Fru talman! Låt mig först säga att jag är fullstän-
digt övertygad om att tusentals och åter tusentals
mördades systematiskt bland de folkgrupper vi nu
diskuterar i samband med Ottomanska rikets sönder-
fall. Jag har tagit intryck av källor, av berättelser och
av diskussioner.
Var det utrotning? Ja. Var det mord? Ja. Var det
förföljelse? Ja. Var det fullständigt oacceptabelt i alla
avseenden? Självklart ja. Hade det beskrivits som
folkmord om folkmordskonventionen hade funnits
då? Ja, det är min bedömning att det hade det gjort.
Vad är det då vi tvistar om egentligen? Jo, det är
att folkmord är ett juridiskt begrepp, som fastställs i
domstol. Jag vill inte ha ett politiserat rättsväsende.
Jag vill inte att det ska bli riksdagen i stället för inter-
nationella domstolar som bedömer om det ena eller
det andra fallet i världen, nu eller förut, var folkmord
i juridisk bemärkelse. Det är det frågan handlar om
och ingenting annat. Det är det som frågan handlar
om och ingenting annat.
Låt mig också understryka för dem som sitter på
läktaren och för dem som kanske läser det här fram-
över att man i reservationen inte begär att Sverige
officiellt ska erkänna detta som ett folkmord. Vad
som finns i reservationen är allmänna resonemang
och tyckanden. Det är inte en begäran om att Sverige
officiellt ska erkänna det som hände under 1900-
talets början i det ottomanska riket, under dess sön-
derfall, som ett folkmord. Sluta hävda det, för det
begär ni inte!
Låt mig avsluta med att säga att det finns mycket
källmaterial och många berättelser, men det finns
alldeles för lite forskning. Där har jag med mig t.ex.
Fuat Deniz som är sociolog på Örebro universitet,
som berättade det på det seminarium som Margareta
Viklund själv var med och anordnade här i riksdagen.
Då blir min slutsats att vi ska forska. Låt oss berätta
om vad som har hänt! När vi lägger fram ett yttrande
om det väljer kd att inte skriva under. Kejsaren var
naken.