Herr talman! Fru statsråd! Bästa kolleger i utbild-
ningsutskottet! Även om man inte kan tro det, med
tanke på de tomma stolarna i kammaren, finns det ett
väldigt stort intresse för skolfrågor i riksdagen. Det
finns också många olika åsikter om hur vi skall lösa
olika delfrågor av större och mindre karaktär på bästa
sätt. Det visar det antal reservationer som är fogade
till betänkandet, 50 reservationer. Jag har ensam eller
tillsammans med representanter för ett eller flera
andra partier reserverat mig på 15 punkter. Av hänsyn
till arbetssituationen i kammaren tänker jag bara yrka
bifall till reservationerna 2, 13, 16 och 26. Det bety-
der självklart inte att vi kristdemokrater inte står bak-
om även de övriga elva reservationer som vi finns
med på. Jag hoppas att jag kan återkomma och få
bredare stöd vid något senare tillfälle för en del av de
frågor som berörs i dem.
I dag tänker jag ägna mig åt den ekonomiska si-
tuationen i kommunerna, som naturligtvis påverkar
skolorna, lärarnas roll, elevernas och föräldrarnas
möjlighet till inflytande, och så har jag några syn-
punkter på utvecklingen av gymnasieskolan.
Det är inte alltid lätt att förena sina visioner med
en krass ekonomisk verklighet. Det gäller inom alla
områden, skolan är inget undantag.
I regeringens budgetproposition har grundskolan
och motsvarande skolformer undantagits från bespa-
ringar. Den prioriteringen tycker vi kristdemokrater är
helt riktig. Men nu fick vi höra i den ekonomiska
debatten i går att kommunerna inte kommer att kom-
penseras för de dryga 7 miljarder som de kommer att
gå miste om i och med att avdragsrätten för egenav-
gifter införs.
Det finns inga sektorsbidrag till skolan längre. Hur
kan regeringen då garantera att kommunerna inte
tvingas genomföra en del av sitt nya stora sparbeting
på grundskolans område? Det skulle jag gärna vilja ha
svar på här i dag. Jag tror inte att jag är ensam om att
vilja ha svar på det. Jag är säkert i gott sällskap med
ett antal hårt trängda socialdemokratiska kommunal-
råd, som gärna vill veta hur regeringen har tänkt när
den lovat undanta grundskolan från besparingar sam-
tidigt som kommunkassorna krymper så drastiskt. Att
överlåta till kommunpolitikerna att välja mellan att
dömas för brott mot barnomsorgslagen för att de inte
klarar att bygga upp barnomsorgen och att bryta sin
regerings löften i budgetpropositionen om att freda
grundskolan är inte särskilt snyggt. Tala om att välja
mellan Skylla och Karybdis.
Det sägs en del saker i propositionen som jag tror
får en del lärare att höja på ögonbrynen. Det står t.ex.
att om elever har inlärningssvårigheter kan det bero
på att de inte är tillräckligt motiverade. Det måste
vara en aha-upplevelse för läraren att få veta det från
högsta ort. Hela undervisningen går ju ut på att moti-
vera sina elever. Precis som inom alla andra yrken
finns det också bland lärarna de som inte lägger ner
tillräcklig energi i jobbet, men en överväldigande
majoritet av lärarna utför ett helt fantastiskt var-
dagsarbete som de tyvärr får alldeles för liten förstå-
else och uppskattning för. De förväntas delta i det ena
förändringsarbetet efter det andra som vi politiker
ålägger dem, samtidigt som de får större undervis-
ningsgrupper, färre andra vuxna i skolan och fler och
fler elever med olika typer av sociala problem. Det är
dags att börja se lärarna som den stora resurs som de
är i skolan och ge dem vettiga möjligheter att utveck-
las i sitt arbete. Läraryrkets status måste höjas genom
att deras arbete med det som vi alltid säger vara det
viktigaste som vi har, våra barn, uppvärderas kraftigt.
De förslag som framförts i flera motioner om att
förbättra lärarutbildningen och fortbildningen har
avstyrkts med motiveringen att det skall göras en
översyn av lärarutbildningen. Då är det nödvändigt att
den översynen genomförs snabbt, för det är bråttom
med en del av förslagen. Det gäller t.ex. utbildning i
teknik och informationsteknik. Alla lärare behöver ha
en teknisk allmänbildning och insikt om teknikens
betydelse och användbarhet i vardagslivet, inte minst
därför att en ökad verklighetsanknytning kan stimule-
ra till nya arbetssätt i undervisningen.
