Fru talman! Det här betänkandet om mänskliga
rättigheter är ett tjockt betänkande. Jag har tittat till-
baka på de senaste tre åren. Det verkar som om be-
tänkandena om mänskliga rättigheter bara blir mer
omfattande. Man kan fråga sig om det beror på att det
begås fler brott mot mänskliga rättigheter i dag än för
tre år sedan eller på att vi är mer medvetna om saker
och ting. Jag lutar åt det senare, att utskottet blir allt-
mer engagerat i frågor om mänskliga rättigheter. Det
är jättebra.
År 2000 var betänkandet på 90 sidor. Förra året
var det 135 sidor. I år är det 185 sidor. Jag vet inte
var det kommer att sluta.
Den största delen av betänkandet handlar om da-
gens brott mot mänskliga rättigheter. Men det finns
också skrivningar om sådant som har hänt i historien,
som vi har hört. Jag ska återkomma till det. Jag vill
bara redan nu göra reflexionen att om vi ska gå tillba-
ka i historien och i utskottet och riksdagen resonera
om allt som har skett i fråga om brott mot mänskliga
rättigheter i världen århundraden tillbaka, då kommer
det inte att räcka med ett betänkande. Då blir det en
hel encyklopedi, för så gräsligt är det.
Så gräsligt är det i dag. Vi har fullt upp med att
hantera dagens situation.
Jag kan bara ta som exempel vad utskottet skriver
om, som riksdagen ska ta ställning till. Det är avskaf-
fandet av dödsstraffet. Fortfarande finns det demo-
kratiska länder som har dödsstraff. Det händer att
oskyldiga människor blir avrättade. Då är det defini-
tivt.
Utskottet skriver om kvinnans utsatthet: köns-
stympning, sexuell exploatering, det som med ett
konstigt namn kallas för hedersmord. Utskottet skri-
ver "hedersmord" inom citattecken, för att markera
att det inte är frågan om någon heder.
Utskottet skriver om barns utsatthet, om alla
barnsoldater i världen i dag. De går på narkotika. De
fingrar på sin kalashnikov och skjuter vilt omkring
sig. Det är 10-15-åringar. Detta händer nu - i dag.
Det är viktigt att diskutera. Det är viktigt att handla.
Vi tar upp olika länder. Vi kommer att delta i en
debatt om Israel och Palestina i morgon så jag går
förbi det i dag, liksom Marianne Andersson och flera
andra har sagt.
Vi möts av dessa gräsligheter varje dag - brott
mot mänskliga rättigheter.
I Iran förekommer stening av kvinnor. I Kina har
man förbjudit falungong. I Nordkorea är ett helt folk
förtryckt, miljoner människor. De har ingen aning om
vad vi gör här. De får ingen information, och det
förekommer absolut ingen diskussion om några
mänskliga rättigheter.
Jag skulle kunna räkna upp land efter land på den
afrikanska kontinenten där man trampar på sitt eget
folk. På Kuba har en diktator styrt i decennier. Folk är
förtvivlade. Det gäller också Colombia. Man kan
räkna upp hur många platser som helst runt jordklo-
tet.
Folkpartiet menar att vi måste ha demokrati om vi
ska komma till rätta med kränkningarna av mänskliga
rättigheter. Det har vi sagt om och om igen från den
här talarstolen. Utan demokrati klarar vi varken ut-
veckling eller att leva upp till de mänskliga rättighe-
terna.
Folk röstar inte för krig. Folk röstar inte för mör-
dande. Folk röstar inte på regimer som trampar på
mänskliga rättigheter, om det är fria, öppna, rättvisa
val. Det har vi framfört om och om igen. Och vi vin-
ner mer och mer terräng. När vi började tala om att
lyfta in mänskliga rättigheter som ett övergripande
mål för biståndet möttes vi av skepsis. I den sista
utredningen, Globkom, lyfts just detta fram. Det är vi
mycket glada för.
Flera talare har sagt att anledningen till att de står
här och talar som politiker är att de slåss för mänskli-
ga rättigheter. Så är det säkert för många, kanske alla
som arbetar politiskt här. Så är det för mig också. Det
var mina erfarenheter från en diktaturstat som gjorde
att jag gick in i politiken. Det är det land som nu är på
allas läppar, Zimbabwe.
