Herr talman! Under de gångna tre åren har Folk-
partiet medverkat till att modernisera skolan. En rad
reformer har genomförts för att öka valfriheten, för att
öka mångfalden, för skolornas profilering och i syfte
att understöda undervisningens anpassning till varje
elev. Skolans roll som kunskapssamhälle har under-
strukits än tydligare, och de nya kursplanerna lägger
tonvikt vid att alla elever måste behärska baskunska-
perna: läsa, skriva, räkna och språk. Grunden är lagd
för en skola för 2000-talet.
Samtidigt vill vi gå vidare på den inslagna vägen,
fördjupa reformarbetet på många punkter men också
korrigera det i ljuset av erfarenheter som vunnits.
Även om vi har förslag till vissa förändringar vill
vi understryka vikten av att skolan nu får arbetsro för
att kunna förverkliga och arbeta igenom sig själv i
ljuset av ny läroplan och nytt betygssystem. Föräldrar,
elever och kommuner måste kunna känna trygghet i
en långsiktig planering. Detta gäller inte minst de
ekonomiska ramarna.
En vilja till ständig pedagogisk förnyelse är nyck-
eln till en skola av hög kvalitet, men detta skapas inte
av sig själv, inte heller genom centrala diktat om vilka
pedagogiska modeller som skall användas. Tvärtom
är det mångfald som behövs, och jag utgår från att de
utredningar som nu är aviserade och igångsatta också
har detta som utgångspunkt. Jag skulle vara mycket
tacksam om statsrådet senare under kvällens diskus-
sion ville säga något om vilka förväntningar hon har
t.ex. på utredningen om skolans inre arbete eller om
lärarnas fortbildning. Det skulle vara intressant att få
vara med i en sådan diskussion.
Den politik som vi har drivit och kommer att driva
har vissa bärande principer. Den viktigaste är att
målet för den obligatoriska skolan är att eleverna får
självkänsla och självkännedom som bygger på faktis-
ka kunskaper och gjorda erfarenheter. Det är alltså
barnens nyfikenhet och skapande som måste tas till
vara, så att de uppnår lärandets glädje.
En annan bärande princip är att läroplan och betyg
skall spegla en kunskapssyn som betonar helheter,
samband och sammanhang, dvs. att inlärning är en
process som tar olika lång tid för olika individer i
olika ämnen.
En annan princip är att lärandet fortgår även utan-
för skolan, och de lärdomar och erfarenheter som
eleverna gör där, bland kompisar, genom föräldrar, i
föreningar och i idrottstävlingar, skall tas till vara och
aktivt användas även i skolan.
En annan princip är att den obligatoriska skolan
har ansvar för att alla elever tillägnar sig kunskaper
och erfarenheter, och detta - det vill vi om igen beto-
na - är skolans resultatansvar. Ingegerd Wärnersson
och jag har diskuterat detta flera gånger, och vi är
överens om att kommunerna förmodligen inte har
förstått, att de ännu inte har greppat vidden av det nya
ansvar som vi har lagt på dem för att se till att alla
elever får godkänt.
Ytterligare en princip är att betyg styr undervis-
ningens innehåll och uppläggning i mycket stor om-
fattning. Även om några kanske har det klart för sig,
tror jag inte att föräldrar i allmänhet eller ens lärare
egentligen känner till detta. Det betyder också att det
nya betygssystemet och hur man använder det är oer-
hört viktigt.
Varje elev skall självfallet mötas där han eller hon
befinner sig, och det skall vara roligt och utmanande
att gå i skolan.
Vi betonar skolans ansvar för barn med särskilda
behov och att skolan för dem skall verka kompensa-
toriskt. Det gäller t.ex. barn med läs- och skrivsvårig-
heter. Det innebär att vi ytterligare betonar lärarnas
professionalitet, vilket är en förutsättning för att ele-
verna kan mötas där de befinner sig i sin kunskapsut-
veckling. Det betyder också att lärare som inte funge-
rar som lärare inte heller skall vara lärare.
