Fru talman! För mig är kampen för mänskliga rät-
tigheter och mot kränkningar den kanske viktigaste
orsaken till mitt politiska engagemang.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
grundtesen där om allas lika värde och rättigheter, är
också grunden för Centerpartiets politik. Det gäller
alla, oavsett vem och var. Det gäller barn som mob-
bas och diskrimineras i svenska skolor. Det gäller den
som kastas i fängelse i Kina på grund av sina åsikter
eller den kvinna i Nigeria som hotas av stening för att
hon blivit våldtagen.
Bland de 30 punkterna i FN:s deklaration om
mänskliga rättigheter tänker vi kanske först på frihet
från diskriminering, likhet inför lagen, frihet och
säkerhet, frihet från slaveri och yttrandefrihet. Den
innehåller också rätten till kostnadsfri utbildning och
till rimliga levnadsförhållanden, till mat och bostad.
Detta innebär att de mänskliga rättigheterna kränks
för den överväldigande majoriteten av jordens be-
folkning varje dag, i en värld där antalet fattiga ökar,
där hälften av befolkningen lever på mindre än 20 kr
per dag.
Allra mest kränks kvinnors mänskliga rättigheter.
De är dubbelt diskriminerade. De är allra fattigast och
utsatta för det största förtrycket. Därför är millenni-
emålet om halverad fattigdom och de andra målen om
utbildning, jämställdhet, minskad barna- och mödra-
dödlighet, hälsa och uthållig utveckling verktyg i
kampen för mänskliga rättigheter.
Förutsättningen för att man ska uppnå de här må-
len är att ländernas regeringar strävar mot demokrati
och respekterar mänskliga rättigheter. Utan detta går
det inte att nå de andra målen, vilket med smärtsam
tydlighet visar sig i Zimbabwe, där hunger och fattig-
dom breder ut sig på ett katastrofalt sätt samtidigt
som våldet trappas upp, vilket vi har sett under presi-
dentvalet. Oroande tecken finns i flera länder i Afri-
ka. Hur kan deras ledare stödja valresultatet och gra-
tulera Zimbabwe? För oss är det obegripligt.
Det är nu ännu viktigare att vi i Sverige såväl bi-
lateralt, med ledarna i de afrikanska länderna och
ledarna i andra länder, som multilateralt, genom EU
och FN, är mycket aktiva i en dialog för att göra det
fullständigt klart att det inte finns någon skillnad i
kraven på respekt för mänskliga rättigheter mellan i-
och u-länder och att det inte är någon imperialistisk
politik som gör att vi kräver fria medier och yttrande-
frihet för människorna i de olika länderna. De grund-
läggande mänskliga rättigheterna är universella och
odelbara.
Vi har ofta kritiserat regeringen för att ta för lätt
på de kraven och för att ha haft för stort överseende
med bristen på mänskliga rättigheter, t.ex. när Sverige
stött befrielserörelser och sedan fortsatt vänskapen
när frihetskämparna tagit makten. Det är inte säkert
att det är de som är bäst på att regera och styra ett
land.
Den ende som förstått just det är Nelson Mandela,
den som minst av allt behövde lämna ifrån sig makten
av det skälet. De andra frihetskämparna har använt
alla medel för att klamra sig fast vid makten i stället.
Vi menar att regeringen måste vara ännu tydligare
i kraven på de länder som vi har haft och har nära
relationer med. Och vi måste vara det från början;
Sedan blir allt mycket svårare.
Vi måste också bli mycket tydligare i kraven i vå-
ra relationer med biståndsmottagarna. Det är bra att
Globkom föreslår att demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna ska prioriteras i utvecklings-
samarbetet. Det måste vi leva upp till. Då handlar det
om att rikta utvecklingssamarbetet strategiskt, att
stödja dem som visar god vilja och att stötta upp en
begynnande demokratisk process.
Ett exempel jag har tagit upp många gånger i den-
na talarstol är Guinea-Bissau, som vi nästan var på
väg att lämna i ett mycket kritiskt skede då man efter
krig och förtryck lyckades genomföra ett demokra-
tiskt val av en ny president. Just då behövde den nya
regeringen stöd från omvärlden för att verkligen klara
av att utveckla demokratin. I det skedet valde flera
länder att lämna landet. Då gav man inte demokratin
en chans. Det är just sådana processer som jag menar
att vi ska stödja och där Sverige som ett litet land har
möjligheter.
Jag tycker också att det är viktigt att riksdagen ska
kunna ha ett ord med i laget inför framtida bistånds-
insatser i tid innan programmen och planerna läggs
upp. Därför är jag med Moderaterna i en reservation
när det handlar om mänskliga rättigheter och demo-
krati.
Fru talman! Trots vissa skiljaktigheter råder det
ändå en stor samsyn mellan oss i Sverige när det
gäller kampen mot kränkningar av mänskliga rättig-
heter, tortyr och dödsstraff och för yttrandefrihet, fria
medier och fria val. I de flesta frågor är vi överens.
