Fru talman! Murad Artin vet mycket väl att jag
arbetar mycket med mänskliga rättigheter i Turkiet.
Jag har gjort det under många år. Jag har träffat assy-
rier och syrianer och deras kyrkliga ledare, och vi
arbetar självklart för kurderna. Vi vet att det här har
hänt. Det är inte den frågan som vi talar om i dag. Jag
sade alldeles nyss att detta moraliskt sett är ett folk-
mord, men det som vi har att besluta om här handlar
om just den folkrätt som vi har och de juridiska för-
hållanden som råder.
Det har varit en lång debatt här tidigare, och i den
reservation som Murad Artin står bakom står det
också att vi inte kan ha en retroaktiv lagstiftning. Det
är precis det som vi pratar om, inte om något annat.
Vi håller ju med om att det moraliskt sett är fråga om
ett folkmord, men juridiskt fanns det begreppet inte
när detta skedde.
Det är lika viktigt att man plockar fram historien,
att man berättar för människorna vad som har hänt.
Det är därför som jag beklagar att jag inte är med på
det särskilda yttrande som bl.a. Moderaterna avgivit
om att jobba vidare med detta.
Jag tyckte att Förintelsekonferensen var väldigt
viktig. Nu måste vi gå vidare och göra klart vad som
har hänt med andra folk i världen. Det har tyvärr
begåtts många massakrer och folkmord, och männi-
skor är utsatta för fruktansvärda övergrepp. Man har
också varit det under de senaste 100 åren, för att gå
tillbaka bara så långt.
Jag tycker att detta är jätteviktigt, och jag tror att
vi är fullständigt överens. Vi strider om någonting
som egentligen inte skiljer oss åt. Jag tycker att det är
väldigt beklagligt, för det skapar egentligen bara
ytterligare trauman.