Fru talman! Jag vet inte vad man mera ska säga
till Murad. Vi är ju egentligen överens. Det handlar
om att begreppet folkmord inte fanns när detta sked-
de. Också jag säger i ett särskilt yttrande för att vara
tydlig att jag anser att det moraliskt sett självklart
anser att det är ett folkmord. Det är inte detta som det
handlar om.
Nej, jag tycker att vi i stället borde förenas om-
kring den här frågan och försöka sprida kunskaper om
den. Jag håller helt med om att Turkiet har en stor
skuld. Vi har inga delade meningar alls om skillnaden
mellan Tyskland och Turkiet. Det är synd att Turkiet
inte vill klarlägga sin historia. Jag tror att det skulle
vara väldigt bra för landet. Då skulle man kunna gå
vidare. Särskilt nu när Turkiet är kandidat till EU osv.
skulle det kunna bli mycket bättre för Turkiet. Man
skulle slippa alla dessa trauman och allt det här brå-
ket.
Det skulle vara en stor framgång om man där
kunde arbeta med försoning i stället för att förneka
det. Jag är helt övertygad om att ingen av oss har
någon annan uppfattning om detta. Vi kan hjälpas åt
med att försöka arbeta med det. Det handlar om att vi
vill att de ska öppna sina arkiv och att de ska kunna
diskutera denna fråga utan att det t.ex. blir en fruk-
tansvärd e-postterror mot riksdagsledamöter som tar
upp sådana här frågor. Det är ett inte särskilt demo-
kratiskt sätt att reagera.
Om detta är vi helt överens, men den juridiska
tolkningen måste vi hävda. Jag tror att det är viktigt
att vi vet hur vi ska hantera sådana här frågor. Det
finns faktiskt fler sådana. Ni som sitter här på läkta-
ren kämpar för det här erkännandet. Det moraliska
erkännandet får ni ju av oss allihop. Vi är inte oeniga
utan är faktiskt eniga om detta.