Fru talman! Vi skriver tydligt och klart i betän-
kandet från majoriteten när det gäller frågan om
folkmord att "det som drabbade armenier, assyri-
er/syrianer och kaldéer under det ottomanska rikets
tid sannolikt skulle betraktas som folkmord enligt
1948 års konvention, om den hade varit i kraft vid
den aktuella tidpunkten". Tydligare kan det inte sä-
gas.
Vi har i utskottet arbetat väldigt mycket med den
här frågan, och vi har gjort det för att vi skulle kunna
enas. Men hur vi än har arbetat har Vänstern och
Murad Artin gjort allt för att undvika att vi skulle bli
eniga. De skriver i och för sig också detta i sin egen
reservation, och det är glädjande att Murad Artin har
förstått och håller med om det som vi i majoriteten
skrev redan förra året. Jag stod här i talarstolen och
talade om den här problematiken med att folkmord är
ett folkrättsligt begrepp som man måste handskas
sakligt och ansvarsfullt med.
Det är oerhört viktigt att historiska illgärningar
uppmärksammas. Vi har absolut ingen annan uppfatt-
ning. Men nu försöker Murad Artin ta sig ur en väl-
digt obehaglig situation genom att i reservationen tala
om ett historiskt betraktande av folkmorden. Jag
tycker att det är att försvaga, t.o.m. förringa, de hän-
delserna.
Vi säger att hade vi haft folkmordskonventionen
vid tiden för de här blodiga händelserna hade vi kun-
nat ställa de ansvariga inför rätta, kunnat döma och
straffa dem och kunnat ge ersättning till de drabbade.
Är det inte så att Murad Artin i sin iver att samla
politiska poäng har lovat mycket mer än han har
kunnat hålla?
Urban Ahlin kommer lite senare att ta upp den här
frågan.