Fru talman! Det är med blandade känslor som jag
står här i dag för att prata om utrikesutskottets betän-
kande om mänskliga rättigheter. Det är glädjande att
det råder stor enighet i Sveriges riksdag kring dessa
viktiga frågor. Även om vi på några punkter har olika
åsikter förenas vi kring synen att svensk utrikespolitik
ska vara aktiv och fast förankrad i respekten för de-
mokrati och mänskliga rättigheter. Detta ger Sverige
en stark röst inom det internationella samfundet, en
röst vi kan använda för att ständigt arbeta för att re-
spekten för mänskliga rättigheter upprätthålls.
Under det senaste året har ett par händelser i vår
omvärld starkt påverkat förutsättningarna för arbetet
med mänskliga rättigheter. Det första är naturligtvis
attacken mot World Trade Center i New York den 11
september förra året. Attacken och de händelser som
sedan följt visar på ett tydligt sätt behovet av att FN
stärks och lika tydligt på behovet av att de spelregler
som vi gemensamt satt upp i världen följs. Det gäller
krigets lagar såväl som att de mänskliga rättigheterna
följs.
En rad händelser har de senaste åren förändrat den
syn vi har på internationella relationer. Krigen på
Balkan, folkmorden i Rwanda och kriget i Östtimor
visar alla att vi är på väg mot en värld där stater spe-
lar mindre roll och människor större. Mänskliga rät-
tigheter är inte bara en skrift i vatten utan blir just vad
de en gång var tänkta: Alla människors rättigheter,
universella till sin karaktär, individuella i sin tillämp-
ning. Inte minst Serbiens förra diktator Milosevic kan
vittna om detta från sin cell i Haag. Förmodligen
trodde han att han skulle komma undan på samma
sätt som generationer av diktatorer har gjort före
honom. Det är min fasta övertygelse att ställningen
för de mänskliga rättigheterna kommer att fortsätta
stärkas. Samtidigt som denna utveckling känns hopp-
full finns det mycket att vara sorgsen och oroas över.
Vi har de senaste dagarna bevittnat hur Robert
Mugabe i Zimbabwe utnyttjar hela registret av tricks
och fula knep för att bli omvald som landets presi-
dent. Genom att utnyttja frågan om fördelningen av
land har han kunnat bryta mot de mänskliga rättighe-
terna i en omfattande och systematisk skala. Detta är
inte på något sätt acceptabelt, och jag välkomnar
EU:s tydliga ställningstagande mot Mugabe. Precis
som alla andra folk förtjänar folket i Zimbabwe en
regering som respekterar demokratins grundläggande
spelregler och de mänskliga rättigheterna.
En annan konflikt som flera har nämnt i dag och
som det finns anledning att vi ser med stor oro på är
konflikten i Mellanöstern. Våldet måste få ett slut!
Dagligen kan vi se på nyheterna hur människor dödas
och skadas i vad som ser ut att vara en oändlig spiral
av våld. Hela det internationella samfundet måste
arbeta gemensamt för att vi ska kunna lösa konflik-
ten, även om huvudansvaret naturligtvis ligger på de
berörda parterna. Därför är det mycket positivt att
FN:s säkerhetsråd nyligen i resolution 1397 betonade
behovet av att både Israel och Palestina får leva inom
säkra och erkända gränser. Resolutionen visar att
världssamfundet står enigt i kravet på att få ett ome-
delbart slut på våldet och på terrorn.
Mänskliga rättigheter är en förutsättning för de-
mokratisk utveckling. Därför går kraven på demokra-
tiska fri- och rättigheter inte heller att kompromissa
om. Samtidigt är, precis som det redogörs för i betän-
kandet, den extrema fattigdom som i dag råder på
många håll i världen det främsta hindret för varaktig
fred och för konsolidering av demokratin.
- Fattigdomsbekämpning är därför den i särklass
största utmaningen vi har framför oss.
- Fattigdomsbekämpningen är en förutsättning för
det hållbara samhället.
- Fattigdomsbekämpningen måste gå hand i hand
med det globala strävandet mot en socialt och
ekologiskt hållbar värld. Vi måste både kämpa
mot brotten mot mänskliga rättigheter och kämpa
för att orsakerna till dessa brott, som krig, nöd och
brist på demokrati, upphör.
Fru talman! Kvinnors rättigheter är också mänsk-
liga rättigheter.
I gårdagens Aftonbladet finns en artikel om Latifa
från Kabul som numera lever i landsflykt. Hon be-
skriver hur hon hölls inspärrad i sitt hem för att hon
var kvinna. När hon var 16 år intog talibanerna Kabul
och hennes och hennes familjs liv förändrades totalt.
Hon tvingades bära chadri, dvs. den heltäckande
dräkten. Skolor och universitet stängdes. Latifas be-
rättelse är bara ett exempel av många på hur kvinnors
rättigheter blir kränkta, hur kvinnor blir offer för
krigets vedermödor. Över en natt kan en människas
liv bli helt förändrat. För kvinnorna i Afghanistan
finns nu kanske hopp om ett nytt liv med en ny frihet.