När det gäller kunskaper i informationsteknik ris-
kerar vi att vi får en situation där många elever kan
mer än sina lärare, om inte fortbildningen kommer i
gång omedelbart. Det är naturligtvis också viktigt för
eleverna att de får undervisning i datahantering. Det
måste komma i gång på bred front. Annars kommer
klyftorna att växa mellan dem som får och dem som
inte får tillgång till den kunskapen. Att fler karriärvä-
gar öppnas för lärarna och att någon typ av lärarlegi-
timation införs är också åtgärder som kan leda till
ökad motivation och stimulans för lärarna och stärka
deras ställning. När vi har legitimerade tandläkare,
läkare, sjukgymnaster osv. är det väl lika motiverat
med t.ex. legitimerade grundskollärare. Det här är
synpunkter som jag hoppas kommer att tas upp och
bearbetas i översynen av lärarutbildning så att rege-
ringen kan komma med förslag till riksdagen inom en
inte alltför lång framtid. Stimulans och utvecklings-
möjligheter och moraliskt stöd för lärarna är en nöd-
vändig utgångspunkt för allt förändringsarbete i sko-
lan.
En lika viktig fråga är elev- och föräldrainflytan-
det i skolan. Jag glömmer aldrig när jag besökte
School of Choice i New York för ett par år sedan. Det
var en skola i Harlem, i slumkvarteren, med elever
med de allra sämsta utgångspunkter: dåliga bostäder,
splittrade familjer, missbruk, hög frekvens av hiv och
aids. Men skolan var som en lugn oas. Det var en lugn
och positiv miljö och engagerade lärare. Det rektorn
och andra som visade oss runt upprepade hela tiden
var att framgången berodde på samarbetet med hem-
men. Det var som sagt inga vanliga medelklassfamil-
jer det handlade om. Ändå var alla föräldrar med och
tog ansvar, påverkade utvecklingen i skolan. Det
ökade också elevernas inflytande och påverkansmöj-
ligheter. Det sågs som någonting helt självklart att alla
som fanns i skolan också skulle vara med och påver-
ka. Det här har vi varit alldeles för dåliga på i Sveri-
ge. Vi har diskuterat frågan länge, men ingenting
händer. Senast har frågan diskuterats i en rapport med
titeln "När man inte har något inflytande finns inget
ansvar". Det säger egentligen vad det handlar om.
De allra flesta föräldrar vill ta ett större ansvar för
sina barns utveckling, också sedan de har börjat sko-
lan. Men det förutsätter också att de får inflytande,
inte bara information. Det handlar inte alls om att
föräldrarna skall träda lärarnas professionalism för
när utan om ett förtroendefullt samarbete, där olika
infallsvinklar befruktar varandra och där barnens
bästa är utgångspunkten.
Vi kristdemokrater tycker att det är dags att för-
äldrarna får en lagfäst rätt till inflytande i skolan,
eftersom de uttalanden som har gjorts och de mindre
förändringar av kommunallagen som har genomförts
för att förbättra föräldrarnas möjligheter uppenbarli-
gen inte har räckt till. Det är märkligt, för det här
kravet ställde socialdemokraterna också under den
förra mandatperioden. Men nu väljer ni att avstyrka
de motioner som kräver den här rätten och stoppar i
stället in frågan i den nya utredningen om skolans inre
arbete. Varför? Vad väntar vi på, när det finns en
majoritet för förslaget här i riksdagen?
Jag är övertygad om att det är elever, föräldrar och
lärare som tillsammans kan stå för den förnyelse av
skolans inre arbete som regeringen och många andra
efterlyser. Kreativiteten finns. Det som krävs är att de
får förtroende från huvudmännen att ta ett gemensamt
ansvar. Vi kristdemokrater är beredda att ge dem det
nu.
På gymnasieskolans område har förändringarna
varit stora de senaste åren. Det har vi redan konstate-
rat här i dag. Att följderna av de förändringarna följs
upp i en kommitté är nödvändigt och positivt. Risken
är bara att alla förändringar som föreslås, och som
skulle kunna genomföras redan nu, skjuts på framti-
den med hänvisning till att den här kommittén arbetar.
Det gäller förslag till åtgärder för att förbättra rekry-
teringen till industriprogrammet, åtgärder för att få
fler ungdomar att genomgå gymnasieutbildning och
förslaget att inrätta ett nationellt program med speciell
inriktning på företagande.
Det här är förändringar som vi kristdemokrater har
motionerat om och som vi tror att det skulle vara
möjligt att redan i dag genomföra. Vi vet att det finns
ett uttalat behov av de här förändringarna. Vi skulle
önska att regeringen lade fram förslag utan att invänta
kommitténs arbete.