Det betyder i sin förlängning att också skolan
måste ha ledare som är tydliga och som vågar leda
verksamheten och tillsammans med lärare, föräldrar
och elever vågar stå för och visa samhällets och sko-
lans normer och värderingar. Jag vill starkt instämma
i vad Andreas Carlgren tidigare sade om föräldrainfly-
tandet. De synpunkter som han förde fram överens-
stämmer väl med dem som vi tidigare har debatterat
här, som vi har fattat beslut om och som vi också vill
vara med och utveckla framöver.
Ytterligare en princip är att jämställdheten skall
genomsyra skolan i arbetet utifrån insikten att pojkar
och flickor i dag inte får samma undervisning i sko-
lan. Det betyder att vi är positiva till att lärarna som
metod använder möjligheten att sära på en klass i
skilda pojk-och flickgrupper när så bedöms nödvän-
digt. Pojkar mår väl av att ibland slippa de beskäftiga
flickorna, på samma sätt som flickorna mår väl av att
ibland slippa de tekniskt duktiga och framfusiga poj-
karna.
Datorer skall i skolan användas som de redskap
och verktyg de är och användas i alla ämnen i stället
för att bara vara förbehållna de tekniska.
Självklart vill vi att tematiska arbetssätt stimuleras
och främjas, och vi skyr snuttifiering. Det är över-
blick, samband och helheter som är den grundläggan-
de kunskapssynen.
En ytterligare princip är att vi anser att teoretiska,
estetiska och praktiska ämnen potentierar varandra
och att blandningen bidrar till bättre inlärning och till
allsidigare individuell utveckling. Teknik är t.ex. ett
eget ämne, som innehåller tre komponenter: dels ett
förhållningssätt till teknik, dels praktiska erfarenheter,
dels tekniskt kunnande. Det tekniska kunnandet är
alltså inte på något sätt det dominerande.
För att hinna med ett större kunskapsinnehåll i
grundskolan skulle Folkpartiet liberalerna kunna
tänka sig att öka antalet skoldagar på ett år.
Jag tänkte mycket på den utredning som statsrådet
har tillsatt om skolans inre arbete häromdagen när jag
i en tidning läste en artikel med rubriken: Skräcksko-
lan som blev drömplugg. Det handlar om en skola i
Skelleftehamn, där man använt sig av otraditionella
metoder och resurser som man i första hand kanske
inte hade tänkt på. Man återförde arbetslösa gymna-
sister och ungdomar som nyss hade lämnat skolan till
skolan och använde dem som kamratstödjare. Detta
betydde att skolan från att ha varit orolig, nedgången
och otrivsam blev något som både eleverna, lärarna
och föräldrarna var stolta över.
I det betänkande som vi nu debatterar finns det bä-
rande principer, som jag här har presenterat, i de
texter som vi har accepterat och självfallet i de reser-
vationer som vi har har avgett.
För tids vinnande vill jag ta upp tre reservationer
som jag också yrkar bifall till. Det gäller reservation
20 som handlar om gymnasiebanken. Den bygger på
kunskapen och insikten om att alla ungdomar inte
klarar att läsa tre år i sträck direkt efter grundskolan
och att man därför kanske kan göra upp individuella
planer som innebär att de får sluta efter ett år och att
de sedan garanteras plats i komvux under två år.
Reservation 41 rör Teknikens hus i Luleå. Det
finns flera motioner som framhäver det nyskapande
arbete som där har gjorts, vilket haft betydelse för
skola, näringsliv, lärarutbildning osv. Tidigare har de
alltid fått riktade pengar. Nu får de inte det. De är
därför oerhört oroliga för att den allmänna ekonomis-
ka bristsituationen skall innebära att de får minskade
anslag, så att de inte kan fungera som det har varit
tänkt och som de hittills har gjort.
Den tredje reservationen som jag yrkar bifall till är
reservation 45. Den gäller basåret som ju är en
kompletterande gymnasial utbildning. Vi har tidigare
varit med om att lägga basårsplatser på högskolan.
Men efter mycket kontakt med både högskola och de
studenter som har gått där har vi tänkt om och menar
att basåret, i och med att det är en gymnasial utbild-
ning, också skall genomföras i komvux där man är
specialist på gymnasial vuxenutbildning.
Med detta, herr talman, yrkar jag i övriga delar bi-
fall till hemställan i betänkandet.