Herr talman! När det gäller karensdagar, sparande
och avreglering på kreditmarknaden är mitt exempel
mycket talande. Det visar att antalet anmälda sjukda-
gar förändras och att sparande från att ha varit nega-
tivt går upp till mycket hög nivå när beskattningen
förändras. När kreditmarknadens regelsystem föränd-
rades anpassade sig bankerna mycket snabbt. Det
visar en mycket hög grad av rationalitet. Det finns
därmed ett betydande politiskt ansvar även i själva
bankkrisen med tanke på hur avregleringen genom-
fördes. Det var det mitt exempel visade.
När det gäller konkurrensen och behovet av en
statlig bank vill jag säga att jag inte delar Birger
Schlaugs uppfattning att det skulle vara ett brett
spektrum som kräver en statlig bank med särskilda
instruktioner. Det är ett mycket smalt spektrum i
praktiken. Inte ens Lennart Beijer argumenterade
riktigt i den uppfattningen från vänsterpartiets sida.
Det är snarast så att det är de nya bankerna som
uppkommit, försäkringsbolagen och konkurrenter
med andra kostnadsbilder som har pressat ränteni-
vårerna. Det är t.ex. telefonbanker med ny teknik. Jag
tycker att det är mycket märkligt att man kan tro att
Nordbanken, bara för att den råkar vara statlig, skulle
kunna få en övervinst att fördela genom att pressa
räntorna mer än andra kan i den hårda konkurrensen.
Om Miljöpartiet och Birger Schlaug har en formel för
hur man driver banker extra lönsamt och därmed har
råd att dra ned räntenivåerna kanske Miljöpartiet
borde ge sig in i den branschen.