Kränkta rättigheter och kvinnors utsatthet hittar vi
också i Sverige, nu och förr. Min egen mormor var
statare. Hon ägde ingenting. Det var godsägarna som
ägde henne, hennes man och deras sju barn. För
kvinnorna i den tidens Sverige, inklusive min mor-
mor, såg livsprojekten mycket lika ut. Valalternativen
var minimala. Blev du som kvinna kränkt och som
min mormor utsatt för våld i hemmet fanns inte heller
mycket hjälp att få. Dessutom var Sverige på 1800-
talet ett av Europas fattigaste länder. Från det läget
till det läge vi är i i dag, ett fritt och betydligt mer rikt
land, har kampen om rättigheterna spelat stor roll,
från att den allmänna rösträtten infördes och fram till
idag.
Med en titt i backspegeln kan vi i dag säga att
jämställdhetsarbetet i Sverige har burit frukt. Och
precis som påpekas i betänkandet kan vi, eftersom
jämställdheten kommit långt i vårt land i jämförelse
med många andra stater, hålla en hög ambitionsnivå i
dessa frågor i såväl FN- som EU-samarbetet. Vi vet i
dag att sociala normer, politik och lagar har betydelse
för skillnader mellan könen, vad gäller tillgång och
möjlighet till hälsovård, arbete och utbildning. Studi-
er visar också att ju fler kvinnor som får utbildning,
desto högre blir tillväxten i ett land. Men på alltför
många ställen i världen har vi bara sett början till en
sådan positiv utveckling. Diskrimineringen av kvin-
nor har visat sig ha ett högt ekonomiskt pris. Diskri-
minering av kvinnor bidrar fortfarande till att bibe-
hålla eller till och med öka fattigdomen. Mot den
bakgrunden är FN:s millennieutvecklingsmål att
halvera fattigdomen ett tufft mål, men också den
viktigaste utmaningen världssamfundet har framför
sig.
Diskrimineringen av kvinnor har också ett poli-
tiskt pris. När det råder brist på kvinnor i politiken
blir den inte bara odemokratisk utan också kolossalt
ensidig, eftersom halva befolkningens intressen inte
speglas i besluten. I världens parlament i dag finns i
genomsnitt 14 % kvinnliga ledamöter. Det lägsta
antalet kvinnor återfinns i arabvärlden där de kvinnli-
ga parlamentsledamöterna utgör endast 4 %. Och i
Kuwait och Förenade Arabemiraten har kvinnor fort-
farande ingen rösträtt.
Fru talman! Jag blir rädd när jag erfar uppgifter
som säger att prostitutionen och handeln med kvinnor
växer lavinartat. Jag blir arg när jag hör om unga
flickor som gifts bort mot sin vilja. Lika förfärade
som arga blir vi när vi hör om den kvinnliga köns-
stympning som sker i dag på flera håll i världen. Vi
blir skakade när vi ser vad kvinnor utsätts för i krig.
Det finns exempel på flyktingläger där kvinnor ut-
nyttjas, t.o.m. av hjälparbetare. Genom Rädda Barnen
och UNHCR avslöjades nyligen att flickor och unga
kvinnor har utnyttjats av personalen i flyktingläger.
Ett omfattande arbete pågår för att klarlägga de hän-
delserna.
Hiv och aids är tillsammans med fattigdomen två
av de största problemen i dag för världens kvinnor.
Det finns byar i Afrika där kvinnorna helt har dött ut i
hiv och aids. Medicin som skulle kunna bromsa sjuk-
domen förvägras dem som mest behöver den.
Men det finns också ljusglimtar som inger fram-
tidstro. Konkreta exempel som visar att bistånd i form
av mikrolån till kvinnor blivit en succé i många län-
der och att lagarna mot kvinnovåld har blivit fler. I
t.ex. Afrika blir fattiga flickors möjlighet till utbild-
ning ett lyft för hela samhället.
Därför är jag glad att vi i betänkandet tydligt slår
fast det svenska engagemanget i jämställdhetsfrågan.
Det framgår också i betänkandet att vi på olika sätt i
utvecklingssamarbetet stöder åtgärder för att förbättra
flickors situation, bl.a. genom att öka andelen flickor
som får tillgång till grundskoleutbildning.
Där kvinnors rättigheter kränks måste detta för-
dömas. Men det räcker inte! I hög grad handlar det
om att öka antalet rättigheter och förstärka kvinnor-
nas lagliga rättigheter. Kvinnors rätt till sitt eget liv
och till sin egen kropp, liksom kvinnors rätt till ut-
bildning och att äga mark, är grundläggande. Men
kvinnor och män måste också i övrigt ges samma
lagliga rättigheter och möjligheter. Kvinnors och
mäns behov måste tas på lika stort allvar vid utform-
ning av verksamheter och i tillgång till och reell möj-
lighet till utbildning, arbete och försörjning. Genom
att göra detta befrämjas inte bara situationen för värl-
dens halva befolkning utan även människors livsvill-
kor totalt sett. På det viset är nog jämställdhetsarbetet
ett av de mest långsiktigt effektiva medel vi har att
tillgå för att bekämpa fattigdomen i världen. Att ut-
bilda kvinnor är att utbilda hela världen!
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.