Det gör att regeringen kan agera med stor kraft inter-
nationellt i de här frågorna. Riksdagen nöjer sig inte
med mindre än att regeringen driver dessa frågor, och
regeringen ska hela tiden veta att den har hela riksda-
gen bakom sig när det gäller att hävda de mänskliga
rättigheterna, yttrandefrihet och organisationsfrihet.
En angelägen fråga som jag på grund av tiden ba-
ra vill nämna är kvinnors situation i krig och kon-
flikter. FN:s resolution 1325 tar upp denna fråga, och
vi behandlar den också här. Jag säger inte så mycket
mer, för det kommer senare att hållas en stor inter-
pellationsdebatt där kvinnor från alla partier har skri-
vit interpellationer som handlar just om hur man ska
implementera denna resolution. Den är mycket viktig.
Ett annat jätteproblem är hiv/aids-frågan. Jag tän-
ker inte beröra den så mycket mer heller, men det går
bra att läsa vad utskottet har skrivit i betänkandet om
denna oerhört svåra fråga.
Vi hinner inte heller ta upp alla de olika länder
som vi behandlar i betänkandet. Jag ska bara nämna
några av dem som jag känner starkt för.
Afrika har jag behandlat lite översiktligt.
Turkiet är ett land mellan öst och väst, ett kandi-
datland till EU och ett land med stora problem med
mänskliga rättigheter. Det är viktigt att vi har en stän-
dig och tydlig dialog med Turkiet, att vi för fram
konstruktiv kritik och försöker stötta dem som vill
förbättra situationen. Vi måste också stötta deras
kandidatur till EU, så att man inte vänder och går åt
andra hållet.
I norra Irak sprider sig oron bland kurderna och
andra inför allt starkare signaler om anfall på Irak
som ett led i terroristbekämpningen. Det är oerhört
viktigt att stödja den demokrati som har utvecklats i
norra Irak. Det är fantastiskt och bra hur man ändå
har kommit fram, särskilt med beaktande av hur det
ser ut i grannländerna. Den utvecklingen är det viktigt
att vi stöder på alla sätt, liksom deras självstyre. Flyg-
förbudszonerna måste också upprätthållas till dess att
säkerheten kan garanteras på annat sätt. Jag är också
med på ett särskilt yttrande som handlar om just den
frågan.
Frågan om Mellanöstern ska vi behandla i en sär-
skild debatt i morgon, och därför säger jag ingenting
om den.
Jag vill dock säga några ord om Kina, Tibet,
Taiwan och dödsstraffet. I Kina kränks de mänskliga
rättigheterna på det mest brutala sätt. Vi hör ständiga
rapporter om hur tibetanerna och andra oliktänkande
blir behandlade, om kärnvapenupprustningen som är
en farlig utveckling, om deras hårdhet när det gäller
Taiwan osv. Det får inte vara så att vare sig EU eller
Sverige faller undan för stormakten Kina av ekono-
miska eller andra skäl. Det är viktigt att vi hela tiden
är mycket tydliga mot Kina när det gäller de mänskli-
ga rättigheterna och deras kränkningar.
Jag ska avsluta med att också säga någonting om
folkmordet. Utskottet har ägnat mycket tid åt denna
svåra och angelägna fråga. Vi kan vara väldigt över-
ens om att varje land som på ett bra sätt vill gå vidare
in i framtiden bör klargöra sin egen historia. Det som
har skett har skett och kan inte göras ogjort. Inte
heller kan människor som lever i dag lastas för det
som hände för länge sedan. Men kunskapen behövs
för att i någon mån lösa upp de trauman som finns
och för att hindra att något liknande uppstår igen. Det
är nödvändigt.
Därför beklagar jag att jag inte är med på det sär-
skilda yttrande som Moderaterna och några andra
partier har om hur man ska gå vidare när det gäller
andra folkmord och övergrepp av olika slag som skett
under 1900-talet. Det var ett förbiseende, och jag
ställer mig helt bakom det särskilda yttrandet.
När det gäller det folkmord på armenier, assyri-
er/syrianer och kaldéer som vi har diskuterat här i dag
och som skedde under början av 1900-talet har ut-
skottet utrett de rent juridiska omständigheterna kring
hur begreppet kan användas folkrättsligt. Detta är det
faktiska folkrättsliga läge som vi har i dag. Ingen
säger någonting annat än att det som har skett har
skett, och vi fördömer det på alla sätt. Jag har till-
sammans med Folkpartiet ett särskilt yttrande där vi
pekar på att detta utan tvivel moraliskt sett var att
anse som ett folkmord. Men rent juridiskt och när det
gäller det sätt på vilket man kan använda detta be-
grepp i lagstiftning, domstolar osv. står jag helt och
hållet bakom det som utskottet säger i den här frågan.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla reser-
vationer där Centerpartiet finns med men yrkar bifall
till reservation nr 4, som handlar om att Sverige bör
driva frågan om homosexuellas rättigheter också i
FN.