblickbar tid förblir
ägare av Nordbanken och att ägaren dessutom beslu-
tar ändra bankens målsättning så att t.ex. litet räntegap
och låg ränta blir ett mål för verksamheten, förutom
det självklara målet att verksamheten skall gå runt.
På så sätt kan statliga Nordbanken driva ned rän-
torna och räntegapen på den svenska marknaden och
vara en garanti för framtida mångfald även inom
bankväsendet.
Jag delar således Willy Bergströms och Carl
Hamiltons uppfattning i denna fråga.
Sammanfattningsvis vill jag säga att det är bra
med många ägare på marknaden. En statlig bank kan
ge den demokratiskt valda sektorn en möjlighet att,
om man vill, sätta upp andra mål för sin verksamhet.
Sådana mål kan mycket väl vara litet räntegap och låg
ränta.
Jag yrkar bifall till reservation 6.
Herr talman! Nu kommer den fråga där jag har
samma uppfattning som Per Westerberg. Det känns
kul, sörmlänningar som vi är.
I flera motioner framförs förslag om någon form
av bankgarantiavgift eller bankskatt. Det låter förbas-
kat bra. Särskilt när man har läst kvällstidningarna är
det väldigt frestande att säga att det är klart att vi skall
klämma åt bankerna. Tänk om vi kunde klämma åt
bankerna med hjälp av just bankavgift! Det vore väl-
digt fiffigt.
Men systemet fungerar inte på det sättet. Därför är
hela idén i själva verket höjden av populism. Den
uppkom väl i en tid när just kvällspressen agerade och
synade bankerna.
Det låter bra. Jag tror ändå att det ligger mycket
populism bakom detta förslag från Vänsterpartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet och kds.
En bankavgift leder naturligtvis till högre räntor.
Det är bara så. Det förstår ju alla. Man kan fråga sig
hur Centerpartiet, som säger att man vill värna småfö-
retagare och lantbrukare, kan komma på något så
befängt. Dessa grupper får ju högre räntor. Så blir det
särskilt om bankavgiften skall drabba alla banker -
även de banker som faktiskt skötte sig något så när.
Hur Folkpartiet kan komma på något så befängt
förvånar mig också eftersom det hämmar nya intres-
senter att etablera sig på bankmarknaden. Det är väl
inte det Folkpartiet vill?
Hur Vänsterpartiet kan komma på en sådan idé
förvånar mig också eftersom den kanske framför allt
drabbar låginkomsttagare. De har ju också lån i ban-
ker. Höjd ränta slår väldigt hårt.
Hur kds kan komma på en sådan idé förstår jag
inte heller. Ockerräntor stämmer väl inte med det
kristna budskapet? Jag förstår inte tanken helt enkelt.
Från Miljöpartiets sida yrkar vi således avslag på
alla de berörda reservationerna men bifall till reser-
vation 6.