På den tiden var det den vite mannen som för-
tryckte de svarta. När jag arbetade med afrikanerna
ute på landsbygden hände det att de sattes i fängelse
därför att de jobbade med politik. I dag är det den
svarte ledaren som förtrycker sitt eget folk, som har
begått massakrer på matabelefolket i sydvästra delen
av landet när landet blev fritt 1980 och som nu inte
tillåter fria val. Här måste man tala klartext. Det går
inte att humma. Man måste tala klartext med grann-
länderna - Sydafrika, alla SADC-länderna. De måste
ställa upp på demokrati.
Jag yrkar bifall till reservationerna nr 2 och 14.
Reservation 2 rör bistånd och demokrati. Reservation
14 rör Taiwan.
Det finns en reservation där man menar att vi ska
vara generösa med visum för människor från Taiwan,
oberoende av ställning. Vårt parti har drabbats av
detta. Vi ville få hit presidenten till vårt hundraårsju-
bileum. Nu var han bara med på video och beklagade
att han inte kunde vara personligen närvarande. Detta
gör man därför att man faller undan för Kina. Sveri-
ges regering vågar inte.
Här har jag en direkt fråga till Marianne Samuels-
son, Miljöpartiet. Ni var med förra året och tyckte att
det var en vettig lösning. Era parlamentariker i EU,
Gahrton, Schörling och andra, tycker att vårt förslag
är bra. Varför har ni helt plötsligt bytt fot i Sverige?
Gäller inte det som ni sade förra året?
Slutligen ska jag beröra det som har kommit att
dominera debatten om mänskliga rättigheter i kväll,
nämligen synen på folkmord när det gäller assyri-
er/syrianer. Jag ser alla som sitter på läktaren. Det
måste vara förbryllande för er att lyssna på debatten.
Jag ska än en gång försöka reda ut hur jag och Folk-
partiet ser på det.
Det sades här att vi ska visa respekt mot assyri-
er/syrianer. Vi ska förstå deras situation, har flera
sagt. Gör inte Sverige det? Har vi inte gjort det? Jag
har själv åkt omkring i sydöstra Turkiet för över tio år
sedan och besökt byarna. Jag har varit i Diyarbakir,
Mardin, Midiat och Karboran. Jag har sett ödeläggel-
sen och förödelsen. Jag har sett tomma byar. Jag har
förstått att det har begåtts ett folkmord. Det har jag
tyckt hela tiden, att det moraliskt sett är ett folkmord.
Låt oss slå fast det. Ingen har sagt något annat här.
Det saken gäller, som vi försöker reda ut, är precis
det som Murad Artin säger i sin reservation.
Han säger i sin reservation att det ankommer inte
på riksdagen att ta ställning till detta. Så skriver Mu-
rad Artin. Nu skakar han på huvudet. Då får jag väl
läsa ur betänkandet.
Jag läser det som Murad Artin skriver:"Frågan om
huruvida ett brott begåtts är en fråga för juridiska
instanser." Detta har redan Sten Tolgfors läst upp här,
förresten. "Riksdagen är ingen domstol." Vi är i riks-
dagen nu. "Det ankommer sålunda inte på den svens-
ka riksdagen att, i juridisk mening, göra något ställ-
ningstagande rörande folkmord."
Så skriver Murad Artin. Samtidigt skriver Murad
Artin i sitt yrkande, som han vill ha igenom här, att
det är just det vi ska göra. Det skriver han i yrkande 1
i sin motion. Det är klart att det blir förbryllande för
dem som läser detta och hör denna debatt.
Här har sagts om och om igen att det som skedde
1915, och tidigare och senare, är att betrakta som ett
folkmord ur moralisk synpunkt och hade troligtvis
också varit att betrakta som ett folkmord, säger vi, om
det begrepp som fastställdes 1948 hade existerat då.
Då tror jag att det hade klassats som ett folkmord.
Men det är precis som Murad Artin säger. Det skulle
ha varit en domstol som fastställt detta. Nu säger ni
själva att riksdagen inte ska göra det, och då accepte-
rar jag det. Jag tycker att det är rätt.
Vi har inte politiska domstolar i Sverige, och det
ska vi vara glada för. Det är jurister som sköter den
delen. Då kan man inte säga som Murad Artin att
detta är juridiska spetsfundigheter. Det är ett nedvär-
derande av hela det system vi har att säga att det är
juridiska spetsfundigheter.
Murad Artin får bestämma sig. Ska vi i riksdagen
vara en domstol och klassa detta som folkmord eller
ska vi det inte? Det måste Murad Artin klara ut med
vad han själv skriver i sin reservation.
Jag yrkar bifall till de två reservationerna 2 och
14.
I detta anförande instämmer Elver Jonsson (fp).